lördag 31 december 2011

Gott Nytt År!


2011 har verkligen inte varit året då jag suttit klistrad vid bloggen. Visserligen har jag inte varit det innan heller, men detta året har varit väldigt magert.

Jag vill och kan inte lova att jag ska bli mer aktiv. Familjen, jobbet, mitt engagemang i Mjällby AIF och mina vänner kommer före. Faktum är att Facebook blivit som en slags blogg. Det enda är ju att jag där bara når ut till de som är mina FB-vänner.

Jag har gnolat en längre tid på om jag ska lägga ner MorsDeka helt, eller om jag ska försöka dra igång den igen. Det får bli det senare. Jag får ju ofta mail från läsare, gulliga hälsningar dessutom, där de säger att de väntar troget. Tack för det! Jag vet att jag inte är någon BlondinBella eller Kissie. Det har jag aldrig försökt vara. Jag vill bara dela med mig av det som sker i mitt liv här och nu, eller kanske nyss. Jag hoppas det förgyller tillvaron för någon där ute.

Nu blickar jag framåt och har några nyårslöften att ta tag i efter midnatt. Hemliga nyårslöften! Jag kommer dock berätta allt efterhand som jag ror dem i land.

Jag önskar er alla ett riktigt GOTT NYTT ÅR!

Tills vi ses igen... KRAMEN!

fredag 7 oktober 2011

Omtöcknad och öm

För en vecka sen blev Ester 6 månader. Det började bli dags för kastrering. Vi köpte henne som sällskaps- & familjekatt och ämnar inte vare sig ställa ut eller avla. Vi lovade att kastrera henne för hennes egen skull. Det var även vår egen tanke redan från början. 


Idag hade vi tid hos veterinären i Näsum. Vi hade bokat kl 9 och redan kl 10.20 var hon redo att hämtas. Allt hade gått bra.
Det lilla livet sov och var gott nerbäddad i sin transportbur i en varm fleecefilt. Vi fick rädet att hålla henne varm medan hon sov och kolla henne med jämna mellanrum.


Hon vaknade till redan en timme efter att vi kommit hem och på stappliga ben försökte hon gå ut på golvet. Det gick inte så bra, utan vi fick bädda ner henne i transportburen igen. Där blev hon liggande ytterligare ca en halvtimme.


Trots nästan stängde ögon och vingliga ben, markerade lilla Ester att hon vill upp i soffan. Vi fick lyfta henne och lägga henne till rätta. Hon lär nog sova gott i några timmar till innan benen bär henne igen.

Tills vi ses igen... KRAMEN!

tisdag 4 oktober 2011

Action i lilla Nogersund


Dottern hade precis lagt sig. Vi kollade lite tv. Då ringde Kärlekens jobbtelefon. Hans kollegor var på sjöräddningsuppdrag och hade Nogersunds hamn i sikte.

En stålbåt med tre passagerare, på väg mellan Kalmar och Ystad, hade sprungit läck ca 11 sjömil söder om Hanö och tog in vatten. Ett stort pådrag med helikopter från Kallinge, två sjöräddningsbåtar från Hörvik, en lotsbåt från Åhus och kustbevakningen från Karlskrona satte kurs för att rädda besättning och förhoppningsvis även båten.

Då vi bor i byn, var vi på plats på fem minuter, lagom till att se hela karavanen komma in i hamnen. De hade lycktas bärga båten och pumparna gick för högtryck.
Båten drogs upp på slipen med hjälp av en hjullastare och en hydralvagn. Pumparna jobbade på. Det var ett stort manskap på plats, liksom flera åskådare. De lär ha att göra en bit in på natten.


Edna Bengtsson, Hörvik

Resque Lovisa, Hörvik

Nu säger jag god natt och hoppas sjöfolket får sova gott i natt - så småningom.

Tills vi ses igen... KRAMEN!

måndag 3 oktober 2011

Älskar Clivia


Även om det plötsligt blev sommar igen, så går vi snabbt mot den kalla, mörka årstiden. Vi kurar mer och mer ihop oss hemma och stänger dörren så fort vi kan. Eftersom vi inte kommer använda altandörren på ett tag, får det gamla fina blombordet (Kärlekens arvegods) stå med mina Clivior mm framför den. Så småningom ska det placeras i matrummet, men det blir när vi renoverat och möblerat om.

Tills vi ses igen... KRAMEN!

Dottern bakar


Igår var vi ganska möra efter den långa lördagen med utflykt till Göteborg. Vi valde att skrota alla planer vi lagt upp för dagen och passade på att njuta av segerns sötma. MAIF fixade en trepoängare mot IFK Änglarna och tog ytterligare ett kliv närmre Allsvenskan 2012.

Dottern var pigg och hade ingen lust att ligga på soffan och kolla fotboll med oss. Hon ville baka. Med liiite, lite hjälp av sin snälla mamma, fixade hon till dessa mumsiga bakverk. De satt gott till kvällsfikan efter middagen.

Tills vi ses igen... KRAMEN!

måndag 26 september 2011

Kinapuffar




Vad är det som pågår? Vad är det för kränkande med denna förpackning? Den har funnits alltid och ingen har tidigare opponerat sig. Mina asiatiska vänner höjer ögonbrynen i ren förvåning. De har inte ens funderat över den lilla asiatiska flickan/pojken på påsen. De känner sig inte kränkta. Påsen är gul, fin och lätt att upptäcka. Jag blir glad av att se den, för jag vet att inuti finns något jättegott.

Tills vi ses igen... KRAMEN!




Min katt känner sig väldigt kränkt av denna förpackning. Hon är snäll, mjuk och inte det minsta salt.


- Posted using BlogPress from my iPhone

torsdag 22 september 2011

Beslutsångest


Idag var en sån där dag... En sån där dag när det inte gick att följa normala rutiner. Både jag och Kärleken var lediga och hade massor att göra hemma. Dottern gick lång dag i skolan och skulle sen bara hem och byta om, för att sen sticka iväg och rida.
Vi hade redan från början klart för oss att hon inte ville stressa i sig någon middag efter skolan, utan en banan skulle räcka tyckte hon. Hon ville känna sig för, sa hon. Vi bestämde oss för varma mackor som kvällsmat.


Dagen gick och flickan hämtades. Allt flöt på. vad vi inte visste när vi skjutsade henne till stallet, var att hon skulle bli erbjuden att rida två timmar istället för en. Hon nappade så klart och vi ville inte hindra henne. Dock sprang kvällen mer och mer iväg. Vi fick ändra våra matplaner. Medan Dottern red bestämde Kärleken och jag att det skulle gå mycket snabbare om vi köpte frysta pizzor att värma medan hon duschade. Det blev bra, tyckte vi.


Dottern hjälpte självklart till att sadla av och rengöra hästen efter den svettiga ridningen. Klockan tickade på. När vi satte oss i bilen och körde hemåt, kom jag på att en hamburgare skulle vara supergott. Jag hann knappt säga det, förrän Kärleken nappade och styrde kosan mot Lasses Kiosk. Dottern blev överlycklig.

Varma mackor blev fryspizza som blev hamburgertallrik. Vilken tur att vi inte alltid är så oorganiserade. När Dottern ska rida nästa gång, hoppas jag att jag är bättre förberedd, så det blir hemlagat.

Tills vi ses igen... KRAMEN!

onsdag 21 september 2011

Husets medelpunkt


Renoveringen av tv-rummet skulle påbörjats redan i vintras, men familjeangelägenheter gjorde att vi varken orkade eller hade tid. Vi fick skjuta på det till sommaren.

När Kärleken hade friveckor i somras började han riva tapeter och slipa ner gammal färg, men det fanns inte tillräckligt med tid att få projektet klart innan han började jobba igen. Han fick fortsätta under lediga dagar. Sakta men säkert gick det framåt.

Vi bestämde oss tidigt för vilken soffa vi ville ha och snart hade vi även klart för oss vilket tyg som skulle bli det första. Det är ju utbytbart, så vi kommer kunna förändra rummet när vi känner för det.

För tre veckor sen var rummet klart. Då hade Kärleken målat tak, lister och fönster och tapetserat hela rummet alldeles själv. Det blev så fint. Vi hade tittat ut bord och soffgrupp, så det blev två eftermiddagar med shopping av stora mått. Härligt, fastän jag inte gillar shopping. Det här var roligt.

Vi kan inte vara annat än nöjda. Vi älskar vårt fina tv-rum. Här kommer vi kunna mysa mycket hela hösten och vintern. Underbart!
Tills vi ses igen... KRAMEN!

Drottningen av Det lilla huset


Nu är jag tillbaka. Jag... Ester, drottningen av Det lilla huset i den lilla fiskebyn på Listerlandet. Jag, som är så söt och gullig.


Jag växer och växer. Jag har blivit en fin katt. Den lilla kattungen är ett minne blott. Jag trivs i min nya form. Jag är ståtlig.


Jag fortsätter tigga mat när familjen äter, för det fungerar ju. Jag får smaka hela tiden och jag gillar nästan allt. Jag älskar leverpastej, Onsalakorv, ost, mattes kålpudding och köttbullar och givetvis glass. Jag får inte mycket, men det är ju makten som räknas. Jag får som jag vill.


Matte och husse pratar om något som inte låter speciellt kul. De ska beställa tid för kastrering. Jag känner på mig att det handlar om mig och att det är hemskt. Jag vill inte!


Jag har hittat mina egna rutiner. Jag sover mycket på eftermiddagarna och en hel del på natten. På så vis får familjen sova gott och vaknar utvilade, däremot stör jag dem gärna under tv-tittandet på kvällen. Då är det kul att leka eller bli kelad med.




Jag trivs jättebra hos min familj och jag planerar att bli väldigt gammal tillsammans med dem. De gör ju allt för mig, så varför ska jag ändra på det livet.

Tills vi ses igen... KRAMEN!

Min bäbis


I fredags gjorde vi en utflykt till Gekås i Ullared. Dottern slutade skolan kl 11.40, så hela eftermiddagen var ledig för oss alla tre. Vi har sen mer än ett år tillbaka insett att det är skönare att köra dit när de flesta andra kör hem. På så vis slipper vi vara så galet trötta hela dagen. Det är ju ofta svårt att sova kvällen innan och inte det minsta kul att stiga upp kl 4 på morgonen. Nej, eftermiddagen passar oss bäst.


På handarlistan stod bl.a. ridgrejer till Dottern, gardiner till tv-rummet, trosor & bh-ar till både mig och tösen, kallingar till Kärleken och mycket annat. Vi brukar vara duktiga på att hålla oss till listan, men visst hittar vi en del annat "bra att ha". Dock är det sällan vi kommer hem med helt onödiga saker.


Denna gången var jag skickebud efter modeflugan "onepiece"-overaller - en sparkdräkt för barn och vuxna. Jag tycker det är vansinnigt konstigt att se folk komma till butiken och handla i dessa pyjamasar, men jag förstår att de är sköna. Dottern ville ha och när vi stod och kollade storlekar åt mina vänner, ja, då ville Kärleken också ha.

Tills vi ses igen... KRAMEN!

lördag 3 september 2011

Markerar revir




Ester har lekt, skuttat, sprungit och busat... När hon flyttade in i slutet av juni, var vi i full färd att riva ut möbler och tapeter ur tv-rummet. Vi skulle renovera.


Det har tagit lite längre tid än vi hoppats, men så är rummet grundligt gjort också. Kärleken har målat tak, fönster och lister. Han har tapetserat och monterat nya soffgruppen.


Älskade Ester, som mist sin lekplats, verkar trivas med sin nya sovplats. Hon har redan hunnit mysa på flera ställen i soffan. Jag antar att det är här hon kommer sova på nätterna.

Tills vi ses igen... KRAMEN!!!


- Posted using BlogPress from my iPhone

fredag 2 september 2011

Bröllopslycka




I lördags fotograferade jag mitt tredje bröllop på kort tid. Jag älskar det och blir mer och mer varm i kläderna. Imorgon kommer bruden hem till mig för att både se och få de redigerade bilderna av mig. Jag hoppas så hon blir nöjd.

Tills vi ses igen... KRAMEN!!


- Posted using BlogPress from my iPhone

torsdag 18 augusti 2011

Jag växer och blir en stor vacker katt

Äntligen... äntligen har jag fått en lugn stund vid datorn. Äntligen är matte långt ifrån den, så jag kan berätta för omvärlden om mig, riktiga mig.


Jag heter Ester och är en fin liten Helig Birmakisse. Jag är en fin katt med stamtavla och allt. Ja, egentligen heter jag ju S*Valehtos Eternity Of Energy, men det orkar jag inte lyssna på, så jag är glad att matte kom på det fina namnet Ester istället. Det gillar jag. Jag har faktiskt börjat förstå att det är mig de kallar på när det låter "Ester" ur munnarna på familjen. Sakta men säkert... Jag är nu 4,5 månader gammal och jag har bott med min familj i snart två månader. Jag flyttade till dem den 30:e juni. Jag blev maskad som blåsköldpadda, även om min första Matte sa att det var lite svårt att bestämma. Nu vet vi. Jag ÄR blåsköldpadda. Jag har mina fina gråblå öron och lite crème i svans och päls. Jag är så vacker.









Redan när jag bodde hos min uppfödarfamilj gillade jag att gömma mig under soffor och sängar. Det gör jag nu med. Kanske inte lika mycket, men det är ganska mysigt att krypa in under en filt eller ett täcke och sova middag. Jag gillar när det är trångt och varmt.
Från början tydde jag mig till Dottern i huset och lite till Husse. Matte var jag inte alls förtjust i. Dottern fick ta hand om mig första dygnet och sen när hon åkte på semester med sin pappa, så sov jag hos Husse. Jag vet inte varför jag gjorde så faktiskt, men jag har kommit på bättre tankar. Nu är det bara Matte som gäller. Jag älskar min familj, men Matte är bäst. Jag följer henne i hälarna hela tiden och väcker henne gärna på natten för att leka eller kela. Jag vet hur man ska väcka henne. Det är bara att kliva upp och nosa henne i ansiktet och kanske pussas lite. Då börjar hon gosa med mig. Det gillar jag. På kvällarna när hon lagt sig, brukar jag hoppa upp i sängen och lägga mig på hennes bröst och mysa lite. Det är gott.

Jag växer och växer. Jag äter Royal Canin Kitten 36, men jag vill helst äta det familjen äter. Jag tigger hela tiden. Jag brukar krafsa på mattes ben eller hoppa upp på stolen bredvid och sticka upp nosen vid bordskanten. Jag älskar räkost, vanlig ost, hamburgare, fisk, köttbullar, kyckling... Ja, nästan allt. Singolla-kex var inte gott. Där gick jag på en nit. Jag valde mitt torrfoder istället. Matte säger att det är bäst för mig att äta "min" mat, men det ser ju så smaskigt ut när de sitter vid bordet. Jag vill vara med. Än har jag i alla fall inte fått ont i magen.

Jag tycker om att leka. Jag får nästan fnatt ibland och springer som en tok genom huset. Jag hoppar i sidled och skrämmer ibland mig själv med svansen. Mina bollar är roliga, men toarullar är ännu roligare. Mattes byxor med dragskor är speciellt roliga, men det tycker inte hon. Jag förstår inte. Jag fick en klöspelare med två plattformar. Oj, vad jag blev glad. Jag lekte hur länge som helst. Jag älskar den, men blir ju så trött. Då är risken att jag somnar och missar någonting.


Familjen har två konstiga figurer i en bur i trädgården. De gillar jag inte. Jag blir stel som en pinne när jag ska hälsa på dem. Jag är glad att de är där ute och jag är inne. Familjen har dock sagt att de flyttar in innan vintern kommer. Hur ska det gå?


Jag tycker om att sitta i fönstret och titta ut. Jag får inte vara i köksfönstret, fastän jag har bäst utsikt där. Jag får vara i sovrumsfönstret istället.
Jag stretar inte emot när jag får koppel på mig. Jag har inget emot att få klorna klippta. Jag är genomgående väldigt snäll och härlig. Familjen älskar mig så mycket. De är så glada att de skaffade mig.
Jag lovar att visa upp mig snart igen, men nu vet ni i alla fall lite mer om vem jag är.
Tills vi ses igen... KRAMEN!