Tidigt i somras flyttade våra älskade kaniner ut i sin nya fina bur. De fann sig ganska snart till rätta och pinkade in sina revir. De hade var sin finfin lya och kunde ändå känna av varandras närhet.
Vad jag sen inte berättade var att de efter bara ett par dagar, så provade Kärleken att sätta dem tillsammans i ena burhalvan. Han skulle rensa i den andra delen och ville se hur de funkade ihop efter Lillys kastrering. Det gick hur bra som helst.
Kaninerna fick hälsa på varandra i ganska långa stunder under kommande 2-3 dagarna, sen klippte Kärleken upp nätet mellan dem. De fick en riktig lyxvåning att bo i.
Äsch, ska sanningen fram, så är det vi som inte gillar att snubbla ut i mörkret på kvällarna för att mata dem. Det är fuktigt och ruggigt. De fick flytta in igen.
Vi hade lite problem med Lilly under hennes första tid hos oss. Hon envisades med att kissa överallt, utom där hon skulle. Hon gick helst bakom gardiner eller under soffan. Det gillades inte.
Det blev mycket funderande över detta under sommaren. Skulle hon ha blivit rumsren efter kastreringen? Skulle hon ha lärt sig av Felix, nu när de bott tillsammans i tre månader?
Kärleken kom på en strålande idé, som jag sen hjälpte till att utveckla till där vi är nu. Vi köpte två paket med kompostgaller, som vi satte ihop till en innehage till djuren. Vi la in en strandfilt och bäddade till dem i deras inneburar.
De verkade tveksamma när vi hämtade in dem. De kände inte igen sig. Jag har läst att kaniner har ett väldigt kort minne. Jag vet inte hur man fått fram det. Har man frågat en kanin?
Vi märkte snabbt att de helst ville vara i samma bur. När de fått vara fria i sin hage över natten och inget konstigt hänt, tog vi bort den ena buren och satte in en transportbur istället. De gillar att krypa in i den. Kanske ger den en gropkänsla?
Tills vi ses igen... KRAMEN!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar