torsdag 30 juni 2011

Ester flyttar in

Det första vi gjorde när vi kom hem med det lilla pyret var att visa henne kattlådan, matskålarna och vattnet. Hon var inte ett dugg intresserad. Hon vill gå sin egen lilla runda i huset.

Köket var bullrigt. Kärleken började skala potatis i skalmaskinen. Då hittade hon sin tillflyktsort in under en stol under köksbordet. Sen bar det av upp på övervåningen...

Jaha, då har jag sett Dotterns rum och tv-rummet uppe. Vad finns det mer att se?

Ester tassade runt i sovrummet, vardagsrummet och hallen. Köket ville hon inte in i. Vi fick flytta matskålarna till hallen. I vardagsrummet, som är under renovering, sökte hon nog efter sin familj. Hon började ropa och smet in under den gamla soffan, som väntar på bortforsling. Det gick knappt att locka fram henne.

Dottern lyckades till slut och kattjejen följde efter henne upp till tv:n. Vi åt sen middag, så Dottern fick lov att sitta där uppe.

Det tog lång tid att få i sig maten. Dottern ägnade sig mest åt att leka med Ester, som nu verkade finna sig i att vara hos oss. Hon jagade vippan och hade väldigt roligt.

Det är sent och det är dags för sängen. Dottern hade svårt att slita sig, men det är ju nödvändigt med sömn. det kommer en dag imorgon också. Vi behövde visa kissen att även vi har rutiner.

Tills vi ses igen... KRAMEN!

Äntligen ska vi hämta Ester


Äntligen var det så dags att få hämta den lilla missen. Pengarna var överförda, kattlåda inhandlad, transportbur har vi redan... Japp, det var bara att köra mot Rödeby igen. Härligt!

Dottern fick lilla Ester i famnen direkt när vi kom in i huset. De hade fått leta upp tösen från under en soffa.
Fina föräldrar... Mamma katt och pappa katt vakar stolt över sina små. Det finns två föräldrar till i huset, men det verkar som om alla tar hand om alla. Underbart!
För att inte dra ut på tiden alltför mycket, tog Lena och jag tag i pappersarbetet. Hon hade förberett massor, så det var bara för mig att fylla i mina uppgifter. Strax var jag kattägare. Mmmm...

Pappa katt, Isac, var nyfiken och tyckte säkert att denna transportbur var som ämnad för honom. Han la sig till rätta och ville inte flytta sig för egen maskin. Jag undrar vad som går igenom ett litet katthuvud...

Ester verkade finna sig i att bli "inlåst" i buren. Hon la sig ner och iakttog det vi andra gjorde utanför.
Vi sa 'hej då', men inte 'farväl'. Vi ska ses igen. Nu är det dock dags att köra hem till Listerlandet och låta lilla Ester flytta in i sitt nya hem.

Är du sugen på en liten Helig Birma? Gå då inte på Va-lehtos Helig Birma och titta på de små liven. Så härligt!
Tills vi ses igen... KRAMEN!

På jakt efter en ny familjemedlem

Äntligen kan jag berätta... Äntligen...
Vi har ju våra kaniner, Felix & Lilly, men vi har ändå ganska länge pratat om att skaffa en liten katt. En liten gosig innekatt.
Jag tycker ju egentligen att katter ska få springa lösa och leva sitt eget liv, men det funkar inte så bra där vi bor. Grannarna gillar inte katter.
För att inte göra någon irriterad eller arg, så skulle det få bli en innekatt om det skulle bli någon alls. Ska vi ha en innekatt, ska vi ha en raskatt. Så är det bara. En katt som inte vet något annat om. En katt som är avlad till att vara inomhus hela sitt liv.
Jag har i många år velat ha en Helig Birma, men tyckt att de är alldeles för dyra för min ekonomi. Kärleken pratade om några andra raser han kände till. När vi närmade oss beslutet att någon gång skaffa katt, började han läsa på och kolla bilder på Birmakatter, då jag inte vill ge mig :) Kärleken blev mer och mer sugen på denna ras.
Nu var det ju dock så att vi tidigt bestämde att det där med katt skulle bli något för "framtiden". Då vi har mer tid och inte rusar runt i vardagen så mycket. Hm... När vi blir pensionärer? Äsch, de pensionärer jag känner är ju mer i farten är vi är nu. Varför vänta?
Vi bestämde att vi skulle skaffa katt efter den långresa vi planerar. Det skulle då bli om ett år eller två. Hm...Varför vänta så länge?
Förra helgen, när Dottern var hos sin pappa, började snacket mellan mig och Kärleken igen. Han låg och kollade bilder på nätet och annonser på Blocket. Han var så sugen. Ja, det var ju jag med, men jag är inte den som hoppar jämfota och tjatar. Sån har jag aldrig varit. Jag är en ganska nöjd person. Det som sker det sker. Jag armbågar mig inte fram precis...
Kärleken hittade ett par annonser som verkade intressanta, men det gick snabbt att utesluta den ena. Vi vill inte ha en blandras. Vi vill ha en 100&-ig Helig Birma.
Vi hittade en uppfödare i Rödeby, Va-lehtos Helig Birma. Vi såg att det fanns tre kullar med kattungar, där det fortfarande fanns några otingade raringar. Vi blev alldeles till oss.
Jag mailade uppfödaren Lena och efter många om och men så lyckades vi boka en tid att komma och träffa dem. Tjohooo!
I måndags em var vi på plats och blev alldeles saliga...





Hur fasen kan man välja bland dessa sötnosar? De är ju alla så mysiga och. Men.... det fanns en som fick mitt hjärta att slå några extra slag.
Vi följde med Lena in till Karlskrona för att träffa den andra kattmamman och hennes ungar hos en fodervärd. De skulle vara redo att lämna mamman om två veckor. Egentligen perfekt för oss med tanke på den renovering vi håller på med. De var så söta, så söta. En tjej och två killar, varav den ena pojken var tingad av fodervärden. Hm... Hur skulle vi göra?
Redan när vi träffat de första två kullarna hemma hos Lena, var Kärleken lite fundersam. Om två veckor skulle ju han börja jobba igen... mitt schema blir bara tuffare och tuffare... Dottern är mycket hos sin pappa... Vore det inte bättre att ta en kattunge redan nu, så den skulle hinna lära känna oss och bo in sig innan vardagen kommer på allvar?
Jo, det var faktiskt en bra idé. Speciellt som den kisse jag fallit för var flygfärdig redan nu. Jag ville så gärna ha en liten tjej. En liten Ester. Jag hade fallit för den lilla blåsköldpaddan Eternity of Energy med fräknar på näsan. En helt underbar liten tjej. Min lilla Ester!
Kärleken och Dottern hakade på och tyckte denna lilla tös var ett bra val. Hon var ju så söt. Snart vår kisse.
Det bestämdes snabbt att vi skulle hämta henne på torsdag, idag. Då skulle uppfödaren ändå till veterinären med ett par andra katter, så de kunde fixa Esters intyg samtidigt. Underbart! Hur skulle vi kunna vänta?
Tills vi ses igen... KRAMEN!

torsdag 2 juni 2011

En kruka full med guld

Igår visade jag hur vi börjat fylla det stora kopparkärlet med nya fräscha sommarväxter. Vi (eller jag) kunde inte vänta med att skaffa fler, så idag, efter ridningen och Rockarbete, körde vi till ett par olika växthus och införskaffade tillräckligt med blomster för att fylla hela tunnan.
Bara gula blommor... många olika nyanser av gult... lyser som guld... Underbart! Vi älskar!
Kärlet har visserligen börjat ärga, men man kan skönja en svart ton under. Gult och svart! Mmmm... Heja MAIF!
Tills vi ses igen... KRAMEN!

Hopp i plurret

Efter mycket tjat från Dottern, så bevekade vi oss och drog ner till stranden. Vi hade ju varit på ridning, jobbat på Rocken, handlat blommor och varit hemma hos en god vän. Vi var varma och klibbiga. Det skulle bli skönt att svalka sig - ja, för dem... inte för mig. Jag hoppar inte i. Aldrig!
Det var inte alls skönt, vilket vi visste. Det har ju inte hunnit bli uppvärmt ännu. Dottern var dock så envis att det bara skulle bli av. Gissa om vi var tuffa mot henne sen... Hon skulle minsann doppa sig!!

Kärleken var inte så sugen, men han föll för trycket. Han ville ju inte vara sämre än Dottern. Därför var det också han som blötte ner sig först.
Det var också han som kom upp först... och snabbast. Han tackade så mycket för att han fick. Han frös!
Upp till bevis, Dottern! Nu kan du inte tveka längre. Det var ju du som tjatade hela eftermiddagen om att bada. Hopp i!

Så där ja! Duktigt! Hon är ingen badkruka, min Dotter, men ett tag trodde jag nästan att hon skulle banga. Fast nej... nej, hon brukar stå till sitt ord. Skulle hon bada, så skulle hon bada.
Nu får vi se när det verkligen går att bada. Kärleken sa nyss att han fått blodad tand. Han vill i plurret snart igen. Kanske tar han sig ett dopp under ledigheten nästa vecka - om det är varmt, vill säga.
Tills vi ses igen... KRAMEN!

Akututryckning

Denna bild är lånad av SRF:s facebooksida - förlåt, Johannes! Jag hoppas vi är vänner ändå. Vi sitter i folksskaran t.v. och min blåa bil står i högra kanten av bilden. Ser du UFO:t?

Min goda vän Marie, som jobbar på Sweden Rock Festival och är en av de ansvariga för att det hela går i lås, ringde idag och behövde hjälp. Jag hade ju lovat att rycka in extra om det behövdes, så det var inget att orda om. Självklart körde vi dit - när Dottern ridit färdigt.

Johannes, som också är en av de ansvariga på SRF, är en galen prick. Idag - och förmodligen varje dag - åkte han runt i en motordrift saxlift och fotograferade. Ja, jo, han gjorde säkert något annat nyggit också, men det såg inte vi. det är i alla fall han som tagit de tre första bilderna här. Tack Johannes!

Vi hann inte mer än in på området förrän vi var satta i arbete, terapiarbete. Vi skulle knipsa fast inplastade Running Orders i SRF-nyckelband. Dessa ska säljas i Rockshoparna under festivalen och kommer kosta 50:-/st. Jag gjorde sånt här förra året och det var inte alls trist, bara man har någon att snacka med samtidigt. Vi hade jättetrevligt i solen. Elin hann inte ens byta om innan vi körde dit, så hon fick smita runt hörnet och svida om.


Oj, så många det blev och det är inte ens hälften. Alla kort hade inte kommit, så det får bli en sittning till om någon dag eller två.

Tills vi ses igen... KRAMEN!