Vårt vackra nyförvärv, den späda Guldaklejan, har slagit ut. Båda plantorna har var sin söt, liten gul klocka. Jag smälter. Jag längtar till nästa år.
Då hoppas jag att de båda plantorna vuxit sig stora och fina, som denna mörklila/vita aklejan. Fast detta är faktiskt bara en enda planta. Jag älskar den. Stänglarna vajar så ståtligt och får väldigt gärna sprida sig i min trädgård.
Någon som faktiskt kommit flygande till oss är denna skönhet. En liten Akleja i rosa ton. Den tittar fram mellan en liten buske och en höstaster. Jag hoppas att även den stannar kvar hos oss.
Vid infarten, inklämd mellan grenarna på en buske, står denna vinröda Aklejan. Vart den kommer ifrån vet jag inte. Jag gissar att någon granne i kvarteret har ett helt fång av denna ljuvliga blomma. Mmm....
Vår vackra, gula Lupin står i knopp. Jag gissar att jag inom ett par dagar kan gå ut och njuta av en ljusgul, vacker stängel. Jag är så glad att jag fått tag i en sån. Den är nu tre år gammal. Fast spritt sig har den inte gjort. Inte i vår trädgård i alla fall.
Kärlekens val av perenn för något år sen var denna jättevallmo. Det var en liten försynt planta, som bara gav en liten blomma första året. Nu står den ute vid tomtgränsen och stoltserar med flera fina knoppar. Oj, vad fint det ska bli!
Jag älskar mina Stockrosor. Här är ett exemplar som kommit lite på villovägar. Vi har redan flyttat flera plantor som spritt sig till fel plats i trädgården, men denna gick inte att gräva upp. Det är betong under gräset. Säkert har man öst ut spill där när huset byggdes. Plantan får bo där.
Vackra Allium visar upp sina fina bollar och verkar trivas bra vid infarten till tomten. Det är lökar vi fått från Kärlekens föräldrar, när de stensatte sina rabatter kring huset.
I vår perennrabatt, som fortfarande är under planering och uppbyggnad, finns även ogräsliknande gäster, som vild Förgätmigej. Den är så söt att den får bo kvar ett tag till. Vi köper plantor när vi ser något vi gillar. Det får ta sin tid.
På trappan står i år en vacker Sundaville. Mamma & Svärmor fick varsin sån till Mors Dag i fjol. Då ångrade jag att jag inte köpte en till mig själv. Den var så vacker. I år slog jag till när jag såg dem på torget i stan. Oh, så vacker den är och kommer vara hela sommaren!
I det utskjutande taket över entrén hänger som vanligt en ampel. I år blev även den helt gul. Ni har säkert förstått att jag gillar gult. Just nu blommar den inte så mycket, men den är fullkomligt nerlusad av knoppar.
Den lilla pionbusken har en stolt, utslagen blomma. Fler blir det inom några dagar.
Den stora spricker ut i blom vilken dag som helst. Jag kan knappt vänta. Den är en fröjd att titta på när den prunkar som bäst.
Tills vi ses igen... KRAMEN!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar