Eftersom våra visiter hos uppfödarfamiljen alltid blivit längre än vi tänkt de skulle bli, hade vi denna dagen planerat att göra ärendet kort. Vi skulle åka dit, fixa affären, packa ihop Ozzy, alla papper och övrigt och sen köra hemåt. Oj, vad fel vi det blev!
Innan vi ens hade skrivit på papprena, hade Jocke bjudit in oss på kaffe/te och Kärleken var inte sen att tacka ja. Ja, jag ska inte säga något. Jag gillar dem så mycket att jag inte heller kunde motstå en skön pratstund i deras härliga matrum.
Hemma hos oss får man inte vara på bordet. Inte ens om man är en underbar kattunge. Nej, det fick Ester lära sig direkt.
Ozzy och hans lekkamrater får inte heller vara på bordet, sa Lena, men av en händelse hamnade han där medan vi fikade och ingen av oss kände sig manad att ta ner honom. Det var ju flyttdag idag.
Han nosade runt lite och hittade sen den solvarma skålen i andra änden av bordet. Han fann sin plats direkt och slappnade av. Det var nog väldigt skönt där.
En liten livsnjutare, som redan vet hur man suger ur det göttaste av allt. Han sov så gott medan vi kärleksfullt studerade hans minsta rörelse.
Sen blev det då dags att börja tänka på hemfärd...
Tills vi ses igen... KRAMEN!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar