Lille sjuklingen

Efter ett par kaosartade dagar, har nu ordningen lagt sig igen.

Ni som hälsar på regelbundet, vet ju att vår ögonsten, lejonkaninen Felix, blivit sjuk. Vi har inte haft någon som helst aning om vad det kunde vara.

Alla funderingar på förstoppning eller annan tarmsjuka, slopade vi i början på veckan. En lokal veterinär gav oss rådet att prova få i honom olivolja för att skölja igenom systemet. Efter några tappra försök och vilda brottningsmatcher gick det till slut, men gav inget resultat.

Felix verkade något piggare i helgen, men snbbt började han under måndagen och tisdagen tappa mer och mer krafter. Den lille knubbige krabaten såg snarare ut som ett stort skinn med öron.

Vi var så bekymrade.

Igår, mitt ibland andra viktiga åtaganden, ringde jag veterinärmottagningen i Näsum.

Veterinär Lena ville titta på honom så snabbt som möjligt, då hon menade att det är svårt att kurera kaniner ju längre tiden gått.

Gissa om vi, Kärleken och jag, blev förskräckta!!!

Tänk om vi kom iväg för sent.

Vi fick en akuttid kl 10.30, så det blev till att göra klart det viktigaste vi höll på med och sen meddela ändringar till berörda parter. Felix lindades in i ett gammalt täcke och vi gav oss iväg.

Tårarna var inte långt borta och väl framme brast det för mig. Han var ju så ynklig och hjälplös, den lille stackaren. Måtte det inte vara något livshotande...

Vi blev väl mottagna och veterinär Lena kom snabbt till oss.

Felix kände nog av allvaret. Han höll sig lugn ända fram till undersökningsdags...

Det var inte något fel på mage eller tarmar, däremot framkom att han hade en begynnande lunginflammation - hur han nu kunnat få det inomhus? - så medicineringen påbörjades direkt. Doktor Lena gav injektioner med varmt vatten, vitaminer och antibiotika. Vi fick med oss en hel påse antibiotikadoser - 2st/dag - för tio dagar framåt. Vi slipper dock ge honom sprutor. Vi ska droppa det i munnen på honom, vilket fungerat förvånansvärt bra hittills.

"Syns inte, finns inte..."

"Lika bra att gömma sig bakom lampan. Tror inte matte ser tapeten jag rivit upp..."

Nu är Felix mer och mer sitt gamla jag igen. Sakta men säkert äter han större och större "portioner". Han struttar runt på golvet precis som vanligt. Vår gamle Felix är snart här igen.

Tills vi ses igen... KRAMEN!