Jag vill så gärna skriva av mig. Jag vill så gärna berätta. Men jag orkar inte. Jag vet inte var jag ska börja. Min flicka mår så dåligt och då mår jag också dåligt.
När Dottern kommer hem från skolan och säger att hon aldrig vill gå dit igen. Vad säger man då? Jag frågar vad som hänt och går nästan sönder när jag får höra att hon blir utfryst och får skit för att hon står upp för sig själv och kompisar.
Det finns så många händelser att skriva om, men jag orkar inte.
Jag kan snart inte räkna alla de gånger Dottern kommit hem och mått dåligt och gråtit sig till sömns.
Jag går sönder av oro.
Tills vi ses igen... KRAMEN!
2 kommentarer:
Tillsammans blir vi starka!! Vi fixar det här! Kram! Du vet vem tar kontakt med M på måndag.
Ja, tillsammans klarar vi det här. Jag hoppas vi får de andra båda familjerna med oss åxå.
Jag jobbar en hel del i veckan som kommer, men det finns tid för samtal.
Tack för ditt stöd och jag vill ge mitt tillbaka.
Krama tösen!
KRAMEN!
Skicka en kommentar