Klockan hade blivit halv åtta innan vi gav oss hemmåt. Dottern fick ansvaret för underhållning av liten kisse i baksätet. Vi hade ju ca en timmes bilfärd framför oss.
Ozzy blev snabbt orolig i sin bur och blev inte heller mer lugn av att sitta i famnen på Dottern. Kanske kände han att hon inte är en vuxen matte. han fick åter sitta i transportburen.
Efter någon mil och en massa pipande kunde jag inte höra det längre. Jag beslöt att ha honom i min famn ett tag, för att se om det kunde lugna honom.
Det gick ju jättebra. Efter att ha titta sig omkring och ut genom vindrutan, la Ozzy sig snart till rätta och somnade. Han verkade ha kommit till ro.
Vi behövde göra ett stopp vid en affär, och då fick Dottern och Kärleken klara det själva. Jag fick sitta kvar i bilden med guldklimpen. Snart hemma.
Tills vi ses igen... KRAMEN!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar