torsdag 18 augusti 2011

Jag växer och blir en stor vacker katt

Äntligen... äntligen har jag fått en lugn stund vid datorn. Äntligen är matte långt ifrån den, så jag kan berätta för omvärlden om mig, riktiga mig.


Jag heter Ester och är en fin liten Helig Birmakisse. Jag är en fin katt med stamtavla och allt. Ja, egentligen heter jag ju S*Valehtos Eternity Of Energy, men det orkar jag inte lyssna på, så jag är glad att matte kom på det fina namnet Ester istället. Det gillar jag. Jag har faktiskt börjat förstå att det är mig de kallar på när det låter "Ester" ur munnarna på familjen. Sakta men säkert... Jag är nu 4,5 månader gammal och jag har bott med min familj i snart två månader. Jag flyttade till dem den 30:e juni. Jag blev maskad som blåsköldpadda, även om min första Matte sa att det var lite svårt att bestämma. Nu vet vi. Jag ÄR blåsköldpadda. Jag har mina fina gråblå öron och lite crème i svans och päls. Jag är så vacker.









Redan när jag bodde hos min uppfödarfamilj gillade jag att gömma mig under soffor och sängar. Det gör jag nu med. Kanske inte lika mycket, men det är ganska mysigt att krypa in under en filt eller ett täcke och sova middag. Jag gillar när det är trångt och varmt.
Från början tydde jag mig till Dottern i huset och lite till Husse. Matte var jag inte alls förtjust i. Dottern fick ta hand om mig första dygnet och sen när hon åkte på semester med sin pappa, så sov jag hos Husse. Jag vet inte varför jag gjorde så faktiskt, men jag har kommit på bättre tankar. Nu är det bara Matte som gäller. Jag älskar min familj, men Matte är bäst. Jag följer henne i hälarna hela tiden och väcker henne gärna på natten för att leka eller kela. Jag vet hur man ska väcka henne. Det är bara att kliva upp och nosa henne i ansiktet och kanske pussas lite. Då börjar hon gosa med mig. Det gillar jag. På kvällarna när hon lagt sig, brukar jag hoppa upp i sängen och lägga mig på hennes bröst och mysa lite. Det är gott.

Jag växer och växer. Jag äter Royal Canin Kitten 36, men jag vill helst äta det familjen äter. Jag tigger hela tiden. Jag brukar krafsa på mattes ben eller hoppa upp på stolen bredvid och sticka upp nosen vid bordskanten. Jag älskar räkost, vanlig ost, hamburgare, fisk, köttbullar, kyckling... Ja, nästan allt. Singolla-kex var inte gott. Där gick jag på en nit. Jag valde mitt torrfoder istället. Matte säger att det är bäst för mig att äta "min" mat, men det ser ju så smaskigt ut när de sitter vid bordet. Jag vill vara med. Än har jag i alla fall inte fått ont i magen.

Jag tycker om att leka. Jag får nästan fnatt ibland och springer som en tok genom huset. Jag hoppar i sidled och skrämmer ibland mig själv med svansen. Mina bollar är roliga, men toarullar är ännu roligare. Mattes byxor med dragskor är speciellt roliga, men det tycker inte hon. Jag förstår inte. Jag fick en klöspelare med två plattformar. Oj, vad jag blev glad. Jag lekte hur länge som helst. Jag älskar den, men blir ju så trött. Då är risken att jag somnar och missar någonting.


Familjen har två konstiga figurer i en bur i trädgården. De gillar jag inte. Jag blir stel som en pinne när jag ska hälsa på dem. Jag är glad att de är där ute och jag är inne. Familjen har dock sagt att de flyttar in innan vintern kommer. Hur ska det gå?


Jag tycker om att sitta i fönstret och titta ut. Jag får inte vara i köksfönstret, fastän jag har bäst utsikt där. Jag får vara i sovrumsfönstret istället.
Jag stretar inte emot när jag får koppel på mig. Jag har inget emot att få klorna klippta. Jag är genomgående väldigt snäll och härlig. Familjen älskar mig så mycket. De är så glada att de skaffade mig.
Jag lovar att visa upp mig snart igen, men nu vet ni i alla fall lite mer om vem jag är.
Tills vi ses igen... KRAMEN!