torsdag 27 december 2007

Så var julen över för den här gången

Handla julklappar, hänga upp stjärnor, ställa fram ljusstakar, köpa julblommor, baka pepparkakor, göra leverkorv, steka köttbullar, slå in julklappar, fylla år, koka knäck, koka chokladkola, köpa gran, koka & griljera revbenen, bygga pepparkakshus, pynta, klä granen och till sist koka & griljera skinkan.
Ja, så brukar tiden före jul se ut hos oss. Denna eviga stress för tre ynka dagar, som springer förbi fortare än man hinner säga "Tomten kommer!".
MEN JAG ÄÄÄÄÄLSKAR JULEN!!!
I år var det pappans tur att fira jul med dottern, men jag och min familj vill ju också få lite julstämning med prinsessan. Vi tidigarelade julen med ett dygn, så den 22a dec blev lillejulafton och den 23e blev julafton. Det gick jättebra.
Sent på lördagskvällen var allt klart. Skinkan var kokt och granen klädd. Dottern sov gott och jag kunde sjunka ner på soffan och bara njuta av lugnet, som äntligen infann sig.
Vår julafton skulle firas hos svärföräldrarna. Julklapparna var redan på plats när vi kom dit och snart kom även kärlekens syster med familj; de två sönerna och hennes sambo. Barnen började leka med detsamma och vi vuxna kunde duka fram fika och sätta oss en stund innan allt ståhej verkligen skulle börja.
Julbordet dukades fram med massor av gott. Vi åt, drack och skålade och njöt. Det är ju bara jul en gång om året, men tur är väl det...
Sen kom tomten..... Tjoho, tyckte barnen. Mina föräldrar hade kommit, tillsammans med min syster och hennes pojkvän. De ville fira lite jul med min dotter innan hon for till sin pappa för en vecka.
Herregud, vad många paket som delades ut. Det tog hur lång tid som helst och alla hade jättekul. Barnen skrattade och de vuxna bävade. Hur skulle allt fraktas hem? Nåja, det skulle nog gå.
Dottern verkade i alla fall bli väldigt nöjd med vad som fanns i paketen, speciellt en liten kanin av märket The Littlest Pet Shop. Den var av större format och gjord som ett gosedjur med nickande huvud. Denna tingest ville hon inte släppa under hela kvällen och den följde även med till pappan.
Riktiga julafton kom och blev precis så lugn som jag förväntat mig. Jag och kärleken var bjudna till mina föräldrar, där vi firade i stillsamhet med dem och syrran med sambo. Vi fikade till Kalle Anka, som sig bör, och sen tog det ganska lång tid att få i ordning julbordet. Många olika sorter skulle dukas fram och mycket skulle värmas. När vi väl kunde sätta oss till bordet var allt så väldigt gott.
Det blev julklappsutdelning även denna kväll, fast i lite mer stilla mak. Vi hade väldigt trevligt och det blev flera glada skratt när gåvorna fann sin nya ägare. Jag tror vi alla blev nöjda med klapparna.
Nöjdast blev nog i alla fall kärleken, som fick sin efterlängtade flanellpyjamas. Han slipper nu frysa rumpan av sig varje natt, då jag envisas med att sova med öppet fönster året runt. Han hoppade i den så fort vi kom hem på natten och nästa dag, juldagen, hade han den på sig hela dagen. Endast då vi skulle köra ett litet ärende under eftermiddagen, bytte han ut den mot vanliga kläder. Där gjorde jag ett bra köp, minsann. Jag får stanna ett tag till ;-)
Idag är det fredag, 28 dec, och kärleken ska med sin familj på begravning. Jag vill skänka en tanke till kära Irmgard, som lämnade oss strax före jul. Jag hoppas hon har det bra tillsammans med sin Hans i himlen.
Tills vi ses igen.... Ta vara på varandra... KRAMEN!

onsdag 19 december 2007

En tråkig, rolig dag

Alla barn tjoar säkert: "Äntligen jullov!!!". Jag kan bara titta på min dotter och hålla med. Hon älskar skolan, men den senaste tiden har hon varit extremt trött. Ett långt, härligt lov nu kommer välbehövligt.

Tyvärr medförde denna sista dag i skolan för denna terminen också en riktigt stor tråkighet. Den ena klassföreståndaren, favoriten och superfotbollstränaren Stefan Ekstrand, går på tjänstledighet under ett år. Han har fått chansen att vara tränare på heltid. Istället för att alternera grundskoleundervisning med gymnasiet, ska han nu dela sin tid mellan fotbollsgymnasiet och Mjällby AIFs juniorer, Tipselit. Vilken chans!!! Det är han verkligen värd, vår gode Stefan.

Många av barnen i klassen var ledsna och bedrövade, men herr Ekstrand lovade att komma och hälsa på ofta. Han avgudar sin klass och man kunde se hur rörd han var av dessa öppna hjärtan.

Hela klass 3 hade skrivit sina namn på en t-shirt, som han nu kommer få stor användning för i alla träningssammanhang. Jag tror dock att den kommer förvaras orörd på ett säkert ställe. En sådan klenod vill man ju inte svetta ner och förstöra i tvätten om och om igen.


Sedan Stefan berättade den, för honom, goda nyheten, har min tös varit väldigt nedslagen. Hon har fällt mången tår. För att visa sin värme och omtanke för sin toppenlärare, ville hon ge en extra julgåva innan han slutade. Det blev en liten hyacint med pynt i en söt, röd julkruka.

Jag tror allt kommer gå bra för alla parter. Jag vill bara önska Stefan Ekstrand väldigt mycket LYCKA TILL med sin nya tjänst. Jag hyser gott hopp om att han kommer etablera sig som en väldigt eftertraktad tränare.

Tills vi ses igen... KRAMEN!

söndag 16 december 2007

Tar klivet in i en ny värld????


En ståtlig skapelse från min goa dotter & kära sambo

Jaha, så var man 40 år fyllda. En nybliven tant. Just nu är jag enormt trött och har en dunkande huvudvärk, så jag känner mig verkligen gammal. Tänk vad trevligt det hade varit om jag haft en sjusjungande fest att skylla skallebanket på... men tyvärr är det den gamla vanliga trallen. Jag har i alla fall blivit väldigt uppvaktad och haft mycket mysigt med min familj.

Dagen, eller ska vi säga natten, började med ett konstigt telefonsamtal. Jag hade precis börjat slumra in i den välbehövliga skönhetssömnen, när min mobil började morra och studsa. Sambon satte sig käpprätt upp i sängen och tjoade: "De e te dej, de e te dej". Med förvirrad blick sökte han, utan glasögon, efter telefonen.

Jag svarade, men det var tyst i luren. Jag ropade hallå flera gånger och till slut fick jag ett ännu mer förvirrat svar i andra änden. Pappa lät mäkta förvånad. "Ringde du hit?". Jag, som verkligen inte hade ringt, förstod ingenting. Jag sov ju. Pappa hade blivit väckt av att deras hemtelefon ringde vilt och han gick som i trans för att svara. Ingen av oss förstod nånting. Gick det troll i linjen? Klockan var ju nästan mitt i prick på min födelsetid. Telefonerna ringde upp varandra. Hm... Ett gott skratt fick vi i alla fall och en yrvaken mamma fick också tjoa GRATTIS mitt i natten. Ingen skada skedd.

En underbar julgrupp från mina föräldrar
Efter det tokiga telefonsamtalet var min kärlek så vaken och uppspelt att han bara måste ge mig sin present. Han kunde inte vänta till morgonen. Ja, ja, det gick väl bra. Jag förstod ju att det måste vara något riktigt speciellt.
Jag skrek rätt ut när jag öppnade upp två biljetter till Melodifestivalen 2008, deltävlingen i Göteborg. JIPPIE!!! Sen kunde ju inte jag sova...
Vi fick stiga upp ganska tidigt, eftersom vi skulle köra 7 mil för att hämta hem dottern. Jag ville verkligen inte fira min födelsedag utan henne. Hon hade firat med sin pappa, som också fyller jämnt, kvällen innan, så det var en trött flicka vi fick med oss hem. Hon var dock lika uppspelt hon över att äntligen få överlämna sina presenter. Jag fick ett egenhändigt tillverkat halsband, en jättesöt kudde som hon sytt i slöjden, en cd-skiva och den jättefina buketten på översta bilden.
För att ha allting klart för det lilla intima kaffekalaset som väntade under eftermiddagen, blev det ändå ganska stressigt. Mat skulle på bordet, tårtan skulle garneras, duken skulle strykas och golvet skulle dammsugas... Pust! Det gick vägen. Jag hann t.o.m. duscha ordentligt och föna håret.

En orkidé fr svägerska m fam & en söt julblomma fr svärföräldrarna

Lagom till eftermiddagskaffet kom mina gäster. Mamma, pappa, svärföräldrarna och min svägerska med sina pojkar. Det blev väldigt mysigt. Jag hade bett om att inte ha en massa ståhej denna gången. Jag vill hellre ha en riktig fest till sommaren. Det respekterades. Min bror m familj hade fullt upp på sitt håll och syrran, som bor i Götet, kommer ju ner till Skåne nästa helg. Vi kan ses då. Jag hoppas hon har köpt en tomte till mig. Det är tradition. Min lillasyster köper en ny samlartomte varje år till min födelsedag. Det kan vara JIE, Gabriel, Rolf Berg eller Nittsjö. Jag älskar dem och det skulle bli väldigt tomt och konstigt om hon slutade. Eller hur, Syster Yster!?
Nu ska jag hoppa ur kläderna och krypa i säng. Jag är helt slut. Det är inte lätt att bli gammal.
Tills vi ses igen... KRAMEN!




torsdag 13 december 2007

Det var minsann på tiden...

Det var inte en dag för tidigt, som jag masade mig ner till frisersalongen idag. Jag var trött och hade legat i en grym migränattack hela förmiddagen. Det fick dock inte hindra uppfräschningen av mitt yttre. Något måste göras...

Med stundande 40-årsdag och sedan en trilogi helger med allt vad det innebär, kände jag mig manad att försöka putsa till utsidan så gott det kunde gå. Jag litar helt och fullt på Virre, och även idag gjorde hon underverk.

Jag fullkomligen dansade ut från salongen och huvudet var läkt för en stund. Allt det slitna, ca 15 cm trött hår, är avkapat och de sista lockarna, som minde om en form permanent, låg kvar på golvet och suckade. För ett ögonblick kände jag mig fjäderlätt och struntade i de tråkiga kilona, som skulle behöva raderas, de också.

Glädjen varade dock inte så länge. Knappt hade jag hämtat dottern i skolan och tagit mig hem, förrän migränen blossade upp igen. Det blev värre och värre för varje kvart. Efter middagen, som fick bestå av färdigmat ur frysen, blev jag tvungen att lägga mig för att inte spy. Det dunkade värre än en ångbåtsmotor i skallen och jag ville bara dö. Stackars tösen fick roa sig själv fram till läggdags.

Nu har jag varit uppe i ca 20 min. Jag har varit på toaletten, pratat med sambon, som befinner sig i kalla Norrköping på kurs och vunnit en auktion på Tradera. Jag mår inte mycket bättre, men ska försöka orka mig igenom Lyxfällan i alla fall. Sen blir det nog sänggående på riktigt. Håll tummarna för att jag är kurant imorgon igen.

Tills vi ses igen... KRAMEN!

onsdag 12 december 2007

Ljusets drottning


När det är som allra mörkast och stressigast kommer hon, ljusets drottning. Jag blir lika varm varje år när Luciatåget skrider fram i mörkret. Dessa underbara barn som tränat så hårt och lagt ner hela sin själ i att det ska bli fint.

Det är en tradition på min dotters skola att ett stort gäng högstadieelever lussar tillsammans med 3e-klassarna. Min tös är i år en av de "små". Hon har tränat och tränat, både hemma och i skolan. Det här var stort för henne.

Ikväll var alla föräldrar och syskon bjudna till skolans gymnastiksal för att få en smygstart på lussandet, som når sin kulmen i skolan imorgon bitti, då hela gänget lussar för övriga elever. Jag fick sällskap av min dotters pappa, som packat in hela familjen i bilen och tagit sig till byn. De är många i klanen. Min dotter har två yngre bröder och en ganska ny lillasyster, tre månader gammal. Frugan var också med. De har 5 milenkel resa till oss, så det blev ett helt företag för dem. Vilken tur att klassen skulle ha samkväm i matsalen efteråt, så alla kunde fika och umgås lite.

Nu får jag väl återgå till bönderna. Även detta når sin kulmen nu. Tack-o-lov för det!

Tills vi ses igen... KRAMEN!