Ännu en dag är till ända, en ganska svettig sådan. Solen har berikat oss med sin närvaro hela dagen och det har varit väldigt varmt. Det är vi ju inte så vana vid denna sommar. Det har varit väldigt skönt, och jag har inte vågat klaga högt. Det ska man ju inte göra. Vi har ju längtat.
Hela dagen har gått åt att förbereda kalas på måndag. Det fanns massor att göra; klippning av häck och gräsmatta, städa kök och toalett, vika ett ton tvätt, samt tvätta fyra omgångar kläder. Det gäller att passa på när det erbjuds bra torkväder. Det blir snabbt fuktigt i luften framåt eftermiddagen, så det var bara att sätta igång så fort vi vaknat.
Dottern har skaffat sig nya kompisar här. Vi har två boenden. En lägenhet i tätorten, där vi bott sen dottern var liten. Hon går i skolan där, så jag är inte så benägen att flytta. Så har vi även sambons hus i en liten by vid havet. Här är vi nu. Vi tillbringar helger och loven här. Det är inte mer än ca 2 mil mellan hemmen, så det funkar. Vi hoppas kunna flytta hit på riktigt så småningom. Dottern har hittills lekt endast med kompisar från hemorten eller med kusinen som bor endast några km från sambons hus. Nu har hon dock äntligen letat upp sig nya kompisar i byn. Det gör saker och ting mycket enklare. Hon kan leka även de helger, då vi inte har möjlighet att skjutsa. Man kan ju inte alltid stå till pass. Det finns annat att göra titt som tätt. Hur det än är, så verkade dottern nöjd med de nya lekkamraterna, som faktiskt är exakt lika gamla som hon.
Dagen avslutades med, först grillning av hemmagjorda hamburgare med allsköns tillbehör och till efterrätt, grillad banan stoppad med mjölkchoklad och till det vaniljglass.
Då vi var klara blev vi inbjudna till trevligt samkväm hos grannarna. Det bjöds på kaffe/te och whisky. Sambons föräldrar kom också dit. Grannarna är sambons kusin med fru.
Alla hade jobbat hårt under dagen med trädgård, städning och/eller husbygge. Det var skönt att släppa allt och bara umgås.
Trots att dagen varit så bra den kunnat för oss, har den även medfört tråkigheter. Mjällby torskade igen. Denna gången på bortaplan mot lilla Peking, IFK Norrköping. De östgötska grabbarna tvålade till de våra, med hela 5-0. Vad ska man säga? Jag såg ju inte matchen, så jag kan inte kommentera något av spelet. Däremot kan jag intyga att både jag och sambon känner oss lite konfunderade. Det är dock inget emot vad herr Andersson-Borstam känner sig just nu, kan man tänka. Hade jag varit som han nu, skulle jag vispat om riktigt i laget till nästa match, som är mot Sirius på söndag. Jag skulle bänkat flera av de s.k. toppspelarna och satt in vad jag har att tillgå av duktiga juniorer. Kanske har framgångarna stigit spelarna åt huvudet, kanske är de bara slutkörda och behöver vila. Hur som helst, så skulle det vara bra med lite friskt blod igen. Det funkade ju för några matcher sen, då skadeläget var riktigt allvarligt.
Nu är det dags för välbehövlig nattvila, för imorgon vankas bak, möte och minikalas. Ingen rast och ingen ro. Vi ska även förbereda oss för stora släktfesten på lördag. Byn kommer fr.o.m. imorgon och fram till lördag em sakta invaderas av syskon, kusiner, barn, sysslingar mm. Alla härstammar de från byn och samma mor-/farföräldrar. Det är min sambos släkt som traditionsenligt ska smaska i sig havskräftor alt korv och förfriska sig i drycker och familjehistorier. Det finns t.o.m. kändisar i familjen, men enligt utsago uteblir dessa i år p.g.a. semesterresa. Vi hoppas få träffa dem igen nästa år.
Tills vi ses igen... KRAMEN!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar