Nu har vi krupit ner i våra renbäddade sängar. Vi är resklara. Ja, det har vi ju varit i många timmar, men efter den trista fotbollsmatchen, så fixade och trixade vi med lite hemmabestyr. När nu katterna är utflugna för ett tag, så gick det att vädra (ända tills alla odjuren ville flytta in).
Dottern har, förhoppningsvis, kommit till ro i sitt rum på övervåningen. Kärleken har släckt sin lampa och lagt sig till rätta bredvid mig. Han somnar nog strax. Varför skulle det vara annorlunda ikväll? Jag håller på att tömma datorn på bilder, så jag har nog en liten stund till framför mig, men sen somnar jag gott. Jag är trött.
Jag kommer blogga från telefonen så ofta jag kan, speciellt där jag får tillgång till Wi-Fi. På hotellrummen ska det vara enkelt att jobba med kameran och datorn, så då kan jag lägga upp lite fler bilder, om tid och ork finnes. Jag hoppas i alla fall att jag kan förmedla samma känsla som vi kommer jag. Jag vet att vi kommer älska hela resan. Den är väldigt annorlunda mot andras USA-resor.
Kärleken har aldrig varit "over there". Han är nyfiken och exalterad. Dottern har varit med mig två gånger. Först när hon var nästan två år och när hon var 5,5 år. Hon minns lite grann, men längtar efter shopping och att få skapa nya minnen.
Jag har varit i USA massor av gånger. Jag har även bott där ett år som utbytesstudent. Det var i nordöstra Iowa i mitten av 80-talet. Jag har många vänner kvar och även en del "släktingar". Jag hoppas få träffa så många som möjligt när vi spenderar vår sista vecka i trakten kring skolan jag gick på. Jag längtar.
Fast innan vi hamnar där ska vi upptäcka en stor del av mellanvästern. Vi ska bila genom svenskbygder, prärien (Laura Ingalls land), indianmarker, Badlands, små städer och stora. Vi ska se Mt Rushmore och shoppa på jättegallerior. Vi ska äta god mat och träffa roliga människor. Vi ska njuta.
Nu sover Kärleken - ljudligt. Jag ska göra detsamma alldeles strax.
Tills vi ses igen... KRAMEN!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar