Varje dag, vare sig jag är på jobbet eller ute i ärenden, så kommer jag på massor att skriva om i bloggen. Varje dag när jag kommer hem, så hinns det inte med, eller så orkar jag helt enkelt inte.
Jag vet inte hur många gånger jag suttit i kassan på jobbet eller stått i förbutiken och tänkt samma saker. Orden flödar i huvudet på mig. Ständigt samma tankar...
Hur orkar man gå omkring och alltid var sträv eller rent av sur? Det fullkomligt suger ju energi ur en. Varje dag möter jag människor som inte kan ge ett leende till oss i personalen eller till sina medshoppare. Dessa sura miner gör mig ledsen. Jag har alltid ett leende på läpparna. Det känns så skönt. Det ger mig energi att orka fastän det gör ont både här och där.
Vissa saker är en självklarhet för mig, oavsett om jag jobbar i matbutik eller är kund. Jag vill göra det så enkelt som möjligt för både mig själv och för personalen. Numera självscannar jag överallt. Det är toppen! Det spar tid, axlar och rygg, både för mig som kund och för personalen i kassan. När jag sitter i kassan, kommer det alltid kunder som bygger stora berg på bandet. Ingen tänker på merarbetet för kassörskan och att hennes axlar tar mycket stryk. Att jag skriver kassörskan, är att i "min" butik är vi bara kvinnlig kassapersonal. Det bästa man kan göra är att ställa varorna en och en på bandet och med ean-koden vänd mot avläsarsidan. Kan man sen underlätta för kassörskan med att lyfta upp stora, tunga varor för avscanning, istället för att lägga dem på bandet, är det toppen.
Naturligtvis har vi massor av supertrevliga, glada kunder i butiken. Massor! Det är dock trist att dessa få, som kommer och ska ha kompensation av oss, för att scannerhållaren är bortplockad från vagnen eller att den gnisslar och drar ojämnt, ska trycka ner ens humör. Det är trist när man inte kan förstå varför det är så långa köer en torsdags- eller fredagseftermiddag.
Jag gör mitt bästa att serva kunderna och vill alla väl. Jag försöker vara glad och tillmötesgående, trots vissa kyliga miner och syrliga kommentarer. Efter regn kommer solsken...
Tills vi ses igen... KRAMEN!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar