torsdag 30 maj 2013

Morgonpromenad i Valjeskogen



Efter att ha lämnat Dottern i skolan och levererat rabarber till affären, så tog vi rundan om Valje. Vi brukar gå på slingan där. Det är både vackert och skönt. 



Jag hade kameran med, men bara med det minsta objektivet. När vi helt plötsligt fick sällskap lite längre fram på vägen, så önskar jag att jag hade teleobjektivet istället. Det fick gå ändå.



Hon, den fina geten, stod still och spanade efter oss. Vi stod också still. Hon verkade spänd och kastade med huvudet, men sprang inte sin väg.



När hon vände tillbaka, försökte vi gå lite snabbare. Vi såg fler djur. 


I gläntan stod de, bocken och geten. Den tredje syntes inte. De stod helt still och tittade rakt på oss. Så vackra! Så fridfulla!



Kärleken springer varannan dag, så idag var det en promenad tillsammans med mig som gällde. Han ville dock visa att han kan. 

Tills vi ses igen... KRAMEN!

Det ska vara närodlat


Vi har så mycket rabarber i vår trädgård. Eller förresten... Vi HADE så mycket rabarber. Nu är det mesta skördat och finns till försäljning på Ica MAXI i Bromölla. Varför slänga, när det kan komma andra till gagn? Inom några dagar har vi lika mycket igen.

Tills vi ses igen... KRAMEN!

tisdag 28 maj 2013

Det blommar igen


Ni som följer mitt liv, vet att jag älskar min Clivior. Nu är det dags igen. En av de gula älsklingarna blommar för fullt. Jag blev så glad och överraskad, när jag idag gick in i matrummet, som mer används till förvaring för tillfället. Clivia, eller Mönjelilja, brukar blomma på senvintern, men här hos mig blir det oftare och oftare fram emot sommaren. Det gör inget alls. Nu kan jag njuta ikapp med att solen lyser upp rummet. 


Äkta makar - Gubben & gumman - Hippeastrum Striatum - Kärt barn har många namn. 

Min mamma berättade innan hon gick bort, att hennes mamma hade en sådan här blomma. Den blommade alltid kring mammas födelsedag i slutet av februari. Mamma hade länge funderat på att försöka få tag i en planta, men det är svårt. De säljs inte i affärer här. Man måste försöka få sticklingar efter gamla plantor. 

Mamma var sjuk och hade mycket tid att fundera. Jag ville så gärna göra henne glad. Jag sökte och fann. Jag ropade in en auktion på Tradera. Mamma fick sin stickling. Jag fick en jag också. Därefter ropade jag in några till, bara för att vara säker på att få ett par som skulle växa upp och bli starka och friska.

Dessa plantor är nu mellan 1,5 och 2 år gamla. Ett par av dem blommar nu. Jag var inte beredd på det, men jag är överlycklig. De stod där, bredvid den gula Clivian, och såg så stolta ut. Jag hoppas jag får se dem blomma många gånger än. De får blomma för mamma. Jag önskar att hon ser dem från sin himmel. Jag saknar dig, mamma. Du kommer alltid ha din plats i mitt hjärta.

Tills vi ses igen... KRAMEN!