Det var lite meck med incheckningen. Man ska ju sköta sig själv numera och bara träffa en apparat. Då är det ju himla bra om den apparaten funkar fullt ut, så Boardingpassen blir utskrivna. Det var ju en hel vetenskap att ta sig i mål. Icelandair-maskinen vi kom till tog tvärslut. Det förstår jag. Alla dessa frågor.
Efter många om och men, blev vi anvisade till en större variant i SAS regi. Den orkade. Vi fick våra Boardingkort, men skulle ju ändå träffa någon som vägde våra väskor. Nu tog allt dubbelt så lång tid, som tidigare, när den personen gjorde båda sakerna.
Vi klarade säkerhetskontrollen galant. Mina kära familjemedlemmar suckade när jag ville stanna och noga läsa föreskrifterna. Mycket kan ha ändrats sen jag reste med utrikesflyg senast och jag ville inte bli stoppade.
Vi gjorde exakt som den rullande infon på skärmen sa. Av med bälte. Datorn skulle plockas ur sitt fodral. IPaden fick inte ligga kvar i väska. Inga drycker. Inget i fickorna. Vi klarade det, medan flera andra fick göra om och göra om. Skönt, tyckte vi!
Vi lämnade vardagsbekymren bakom oss och klev in i semestervärlden.
Tills vi ses igen... KRAMEN!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar