Mamma har i många år sagt att när den dagen kommer, så vill hon få sin sista vila ute till sjöss. Så blev det. I maj i fjol släppte vi hennes urna i Kalmarsund, strax utanför hennes uppväxttrakt.
På årsdagen av hennes bortgång, den 24 januari i år, var det för mycket is i hamnarna. Så var det även på årsdagen av begravningen, 17 februari. Idag, på hennes födelsedag, kunde vi köra till Hörviks hamn och ge henne blommor. Det kändes mycket bra och fint. Älskade mamma!
Att inte ha en grav att gå till är inte något vi funderar över. Mamma ville ha det så. Nu kan vi ge henne blommor var vi än är längs kusten. Det är ju samma vatten.
Tills vi ses igen... KRAMEN!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar