Jag hade längtat så efter denna lördagsmorgon. Jag skulle sova läääänge. Hela veckan gick snabbt, men mornarna var tröga. Känslan att lördagen närmade sig och jag skulle få vakna utan väckarklocka var himmelsk. Men ack så jag bedrog mig....

Visserligen slapp jag väckarklockan, men någon sovmorgon fick jag inte. Jag vaknade kl 7.30 av att solen letade sig in mellan persiennbladen och jag bara kunde inte sova vidare. Vilken morgon!

Vi mornade oss ett tag, men snart sög det i tarmen och frukosten var ett måste. Vi ville komma igång med dagens sysslor. Man får sån härlig energi av vårsolen.


Kärleken satte fart med mina nya planteringslådor. Jag har en dålig rygg och ganska veka knän, så jag kan inte sitta på knä och luka. Därför har vi inhandlat pallkragar och byggt trevliga, lagom stora lådor att sätta lite smått och gott i. Det ska bli så roligt att odla i år.

Jag tvättade för fullt idag och det behövdes verkligen. Tvättstugan var helt överfylld.

Det underbara vädret lockade till utetorkning, så jag hängde ut plaggen för första gången detta år. Tvätten luktar ju så gott efteråt.

Min Duracellkanin till sambo hade nog mer energi än hela byn tillsammans. Han kastade sig över den ena projektet efter det andra.

Garaget tömdes på trädgårdsmöbler och sopades. Senare under dagen skulle ju båten täckas av och då måste det finnas plats för ställningar och presenningen, se Min båtblogg www.minbatblogg.blogspot.com

Dottern cyklade flera rundor i byn. Den ena längre än den andra. Hon tog t.o.m. fika med sig i ryggsäcken och var ute länge. Hon hade suttit nere i hamnen och njutit av svanar och båtar. Ganska skönt att hon trivs att vara själv ibland. Man har ju inte alltid tid att underhålla...

Just nu står Kärleken nere i källaren och snickrar på kaninens lilla bo. Vi har fått besked att den är hämtningsklar, så det är lite bråttom. Det ursprungliga datumet var på onsdag, men vi hämtar honom gärna så snart som möjligt. Vi längtar sååå. Dottern vet inget om detta, för då skulle det nog bli ett himla tjat. Det räcker med att Kärleken tvingade mig att jaga uppfödaren så fort vi såg mailet. Han ville köra direkt, trots att vi har varken foder, hö eller halm hemma. "Det ordnar sig", sa han. Vi får väl se när vi kan hämta hem lille Felix.

Tills vi ses igen... KRAMEN!