onsdag 28 augusti 2013

25:e aug - George och klockorna


Min fina Joan har varit änka i snart tio år. Det är så skönt att veta att hon har en man i sitt liv igen. Hon har George sen några år tillbaka. George är en fd klasskamrat från High School-tiden, som Joan fick kontakt med igen efter Bobs bortgång. Även George är ensam sen en längre tid. Nu njuter de av varandras sällskap så ofta de hinner. George bor i Wisconsin, men planerar att flytta tillbaka till Nora Springs. Då får de närmre till varandra. Jättebra!


Vi ville så gärna träffa George och han ville träffa oss. Han hade inte möjlighet att komma hela vägen ner till Greene, men Joan hittade en annan lösning. Vi kunde mötas i Spillville i nordöstra Iowa, ungefär halvvägs mellan de bådas hem. I Spillville finns även en trevligt klockmuseum att titta på.


Vi mötte George vid 11-tiden och ville hitta något ställe att äta lunch på. Det var ju söndag, så det mesta var stängt. Vi hade valet att köra ner till Decorah eller att äta på bensinmacken. Ja, det låter konstigt, men de hade nybakade pizzabitar och baguetter. Vi valde det senare. Vi var inte jättehungriga och ville inte åka mer bil. Vi ville umgås.


Bensinmacken var även en liten närbutik, solarie och snabbmatsrestaurang. Det var förhållandevis fräscht och utbudet i butiken var minst lika bra som en svensk närbutik. Här kan man köpa det mesta man kan komma att behöva mellan shoppingturerna till de stora varuhusen.


Dottern, Kärleken och jag åt varsin pizzaslice och drack läsk. Joan och George delade på en baguette och en stor kanelbulle. Det var lagom.




Efter den lilla trevliga lunchen, gick vi bort till klockmuseet. Det var intressant. Man fick inte fotografera där inne, så jag stoppade ner den stora kameran, men smygfotade med min telefon.











Det var intressant att se alla de stora, fina klockorna med det otroliga hantverket, men guiden förstörde mycket. Hon var så dålig att man ville gråta och bara gå ut.


Det var roligt att äntligen få träffa George, som jag hört så mycket om och sett foton på. Han är en smart man, som har mycket att berätta om. Jag hoppas jag träffa honom nästa gång jag kommer hit. 


Tack Joan och George, för en trevlig utflykt!

Tills vi ses igen... KRAMEN!

Inga kommentarer: