Vi hade bestämt att vi skulle inte ha måltider i biljettpriser, för vi ville inte vara bundna till hotellets serveringstider. Vi hade bestämt att vi skulle sova så länge vi ville, äta när vi ville och lägga oss när vi ville. Allt sånt som brukar vara på bestämda tider, skulle vi dissa under resan.
Hah... tji fick vi! Vi orkade sällan vara uppe längre än till 22-23 på kvällen. Endast fotbollskvällarna blev senare än midnatt. Vi sov aldrig längre än till kl 9, åt på normala tider och följde samma upplägg nästan varje dag. Vad trista vi är!
Så här sista hela dagen i Alanya, blev det, som vanligt, nästan 2 timmar vid poolen. Elin badade, Chrille badade & läste bok och jag bloggade och läste tidningar på nätet i min iPhone. Allt var som alla andra dagar. Enda skillnaden var att vi alla tre faktiskt började längta hem, så hemmavargar vi är.
När vi nu dök upp igen, blev Ali så glad att han bjöd på te och satt och pratade i en halvtimme. Plaggen vi eftersökte fanns och priset var t.o.m. lägre än vad jag tänkt pruta ner det till. Han sa att han inte gillade att ta ockerpriser. Han visste att nordbor inte gillar att man tränger sig på, så hans mentalitet var att presentera sig, men sen låta kunden själv bestämma om hans butik var värd att gå in i. Det var den. Enkelt att hitta, snygga kläder och då helsköne Ali, som jobbat i Helsingfors och rest i USA. Cool kille!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar