Det är så skönt att Ester och Ozzy står ut med varandra. Ja, ibland känns det nästan som om de trivs tillsammans. Visst blir det en hel del busbrottning, där pälstussarna nästan ryker, men det ser inte farligt och allvarligt ut. Nej, de har verkligen accepterat varandra.
Ester har markerat vad hon står ut med och jag tror att hon tuktat honom. Han försöker trissa igång henne emellanåt, men vill hon inte då, så går hon sin väg eller så får han några tjuvnyp.
Ozzy var väldigt mammasjuk medan han bodde hemma hos uppfödaren. Han vill väldigt gärna ligga nära sin mor eller någon annan vuxen katt. När han blir trött kryper han upp i knät på någon av oss. Ester kommer han dock inte nära. Han har försökt lägga sig i samma korg som hon, men då går hon. Det gillar hon inte. Det hon kan sträcka sig till, är att han får ha sin korg intill hennes, men då utan kroppskontakt. Hon är väldigt reserverad, vår vackra Ester.
Tills vi ses igen... KRAMEN!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar