Jag fick precis ett meddelande på Facebook. "Vännen" uppmanade mig att inte skriva på nätet om mina känslor kring Dotterns utsatthet. Att inte skriva om vad som pågår.
Varför inte?
Jag nämner inga namn. Jag hänger inte ut någon. Om någon känner sig träffad, kan jag inte hjälpa det. Varför ska jag svälja och gömma mig?
Jag var mobbad i många år från 6:an till början av gymnasiet. Jag hade ingen att luta mig på. Skolan hade inget mobbingteam. Jag vet att flera lärare såg vad som pågick, men valde att blunda. Jag vet inte om klasskamraterna förstod. Ingen sa något iaf. Jag vågade inte säga något hemma. Mamma skulle exploderat. Jag var rädd att det skulle bli värre. Idag önskar jag att jag berättat för henne. Hon är starkare än jag någonsin kommer vara. Hon hade vänt upp och ner på skolan tills allt var ok igen.
Jag vägrar låta min flicka genomlida fler år av ont i magen. Jag vägrar.
Tills vi ses igen... KRAMEN!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar