Slappesöndag

Söndag. Vilodag. Ledig. Jag gjorde inte många knop idag. Jag tvättade tre maskiner tvätt och torktumlade dem. Jag vek lite ren, torkad tvätt och la in i sina respektive skåp. Jag stuvade undan lite andra prylar som legat framme för länge. Jag vattnade blommorna. Jag betalade några räkningar. Sen var det slappesöndag för hela slanten.

Tills vi ses igen... KRAMEN!

Kallt och blåsigt

Fy för sjutton, vad kallt det är just nu!!! I onsdags förärades vi med härlig vårdag och 13°C var ett faktum. Tyvärr fick vi inte behålla det underbara vädret. Kylan kom tillbaka och det med besked. Idag blåste det så hårt att det var svårt att stå rak.

Kärleken ville köra en runda till hamnen. Jag trotsade kylan och följde med. Brrr... Jag fick spjärna emot ordentligt när jag skulle ut ur bilen för att fotografera naturens krafter. Det bet i kinderna, men det var det värt efteråt. Även om bilderna kanske är lite suddiga pga vattenstänk och oförmåga att hålla kameran stilla, så är jag nöjd med att fått föreviga detta. Det är ganska storslaget ändå, för att vara i närheten av mitt hem. 

Jag hoppas hinna fotografera mer av närområdets vackra natur under våren. Det är så fridfullt här. Det vill jag visa.

Tills vi ses igen... KRAMEN!

Festivalmiddag i all enkelhet

Enkla och relativt billiga råvaror. Vitkål, champinjoner, morötter, vitlök, bakpotatis, paprika, tomater & benfri kotlett. Det var ingredienserna till vår Melodifestivalmiddag idag.

Potatisen skars i tjocka stavar. Paprikan delades på tre delar. Tre morötter och tre klyftor vitkål. Hela asken svamp. Några vitlöksklyftor. Rapsolja. Salt. In i ugnen på 225°C.

Efter ca 25 min var det dags att vända. Oh, vad det doftade gott och började se smarrigt ut.

De ugnsrostade grönsakerna och rotfrukterna var klara efter ca 40 min, men jag lät dem gå i 5 min till på grill. Då fick de den svarta, krispiga ytan och vitkålen blev extra söt.

Den benfria hela kotlettbiten skars i skivor och stektes med salt och vitpeppar. Dottern älskar vitlökssmör, så det är ingen idé att krydda med något annat.

Oh, så gott det var, även idag. Detta är en av Dotterns favoriträtter, så det äter vi ganska ofta. Det är enkelt och supergott. Bra mat.

Tills vi ses igen... KRAMEN!

Ledig lördag

Jag är ledig idag. Kärleken är också ledig. Dottern är hemma och har inga planer på att rymma fältet. Vilken härlig lördag!

Ja, det vore ännu mer härligt om man kunnat vara ute lite. Tyvärr är vädret inte alls inbjudande. Det blåser iskall ostanvind, som borrar sig rakt igenom kläder och kropp. Vi var ute på ärenden förut och trots att vi varit hemma i över en timme, är jag fortfarande inte varm.

Kärleken kom på den lysande idén att värma på lite Varm & Kall åt oss. Smarrigt och välbehövligt! Efter ett par glas börjar jag känna mig som en människa igen och inte en isbit.

Snart är det dags att påbörja middagen. Det vankas Schlagerfest. Dottern har beställt. Det kommer bli mumsigt, som vanligt.

Tills vi ses igen... KRAMEN!

Vill skriva

Det är mitt i natten. Jag kan inte sova. Jag funderar, tänker, planerar, undrar... Det pågår en massa i min hjärna i natt precis som alltid annars. Jag kan inte sluta försöka ha kontroll. 

Jag vill skriva. Jag har så mycket som vill ut. Det låser sig. 

Jag vill att bloggen ska vara i full gång. Jag vill fotografera och skriva. Skriva om allt. Allt som händer i mitt liv. Det blir tvärstopp.

När jag kör bil, lagar mat, är ensam hemma, sitter i fikarummet på jobbet, promenerar, går på löpbandet, ligger i sängen och väntar på att somna... Då tänker jag på allt jag vill skriva om. Då får jag ihop hur mycket som helst.

Det är inte så att jag sitter framför en dator och får skrivkramp. Nej, jag kommer inte ens dit. 

Jag betalar räkningar, läser tidningar, läser mail och svarar på dem, söker information, planerar semestern, kollar Facebook... Sen tar det slut. Jag kommer inte ens till bloggen. Då är det inte inspirerande längre. Jag har annat att göra. Det känns krystat och jobbigt. 

Jag inser att jag är stressad. Jag har inte ro att göra sådant jag verkligen vill. Jag har ingen ro i kroppen.

Mina bloggar ska inte stressa mig. Jag älskar att skriva och fotografera. Mina bloggar ska vara en kanal att få utlopp för det jag tycker är roligt och som stimulerar mig. Jag måste hitta glädjen igen. 

Tills vi ses igen... KRAMEN!

Stolt mamma

Min flicka börjar bli stor. Om mindre än ett halvår är hon 15 år och börjar 9:an. Oj, vad tiden går fort! Jag är så stolt över denna kloka, fina tjej, som vilken annan mamma som helst. Det ska man vara. Det är ju precis vad livet går ut på.

Till vi ses igen... KRAMEN!

Mammas dag

Idag skulle mamma fyllt 67 år. Om hon hade fått leva, alltså. Det är lite drygt ett år och en månad sen hon rycktes bort från oss. Älskade mamma! Det går inte en dag utan att jag tänker på henne och på vad som kunde blivit om inte sjukdomen kommit och fördärvat allt.

Mamma har i många år sagt att när den dagen kommer, så vill hon få sin sista vila ute till sjöss. Så blev det. I maj i fjol släppte vi hennes urna i Kalmarsund, strax utanför hennes uppväxttrakt. 

På årsdagen av hennes bortgång, den 24 januari i år, var det för mycket is i hamnarna. Så var det även på årsdagen av begravningen, 17 februari. Idag, på hennes födelsedag, kunde vi köra till Hörviks hamn och ge henne blommor. Det kändes mycket bra och fint. Älskade mamma!

Att inte ha en grav att gå till är inte något vi funderar över. Mamma ville ha det så. Nu kan vi ge henne blommor var vi än är längs kusten. Det är ju samma vatten. 

Tills vi ses igen... KRAMEN!