Var är våren?

Igår morse fick vi en chock. Visst hade vi hört att det skulle komma snö igen, men inte hade vi räknat med så mycket. Vi blev alldeles stumma när vi skevade upp persiennen i sovrumsfönstret. Oj oj...

Det var mulet större delen av dagen och snöflingorna var stora som femkronor. Det ville inte sluta. 

Vi blev fundersamma över hur det skulle gå att köra till Kristianstad när Dottern slutat skolan. Vi hade ju brådskande ärenden. 

Det gick bra. Bromölla hade bara fått en bråkdel av den mängd vi fått. I Kristianstad täckte det knappt marken. Vad oroade vi oss över?

Idag skiner solen och temperaturen ligger kring nollan. Snön har sjunkit ihop något, men det syns på bilderna att vi fick väldigt mycket igår. 

Kärleken brukar vara snabb ut för att skotta, men denna gången tänker han trotsa. Han har bestämt sig för att köra tillplattningsmetoden. Han viker sig inte för vädergudarna när vi längtar efter våren. Så det så!

Jag vill önska dig en skön fredag och trevlig helg. Jag är snart tillbaka.

Tills vi ses igen... KRAMEN!

Kallt och blåsigt

Fy för sjutton, vad kallt det är just nu!!! I onsdags förärades vi med härlig vårdag och 13°C var ett faktum. Tyvärr fick vi inte behålla det underbara vädret. Kylan kom tillbaka och det med besked. Idag blåste det så hårt att det var svårt att stå rak.

Kärleken ville köra en runda till hamnen. Jag trotsade kylan och följde med. Brrr... Jag fick spjärna emot ordentligt när jag skulle ut ur bilen för att fotografera naturens krafter. Det bet i kinderna, men det var det värt efteråt. Även om bilderna kanske är lite suddiga pga vattenstänk och oförmåga att hålla kameran stilla, så är jag nöjd med att fått föreviga detta. Det är ganska storslaget ändå, för att vara i närheten av mitt hem. 

Jag hoppas hinna fotografera mer av närområdets vackra natur under våren. Det är så fridfullt här. Det vill jag visa.

Tills vi ses igen... KRAMEN!

Mammas dag

Idag skulle mamma fyllt 67 år. Om hon hade fått leva, alltså. Det är lite drygt ett år och en månad sen hon rycktes bort från oss. Älskade mamma! Det går inte en dag utan att jag tänker på henne och på vad som kunde blivit om inte sjukdomen kommit och fördärvat allt.

Mamma har i många år sagt att när den dagen kommer, så vill hon få sin sista vila ute till sjöss. Så blev det. I maj i fjol släppte vi hennes urna i Kalmarsund, strax utanför hennes uppväxttrakt. 

På årsdagen av hennes bortgång, den 24 januari i år, var det för mycket is i hamnarna. Så var det även på årsdagen av begravningen, 17 februari. Idag, på hennes födelsedag, kunde vi köra till Hörviks hamn och ge henne blommor. Det kändes mycket bra och fint. Älskade mamma!

Att inte ha en grav att gå till är inte något vi funderar över. Mamma ville ha det så. Nu kan vi ge henne blommor var vi än är längs kusten. Det är ju samma vatten. 

Tills vi ses igen... KRAMEN!