Inte "Ordlös onsdag" - snarare TALFÖR TORSDAG

Det blev inget inlägg för mig igår, alltså inget bidrag till "ordlös onsdag". Jag var på turné hela dagen och var inte hemma förrän efter midnatt.

Här kommer dock ett litet försök till "upprättelse". Förlåt, kära bloggvänner! Godtar ni detta?

Om dessa tygskor kunde tala, så skulle de ha en ganska dråplig historia att berätta. Vill ni höra? Sitt ner och lyssna.

Onsdagen började som vilken vanlig dag som helst. Jag skjutsade Dottern till skolan och for sen själv till jobbet. Allt frid och fröjd.

Jag slutade något tidigare denna dag, för att hinna hem och äta lunch och packa matsäck, för vi skulle på fotbollsutflykt till Falkenberg. Kärleken hade ledig dag, så vi kom iväg lagom till Dotterns skoldag var slut.

Vi fiskade upp henne kl 13.10 och styrde kosan mot västkusten.

Slutmålet för dagen var Falkenbergs idrottsplats, där vi hoppades få se Mjällby tvåla till FFF.

Det tar ju bara två timmar att köra dit, så jag hade så finurligt räknat ut att vi skulle hinna ta en liten tripp till GeKås i Ullared innan. Det är ju så nära.

Man måste visserligen passera Falkenberg och göra en avstickare med ca 3 mil, men...

Dottern började skruva sig vid Laholm. Hon var kissnödig. Jag ville att hon skulle klara sig till delmålet, men Kärleken, som är så blödig, tyckte vi kunde stanna på Snapparps rastplats. Jaha du, det var ju bra! Vi stannade och alla uträttade sina behov. Nöjda och glada!??

Ca en halvtimme senare stod vi på parkeringen till GeKås och gjorde oss klara för en snabbrunda i affären. Jag skulle bara komplettera sånt som jag antingen köpt för lite av för två veckor sen, eller införskaffa saker jag kommit på i efterhand.

Glad i hågen hoppade jag ur bilen och gnällde lite på Dottern, som precis som vanligt inte var klar att kliva ur. Hon hade inte skorna på och kunde inte hitta dem i bilen.

Hon rev och slet bland skolväska, kudde, täcke och extrakläder. Inga skor!

Kärleken, som inte varit speciellt glad över mitt påhitt, hade fått ett par öl i sig och såg lite blidare på tillvaron. Han tog bilnycklarna från mig och bad mig gå före in i butiken. Han skulle minsann leta upp skorna och ordna upp allt.

 

Arg som ett bi knatade jag iväg. Just nu kändes inte Ullared som den perfekta platsen att vara på. Det var ju Dottern som skulle få mer kläder, och jag tyckte inte hon förtjänade detta längre. Slarvmajan!

Jag blev något lugnare när jag stormade rakt in i den stora gula byggnaden och grabbade tag i en korg. Det är något magiskt med GeKås...

Då upptäckte att jag glömt byta glasögon. Jag har slipade solglasögon och nu satt de kvar på. SUCK! Jag hade ingen lust att springa hela vägen tillbaka, då jag ändå bara skulle ha ett tiotal varor. Det fick vara så.

När jag kommit fram till barnavdelningen ringde Kärleken. De hittade inga skor och Dottern började erinra sig att hon nog tappat dem när hon kröp in i bilen på rastplatsen. Jamen herregud! Varför kollade hon inte om hon hade dem med in i bilen? Nej, vi körde sta och de grå, helt nya ballerinaskorna stod kvar på parkeringsplatsen.

Jag höll på att få slag.

Kärleken lugnade mig igen och sa att han skulle ordna detta. Där finns ju skoaffärer.

Hand i hand med Dottern, i bara strumplästen, traskade de in i närmsta skobutik. De frågade direkt en expedit efter billigaste möjliga flickskor. Tjejen såg Dotterns fötter och tittade undrande. De förklarade och bjöd på ett gott skrattillfälle. Ett par nya ballerinatygskor hamnade på Dotterns skolösa fötter.

I kassan var det samma visa. De sa att skorna skulle användas direkt och expedit nummer två undrade om hon skulle lägga de gamla skorna i en påse.

Återigen fick Dottern berätta historien och även denna gången blev det skratt. Vilken galen grej! Dottern var i alla fall nöjd när hon kom ifatt mig i affären. Man kan nästan tro att denna fadäs var gjord med flit.

Trots det kan jag inte låta bli att tänka på hur vi skulle agerat om vi kört direkt till matchen istället för Ullared...

Nåja, jag fick tag i allt jag behövde på GeKås. Vi fick middag i oss och hade fika i kylväskan att mumsa på innan matchen. Bara att ta oss tillbaka till Falkenberg och leta upp idrottsplatsen.

Matchen ska vi inte tala om här. Den var urusel och finns tillräckligt dokumenterad på den andra bloggen.

Den enda riktiga behållningen var att vi hamnade bredvid Kärlekens kusin, som hade en annan kusins son med sig. Pontus, längst till vänster, spelar i MAIFs juniorlag, men bor här i Falkenberg hos sin fars kusin, pga studier. Se, Dottern har sina nya skor på sig =)

Vi led oss igenom matchen och var enormt glada att Mjällby lyckades bärga en pinne till. Vilken tur attdet var varmt och skönt i alla fall och vi fick en trevlig pratstund med härliga släktingar.

På vägen hem tyckte vi det kunde vara all idé att kolla Snapparps rastplats igen. Vad vi inte tänkte på var att man ju hamnar på motsatt sida när man kommer norrifrån.

Hm... Det gick inte att se om det fanns en gångtunnel till östra sidan, för det stod så många lastbilar i vägen. Jag fick köra ända ner till Laholmsavfarten, ca 2 km, och vända där.

Välupp på rätta parkeringen igen, trodde vi inte våra ögon... Där, precis där vi tidigare stått parkerade, stod fortfarande de grå tygskorna och väntade. Helt orörda! Hur tokigt kan det bli?

Förundrade och fulla av skratt fick vi köra ända till Eurostop fera km norrut, för att vända igen, men nu var humöret annorlunda. Visserligen blev den nya skorna väldigt dyrköpta med allt detta körande, men vi ville ju kolla...

Vi var hemma efter midnatt, så ni kan ju förstå att jag inte orkade blogga. Nu är det dock gjort.

Tills vi ses igen... KRAMEN!