Nogersunds hamnfest anno 2008

Efter den relativt långa bilturen till Degeberga, var vi inte klara att koppla av helt. Det är ju dagen för Nogersunds årliga hamnfest. Den måste man ju besöka om man finns i närheten. Och det är vi ju.

Vi lämnade våra Degeberga-fynd och gav oss till fots av till hamnen, där mycket folk samlats, denna supersköna söndagseftermiddag. Solen sken ikapp med alla glada ansikten. Särkilt på barnen som klätt ut sig till pirater, vilket är temat för hela festen.

En nära släkting till Kärleken har denna trevliga bod i hamnen, där hamn säljer gammalt och nytt. Det mesta går i marint tema, och då menar jag inte färgen... Hamnboden har spontana öppettider, dvs G kommer dit när han vet att det finns läge för kommers.

Superhärliga restaurang Skutan hade fullt upp som vanligt. Det är ett måste att besöka denna matkrog om man är i närheten. Personalen är kanon och maten är superb. Allt till humana priser. Varje gång jag är där provar jag något "nytt". De serverar allt från olika sorters kött och fisk till hamburgare och, faktiskt, tjälknul på jämtländskt vis och renskav. De kommer ursprungligen från Östersund eller dess trakt, om jag inte missminner mig. God mat serverar de i alla fall.

Den första "kändisen" jag möter är en gammal jobbarkompis från låååångt tillbaka. Han är numera bofast i trakten och har bildat familj med en "lokal" flicka. Vi springer på varandra på MAIFs matcher, så jag blev inte förvånad.

Pär visar en riktigt gammal klenod - en tändkulemotor. Den dunkar så gott. Man blir riktigt nostalgisk.

Det är otroligt roligt att se att så många hittat till hamnfesten. Jag såg många personer som jag kan placera i Bromöllas och Sölvesborgs omnejder. Än en gång måste jag påpeka att vädret var helt underbart.

Franssons fisk, som dyker upp överallt på marknader och andra festligheter, hör hemma i Nogersund, så naturligtvis fanns de representerade här i hamnen. Kön ringlade sig lång, då väldigt många ville köpa Frasses goda stekt-sillamackor med sås. Det är inte en favorit hos undertecknad, men det luktar ju gott.

Vi började känna oss klara med marknader och festligheter och magen ropade efter mat. Innan vi lämnade hamnen var vi tvungna att se vad som lockade så många till den mysiga gräsplätten mellan bodarna.

Jo, det var charmiga Moa Bjernalt, en lokal förmåga, som blott 10 år gammal, intar scenen som vilket proffs som helst. Hon sjunger fantastiskt bra.

Det var fler som uppträdde, men de hade vi antingen missat eller så skulle de upp efter Moa. Det orkade vi inte vänta på. Vi behövde hem till maten och kaninen.

En snabb runda längs V Hamnvägen där den mysiga lilla affären Nostalgi finns, hann vi dock med. Den ligger på en villatomt, men är avskild från boningshuset. Jag har länge tänkt titta in, men har hela tiden glömt bort det.Nu gjorde vi slag i saken.

Här säljer man också "gammalt och nytt", men jag tycker nog att det var mest gammalt. Allt av utomordentligt fräscht. Diskat, putsat och torkat. Det fanns inte ett dammkorn i hela butiken. Prydligt uppställt på bord och hyllor, var det mycket lätt att se allt porslin, alla glasskålar och fina prydnadssaker mm, som fanns att inhandla. Jag kommer med all säkerthet tillbaka snart igen.

En glass fick bli färdkosten på den relativt korta promenaden hem till huset och vilan.

När kvällen nalkades, var vi ganska utvilade och rastlösa. Jag hade ägnat större delen av förkvällen åt bloggandet, dock inte medan jag åt. Kärleken föreslog en promenad ner till hamnen, då vi båda behövde en bensträckare. Jag antog förslaget.

Det var en ljum kväll och väl nere i hamnen igen, möttes vi av glada toner från Stefan och hans Travelling band, som spelade på bryggan.

Även ikväll var det många som tagit sig till hamnen. Det hördes prat och skratt och på dansgolvet samsades gamla och unga om utrymmet. En helt underbar kväll.

Det var inte alla som ville upp och stuffa, men de verkade ha trevligt ändå. Man stöter ju alltid på vänner och bekanta att växla några ord med. Det borde vara fler sådana här danskvällar i hamnen under sommaren. Uppenbarligen en succé!

Frasse (t.v) och hans medhjälpare, en ingift släkting till Kärleken, hade inte särskilt mycket att göra, men de verkade lika glada för det. Sillavagnen hade med all säkerthet gått med vinst under eftermiddagen ändå.

Minsann... kom där inte en kund till slut i alla fall... Vilken tur hon hade, som fick två stora starka karlar att hjälpa henne med en liten sillamacka =)

Det var dags för oss att gå hemåt igen. Dags att blogga igen.

Tills vi ses igen... KRAMEN!