I flera år nu, har Kärleken haft gäster i sin trädgård. Eller jag ska kanske säga i "vår trädgård"... Jag är ju faktiskt delägare i fastigheten sen snart ett år tillbaka.
Nåja... Kärlekens farbror och kusin, med familjer, fick ställa en villavagn i Kärlekens stora, rymliga trädgård, då de har ett antal mil till den lilla fiskebyn på Listerlandet. Då farbrodern är uppvuxen här och sonen - Kärlekens kusin - tillbringat alla sina barndoms somrar här, var det en naturlig plats att vilja ha sitt sommarställe på.
För två år sen drog kusinen igång projektet att tillsammans med en av Kärlekens fastrar bygga en tvillingsommarstuga i byn. Familjerna blir större och större med åren och mer plats behövs, då alla älskar att vara här. Ja, vem gör inte det? Det är nära till havet, lugnt och stilla, vackert, och krypavstånd till Strandvallen, MAIFs hemmaborg.
Nu är det lilla huset - tvillingstugan - så gott som klart och för ett tag sen kunde de flytta in. Villavagnen blev överflödig. Den skulle säljas.
Det finns en seriös köpare till vagnen, så vi hoppas allt går i lås inom kort. Denna fina boning ska inte så obebodd. Nya trevliga människor måste sätta sin prägel på hemmet.
För att villavagnen ska kunna flyttas till sin nya boplats, måste draget fixas till. Kärleken och Svärfar förstärkte och svetsade så det stod härliga till. Nu är vagnen redo för transport.
Det har varit underbart härligt att ha släkten så nära. Vi kommer sakna huvudknopparna som passerar utanför vårt köksfönster eller vinkningarna när de går genom trädgården på baksidan. Aldrig någonsin har det varit besvärande. Vi har levt våra egna liv, men med glädjen av att ibland ha någon att slänga käft med när man upptäcker att båda hushållen planerar grillkväll. Vi har sträckt ut en hjälpande hand till varandra när det behövts. Vi har accepterat varandras privatliv. Vilken lycka att de kommer finnas inom räckhåll fortsättningsvis också... ett par hundra meter längre nerför gatan. Kramen till er!
Vad ska vi nu göra med all plats i norra delen av trädgården? Jojomen, där ska byggas ett nytt garage så småningom. Det som nu står i sydvästra delen, är inte ens värdigt att kallas vedskjul.
Tills vi ses igen... KRAMEN!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar