Jag är ensam hemma med katterna. Ester lyser med sin frånvaro, medan Ozzy inte viker en tum från min sida.
I över en timme har han varit som klistrad hos mig. Ju tröttare han blivit, desto närmre har han kommit. En halv meter ifrån på soffan, tätt intill med tassen i min hand, i knät, på mitt bröst... Nu har han slocknat och kasat ner i famnen. Han är så mysig, lille Ozzy.
Tills vi ses igen... KRAMEN!
- Posted using BlogPress from my iPhone
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar