lördag 3 maj 2008
Förlåt, men jag bara måste...
När jag och Kärleken gick hem från en trevlig stund hos hans föräldrar, möttes vi av denna syn. Vår lilla gulleplutt låg i sin "gräsbur" och såg verkligen ut som ett lejon på savannen, så lejonkanin han är. Utsträckt och avspännd, såg han ut att trivas som fisken i vattnet. Han lyfte lätt på huvudet när jag kallade på honom, men han drog sig inte undan. Det var nog väldigt skönt där på marken i den varma kvällssolen. Han är helt underbar, vår Felix. Jag trodde aldrig att jag skulle bli så fäst vid honom.
Efter denna klämdag, som faktiskt innebar arbete ändå, så var det skönt att sjunka ner i trädgårdsstolen hos svärmor och svärfar och smutta på den rom&cola jag blev bjuden på. Kärleken föredrog en, nja två, whiskypinnar istället. Det var alldeles lagom för att känna att det var fredagkväll och alla förpliktelser var avklarade. Varken mer eller mindre behövs...
Tills vi ses igen... KRAMEN!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Är det inte nu de flesta förpliktelser börjar?
Hejsan hej på dig!!!
Shit, vilken gullig.....kanin?!
Blir lite tveksam över vad Felix är egentligen, men men....*ler*
Ha det bra och njut nu av vårsolen som håller på att övergå till sommarsol *ler*
Mjölgumpa: Igårkväll gav jag blanka f... i alla förpliktelser. De har jag nog av under dagtid.
Christian: Det ÄR en kanin. En lejonkanin. En korsning mellan Löwen och Teddylöwen. Konstigt men sant.
KRAMEN!
Vilken sötnos!!
Fredagkvällar är väl veckans bästa eller hur? Tusen tack för dina snälla ord!De värmer...
Kram Ninni
Åh, helt underbar är han eran Felix!
Så kul när du lägger ut bilder på honom!
Åh, helt underbar är han eran Felix!
Så kul när du lägger ut bilder på honom!
Skicka en kommentar