lördag 31 augusti 2013

29:e aug - Tunga väskor och förseningar

Vi var lite rädda att väskorna skulle vara för tunga. När vi åkte sta, så hade vi bara tre väskor med, men fick ha sex stycken. Icelandair tillåter två väskor à 23 kg per vuxen. Nu hade vi sex proppfulla väskor, som visserligen höll måtten, men vi var rädda att de inte skulle klara vikten.

Efter att vi lämnat bilen, letade vi upp en vagn. På MSP tar man $5 för att få låna en bagagevagn. Ocker tycker jag. På Kastrup är de gratis. Vi hade behövt två vagnar, men tog bara en till de väskor som inte har hjul.

Att checka in gick bra. Ett par av väskorna vägde faktiskt för mycket, men eftersom vi klarade totalvikten, så kostade det ingen extra. Vi fick våra Boardingpass och gick bort och lämnade väskorna vid bandet.

Det blev en stunds väntan innan det var dags för avgång. Då blev det ytterligare en försening, som de hoppades flyga in. Vi brydde oss inte nämnvärt, eftersom vi skulle vänta på Island och den flygplatsen är inte särskilt stor. Vi skulle hinna i alla fall.

Flighten till Reykjavik gick bra. Våra tv-skärmar funkade, men värdinnorna kom igång sent med att fixa dricka till passagerarna. Det tog över 1,5 timmar innan vi fick något till livs. Vilken tur då att de delade ut vatten vid påstigningen. Det var väldigt varmt, även inne i planet, så dricka är nödvändigt.

På Island fick vi, eftersom vi blev ca 20 min försenade, bara en timmes väntan. Efter toalettbesök och lite laddning av telefon, så hade den timmen snart gått. Dock var även detta plan försenat, så vi började fundera på om vi verkligen skulle hinna med tåget kl 14.06 från Kastrup.

Vi kom iväg nära en halvtimme för sent och det kändes inte som om de försökte flyga in tiden. Man kan ju följa hela flighten på sin tv-skärm. Där står allt som höjd, hastighet, utetemperatur, när vi ska anlända, vad klockan är nu och man kan se en karta. Ganska trevligt, faktiskt.

Vi landade på Kastrup ca 20 min efter utsatt tid och det tog sen rätt lång tid att få väskorna, men när de väl kom, så kom alla på en gång. Dottern stod bäst till och hann och ta dem alla innan jag och Kärleken hann fram.

Det var ingen passkontroll och det fanns ingen vid tullen heller. Det var bara att gå rakt igenom. Konstigt, men så är det ju numera i EU. Vi tyckte det var ganska läskigt.

Tills vi ses igen... KRAMEN!

Inga kommentarer: