Jag hade förköpt taxfree-produkter hemma i tv-soffan, men jag hade inte bokat sittplatserna. Jag tyckte det var hutlösa priser för denna service. Att det ska kosta några kronor att garantera sig vissa, speciella platser i planet - speciellt om man är en stor familj eller har diverse krämpor - är helt ok för mig, men att de tar 100-lappar per säte, tycker jag är för dyrt.Istället satsade vi på att komma ner i god tid och ställa oss långt fram i kön. Vi kom först! Ingen stod där när vi klev in i incheckningshallen. Alla, som kommit tidigt, satt och väntade på bänkarna runt omkring. När vi, efter ca 15 min, rullade fram vår bagagevagn och ställde oss vid vänta-skylten, kom alla efter oss. Vi fick vänta ca 35 min innan personalen kom. Vi blev garanterade platser tillsammans. Skönt!
När det var dags för boarding, blev vi anvisade att gå ut genom en dörr och ned för en trappa. Hm... Fick vi inte följa med? Jo då, för att göra det enklare och effektivare, så fick vi gå in genom "bakvägen", då våra platser fanns ganska långt bak i planet.
Jag måste ju föreviga allt, så jag blev kvar på "parkeringsplatsen". Chrille blev lite orolig och väntade otåligt på mig. Han var kanske rädd att jag skulle överge dem eller kanske inte hitta rätt.
Strax lyfter planet. Mina älsklingar är fastspända. Jag tror de är jättespända inombords också.
Flygresan gick snabbt och bra. Kl 21.20, turkisk tid, fick vi trampa utrikisk mark. Vi var trötta. Passkontrollen gick som en dans. En surmulen turkisk kontrollant stämplade passen och släppte igenom oss till bagagebandet.
Just vid detta tillfället önskade vi att vi var framme vid resmålet. Tyvärr hade vi ju en två timmar lång bussresa framför oss. Elin somnade och jag fick ännu mer huvudvärk. Aj aj!Tills vi ses igen... KRAMEN!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar