Väl därinne ställde vi oss i kön för passkontroll. Dottern och Kärleken blev slumpmässigt utvalda till en grundligare visitation. De fick gå in i ett annat rum, där man skulle kolla väskor och känna igenom dem. Dottern fick en kvinnlig vakt till sin visitation och den gick smärtfritt. Kärlekens vakt, däremot, var nog lika förvirrad som Kärleken kan vara ibland. Han kollade bara väskan och frågade om Kärleken var pappa till Dottern. Svaret blev ett knackigt "stepfather". Man nöjde sig med svaret och släppte dem båda.
Allt var frid och fröjd, trodde vi. Dottern tyckte det var helt ok att bli visiterad. Jag menade att det ju var något att berätta om senare.
I vänthallen vid gaten, var det redan smockfullt med folk, men vi lyckades hitta en kontakt, så Dottern kunde ladda sin iPhone lite grann. Man kan ju inte klara sig utan sin telefon någon längre stund...
När det blev dags för gaten att öppna, ställde sig många i kö, så vi valde att vänta vid sidan av. Vi hade ju redan våra platser klara, så vi behövde inte stressa. De skulle ju inte åka utan oss.
Kön växte och vi trodde aldrig det skulle bli vår tur. Vi tänkte gå fram när det bara var några kvar.
Väl framme, lämnade Dottern och jag våra pass och boardingpass och fick klartecken att gå ombord. När Kärleken lämnade sitt, så blev det annat ljud i skällan. Personalen fick upp en meddelande på skärmen och började prata med varandra. Tills slut ringde de någon annan. Kärleken fick snart följa med en av tjejerna och vi kunde gå till planet, sa de. Han skulle snart vara tillbaka. Hm... det vågade vi inte tro på. Vi väntade snällt vid trappan.
Till slut kom Kärleken tillbaka. Vi var sist att borda, så vi var lite stressade. Det visade sig att han skulle varit visiterad, han med, men vakten glömde det. Kanske blev han bortkollrad av Dottern eller så var han bara förvirrad.
Oj, så det kan bli! Vi kom i alla fall iväg och personalen i planet var informerad om misstaget. Det var i alla fall inte vårt fel.
Tills vi ses igen... KRAMEN!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar