Påskafton
Igår började dagen med att svärfar startade röken, som står på tomten. Det var dags att varmröka laxen till påskamiddagen. Han hade förberett efter konstens alla regler, så nu var det bara att passa lågan och temperaturen. Det fick inte bli varmare än 70 grader. Åh, vad vi längtade. Kärleken masade sig ut vid halv elva-tiden för att hjälpa till. Svärfar kunde ju behöva lämna passningen ibland.
Doften spred sig över trädgården och när det var dags att kolla fisken, kurrade det ordentligt i magen och det vattnade sig i munnen. Den var klar. Svärmor fick brått att koka potatisen och svägerskan vispade ihop en god sås.
Klockan kvart över två satt vi bänkade till bords och avnjöt en helt underbar middag. Jag behöver nog inte säga att vi blev vrålmätta. Nubben som serverades till i sedvanlig påskanda gjorde sitt. Vilken måltid! Den tål att upprepas och det ska vi göra om några helger. Då bjuder vi in mina föräldrar på samma goda middag, då vi faktiskt fick lax över. Så gott!
När mörkret föll över den lilla fiskebyn kom påskharen. Dottern hade letat upp sin mormors maskeraddräkt och klädde fnittrande ut sig för att överraska bonuskusinerna. Med tygkassen full av små och stora godisfyllda påskägg traskade hon kvarteret runt till svärföräldrarnas hus, glatt vinkande till grannar, bilister och förvånade fotgängare. Det är ju inte var dag man möter en vit kanin i rosa gummistövlar. En dam fick svårt att hålla sin hund. Han blev nog väldigt sugen på denna uppenbarelse. Ett bett i den vita svansbollen på hennes rumpa skulle nog varit gott.
Besöket blev väldigt bejublat, men de två pojkarna tittade konstigt när kaninen delade ut det ena lilla ägget efter det andra till de vuxna. Konstigt... det brukar ju vara barnen som får... Till sist plockade hon i alla fall fram tre stooora proppfulla ägg, som snabbt hittade sina nya ägare. Ordningen återställd.
Påskdagen - vi väntar tillökning
Idag har vi skaffat oss en liten bäbis. En liten lejonhuvad kanin som inte fått något namn ännu. Vi vet inte ännu vad det blir för kön, då man inte kan fastställa det före fyra veckors ålder. Vår lille vän är bara tre veckor. Detta innebär också att det dröjer fem veckor innan vi får ta honom/henne med oss hem. Vi har tingat och betalat och nu kan vi bara förbereda och längta. Dottern blev alldeles salig, då det är hon som allra mest önskat sig ett husdjur. Nu har hon några veckor på sig att bevisa att hon kan hålla ordning på sitt rum och hjälpa till. Det kommer blir ett stort åtagande att ta hand om denna lilla varelse i framtiden. Vi ska alla hjälpa till, men eftersom det är hennes husdjur får hon ta ett stort ansvar.
På bilden är kaninen helt nyfödd, så det varinte riktigt så den såg ut i förmiddags. Jag hade ingen kamera med mig, men om några dagar ska jag köra dit och ta nya bilder. Var så säker på att de kommer hamna här i bloggen. Vi är så stolta.
Tills vi ses igen... KRAMEN!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar