Stunder av stor förväntan

Det var flera år sedan jag var här. Både som vanlig besökare och som nyfiken... Nyfiken på vad då? Jo, ikväll var det dags för den årliga studentbalen för Furulundskolan i Sölvesborg. Massor av vackert uppklädda ungdomar samlas för stor fest i Bäckskogs slotts salar. Trots att jag själv struntade i min studentbal, minns jag känslan som pirrade i magen. Inom kort skulle jag klassas som vuxen. Varför struntade jag i denna minnesvärda begivenhet? Jag hade redan haft min bal i USA året innan. Jag fick vara med om Prom, den stora amerikanska traditionen. När jag tog studenten, var balen inte lika flott som den är idag. Jag brydde mig inte. Jag umgicks inte med mina klasskamrater, då de flesta i min avgångsklass var ett år yngre pga av mitt utbytesstudentår. Faktiskt så ångrar jag ingenting av det idag.

Trots kyla, hårda vindar och regn hängandes i luften, kom många, många till slottsparken för att titta och fotografera sina barn, barnbarn, syskon och vänner. Det här är en stor händelse.

Alla kom inte samtidigt. I början var det relativt glest mellan bilarna. Förmodligen för att många väntade så länge som möjligt med att komma pga de trista vädret.

Snälla, kan någon hjälpa mig se skillnad på de här pojkarna? De vill inte avslöja några kännetecken. Snälla?! Någon? Mats?

Som sagt... det blåste mycket i eftermiddag och när regndropparna började trilla ur skyn, blev det jobbigt för kavaljererna.

En av mina härliga vänner i Sillastrybarna - MAIFs eminenta supporterförening. Daniel är helt suverän. Vilken kille! Och nu fick han två tjejer på kroken. Go Daniel!

MAIFs andremålvakt tar studenten i år. Stilig och, även han, med två vackra flickor, tar han tillfället i akt att fira med kompisarna.

Min uppdragsgivare för dagen. Min kollega från jobbet bad mig hjälpa henne med fotograferingen av hennes son och hans date. Klart jag ställde upp!

Så var det dags att börja arbeta. Nu kommer föremålet för min tid. Även jag var i spänd förväntan. De är ju så fina, ungdomarna.

Oj, oj, man blir nästan tårögd. Om några år är det jag som står där som stolt mamma. Men... tiden får inte gå för fort fram. Min flicka börjar sexan till hösten. Det gör inget om tiden står stilla ett tag.

Festen kan börja. Efter mingel bland släkt och vänner, öppnades dörrarna till slottet en aning tidigare. Man tyckte nog synd om de tunnklädda flickorna. Jag undrar vad som pågår innanför väggarna just nu. Jag misstänker att minnen för livet skapas och en enorm glädje ligger som en dimma i rummen.

Tills vi ses igen... KRAMEN!