Starka krafter, stora utmaningar - Turkiet dag 5, del 1

Att vi låg vid poolen på förmiddagen är ingen hemlighet. Bilderna är bara likadana som alla de tidigare, så de behöver jag inte lägga ut.

Däremot blev det ganska roliga bilder på stranden på eftermiddagen. Vi gick ner lite senare. Dels för att slippa den starkaste solen. Dels för att många går hem då. Det är skönare att få mer plats.
Elin älskar de stora vågorna, så hon valde stranddelen närmst den stora klippudden. Där är de speciellt stora. Hon kunde inte sluta utmana dem.

Jag badade varje dag utom denna. Jag hade en hel del brända skäl. Det var byxor och t-shirt som gällde. Det blev svettigt, men hellre det än ännu mer nattlig vånda.

Jag fick ialla fall svalka genom vågorna. Det var skönt att bli blöt, men brallorna blev vansinnigt stela när de torkade. Medelhavet är välsigt salt. I alla fall här.

Elin & Chrille var inte redo att gå upp ur vattnet förrän kl 19. Då var de rejält hungriga. Vi hann inte ens hem först. Vi köpte goda kebabrullar med oss, som vi mumsade i oss på balkongen innan vi drog lott om turordningen till duschen. Semester är härligt!

Tills vi ses igen... KRAMEN!

Farligt att resa

Jag sitter just nu och lyssnar på nyheterna. En tanke slår mig...

När vi skulle resa till Turkiet för lite mer än en månad sen, så var jag noga med att kolla upp vad man rekommenderade oss för vaccinationer. Jag brukar inte vara så noga, men eftersom jag jobbar med färskvaror, vill jag inte dra på mig någon hemsk bacill, så jag inte får jobba. Vi fixade det som behövdes.

Nu sitter jag här och får höra att man ska akta sig för terrorister och andra farliga människor. Frankrike, Storbritannien, USA... Ja, många länder går ut med varningar.
Det var det ingen som sa något om när vi skulle resa. Jag hade fullt upp med att skydda oss mot elaka bacillusker. Hujedamej! Vilken tur att vi kom hem helskinnade då. Det enda farliga som kunde hända oss, var att vi kunde blivit skinnade av penninggalna turkar. Jag höll hårt i plånboken och gav inte med mig en enda gång. Vi åt där vi ville och handlade där vi ville.

Tills vi ses igen... KRAMEN!

Ansiktskyr

Jag visade detta redan under resans gång, men jag jag gör det igen. Elin kan nämligen inte sluta prata om det. Skulle hon nu inte satsa på de "hemliga" yrken hon starkt funderar på, så kan man nog gissa att hon drar sig åt detta hållet. Hon gillade verkligen att kleta.
Mitt under badandet fick Elin en superidé. Hon hade ju sett att man kan bli fin av lera. Nu skulle hon testa på Chrille.

Snäll som han är, la han sig ner i det varma vattnet och lät sig smörjas in. Elin lämnade inte många fläckar orörda. Stackars älskling fick t.o.m. äckel i munnen. Blä!

Jag kan intyga att han blev flera år yngre efter Elins "ansiktskyr". Han är så len och fin... utom när han är skäggig.

Tills vi ses igen... KRAMEN!

En "ny" strand - Turkiet dag 4

Jag glömde ju skriva "dag 4" i förra inlägget, men det gör nog inte så mycket. Vi låg ju vid poolen varje förmiddag och stranden senare på eftermiddagen. De allra hetaste timmarna på dagen ägnade vi åt vila, matinhandlande och lunch.

Hade det inte varit för den farliga trafiken, hade promenaden till och från havet varje dag, varit en fröjd. Det fanns mycket vackert att titta på.

Denna dagen valde vi att gå till en "gratisstrand". Jag menar att solsängarna kostar inget att låna. Tyvärr fanns det bara ett visst antal, så det blev till att hugga en som blev ledig och sen hålla hårt i den. Det trevliga Växjöparet vi träffade dagen innan på Jeep-safarit, hade berättat och beskrivit för oss. Vi tog chansen.

Till vå förtjusning hittade vi Eduardo & Maria på stranden. Det var trevligt att få prata med dem igen. Eduardo var också så snäll och fixade tre solsängar till oss. Han t.o.m. tvättade av dem åt oss. Vilken gentleman! De är båda bördiga från Chile och blev glada att höra om vår vän Juan i Mjällby AIF.

Tills vi ses igen... KRAMEN!

Vattenlek

Det skulle kunna bli tröttsamt att sitta och titta på när andra badar. Jag går inte gärna i en pool. En fobi som sitter kvar sen skoltiden. Hade inte världens roligaste klasskamrater.

Det är inte alls tröttsamt att titta på när Elin & Chrille badar. De leker och tramsar och har så kul att man inte kan annat än le.
Det var visserligen äckligt varmt vid poolen under veckan, men mycket vatten och wi-fi-uppkopplingen i min telefon, gjorde allt lättare.

Tills vi ses igen... KRAMEN!

Vart man än blickar

Vi blev glatt överraskade av att man tar bank- & kreditkort i nästan alla butiker och restauranger i Alanya. Alla sorter. Det gör man minsann inte i Danmark. Där får man minsann hämta ut kontanter innan man ska handla, för våra VISA & Master Card funkar inte. Nej då, det ska vara danska kort.

Vad vi istället blev förundrade över, var alla tunnor på taken. Det ser märkligt ut. Dock kom vi fram till att det är enkla, men väl så fungerande varmvattenberedare. Inte undra på att man inte ska dricka vattnet ur kranen.

Det är ju varmt länge där nere vi Medelhavet, så det är ju väldigt miljövänligt och ekonomiskt att värma sitt vatten så här.

Tills vi ses igen... KRAMEN!

Ett häftigt äventyr i Taurusbergen - Turkiet dag 3

Det är lördag och vi har vaknat för andra gången i Turkland. Klockan är ca 8 och vi äter frukost. Vi måste göra oss redo för dagens strapats. Vi ska på Jeep-safari upp i Taurusbergen och vet egentligen inte vad vi ska få vara med om.

Kl 9.30 blev vi upplockade en liten bit från hotellet. Vi var spända. Det enda vi visste var att vi skulle få se fantastiska vyer, besöka en moské, en gammal turkisk familj och sen bada och äta i Dim Cay.

Efter samlingen, då jeepar från hela Alanya samlat ihop fler nyfikna, var det dags för utfärden. Vad vi inte visst var att vi skulle bli dyngsura. Vi blev "besprutade" med vattenslangar redan på väg ut ur stan. Totalt galet, men otroligt roligt! Det var ju så varmt.

Vattenkriget pågick mest hela tiden, utom på de smalaste och mest farliga grusvägarna längs bergsväggarna. Chrille blev som barn på nytt. Han kunde inte sluta kasta vatten på "safarivännerna" i de andra bilarna. När vattnet tog slut, blev han nästan rastlös. Vilken tur att de fick fylla på alla flaskorna efter moskébesöket.

Var Turk-Skalman kom ifrån, vet jag inte, men helt plötsligt låg han i Elins hand. Det var en av Safarikillarna som kom med djuret. Mycket söt!

Hos den turkiska familjen, som egentligen var något som liknade en bygdegård eller lokal samlingspunkt, fick vi - mot betalning - smaka turkiskt bröd med antingen choklad, ost eller socker mellan. Chrille & jag avstod. Elin ville ha chokladvarianten.

Jepp-killarna stod för en massa underhållning i form av diverse lekar med Safarideltagare i blickfånget. Det mesta var riktigt roligt.

Paus för bensträckare. Någon som vill fortsätta färden på kamel istället? Nä, det är alldeles för hett.

Vid Dim Cay skulle vi svalka oss och få mat. Elin var modig nog att ta ett dopp i det iskalla vattnet, bara 15 grader. Vi andra avstod. Det var skönare att ligga på de taktäckta flottarna och bara päsa.

i var hemma på hotellet ca kl 17. Till vår förtjusning fanns det tid för ett dopp i poolen. Efter 17,30 ska alla vara ur vattnet. Det ligger ju precis bredvid poolbaren/restaurangen, så de vill inte ha badande folk intill, när de ska servera middag till sina gäster. Förståeligt.

Tills vi ses igen... KRAMEN!