Alla sätt är bra

Jag hörde och kände hur hon rörde sig bakom mig. Jag kunde dock inte se vad hon spekade med. Nu vet jag. Hon flyttade sig. Det blev kanske för varmt där nära mitt hår och huvud. Men hur kan hon ligga så här?

Tills vi ses igen... KRAMEN!

Nu har jag bott in mig

Tre dygn har gått. Ester är en riktig tuffing och har verkligen bott in sig. Hon har kanske inte kommit in i våra rutiner än, men vem har egentligen det...?!

Sötnosen är rolig att titta på och väldigt tillgiven. Just nu ligger hon bakom mitt huvud och sover - uppe på soffryggstödet. Ibland sträcker hon på sig och drar mig lite i håret. Det är skojigt med mitt hår. Det kan man fastna i....

Vi kan inte ta ögonen från henne. Hon är så härlig. Det är så ledsamt att Dottern var tvungen att åka till sin pappa i fredags eftermiddag och blir borta i över en vecka. Vad Ester ska hinna förändras tills dess. Vi tycker redan att hon vuxit.

Tills vi ses igen... KRAMEN!

Lilla Ester verkar trivas

Efter en ganska galen natt, så blev det första "riktiga" dagen med Ester. Nu skulle vi lära känna henne på allvar. Den lilla raringen stannade hos Dottern på kvällen och höll flickstackarn vaken nästan hela natten. Jag tror det var en blandning av spänning och moderskänslor, som gjorde att tösabiten hade svårt att koppla av. De sov ett par timmar och var vakna en stund. Sen sov de nån timme igen. Från ca 3 till ca 5.20 var de vakna och lekte. Jag vaknade av att Dottern kom och stupade i min säng. Helt slut, men väldigt glad och nöjd. Jag tror hon var stolt över att Ester tytt sig till henne första timmarna i vår familj.

När dessa bilder tas, med min mobilkamera i ett dunkelt rum, så är det kväll och Ester har haft en hel dag på sig att bekanta sig med hus och familj. Hon äter, dricker och går på toa som hon ska. Hon leker och är jättenyfiken. Hon är väldigt tillgiven, precis som uppfödaren Lena sagt att dessa katter är. Oh, vad vi är glada! Vi är så lyckliga och stolta.

Nu har Ester bott in sig så mycket att hon vågar lägga sig nära oss och bara njuta. Hon börjar spinna som en stor gräsklippare långt innan någon ens har börjat klappa henne.

Något som är ganska roligt är att när vi kom till Rödeby första gången, då hittade de Ester under soffan. När vi skulle träffa henne igen samma dag, ja då låg hon under soffan igen. Så var det även i torsdags, när vi skulle hämta henne.

Gissa vad hon gärna gör här? Hon lägger sig under en gästsäng på övervåningen. Där har hon sin viloplats när hon vill vara ensam. När vi är i närheten, ligger hon gärna bredvid någon av oss.

Första dygnet är avklarat och Ester verkar trivas väldigt bra hos oss. Vi är supernöjda med vårt val av ny familjemedlem.

Tills vi ses igen... KRAMEN!

Ester flyttar in

Det första vi gjorde när vi kom hem med det lilla pyret var att visa henne kattlådan, matskålarna och vattnet. Hon var inte ett dugg intresserad. Hon vill gå sin egen lilla runda i huset.

Köket var bullrigt. Kärleken började skala potatis i skalmaskinen. Då hittade hon sin tillflyktsort in under en stol under köksbordet. Sen bar det av upp på övervåningen...

Jaha, då har jag sett Dotterns rum och tv-rummet uppe. Vad finns det mer att se?

Ester tassade runt i sovrummet, vardagsrummet och hallen. Köket ville hon inte in i. Vi fick flytta matskålarna till hallen. I vardagsrummet, som är under renovering, sökte hon nog efter sin familj. Hon började ropa och smet in under den gamla soffan, som väntar på bortforsling. Det gick knappt att locka fram henne.

Dottern lyckades till slut och kattjejen följde efter henne upp till tv:n. Vi åt sen middag, så Dottern fick lov att sitta där uppe.

Det tog lång tid att få i sig maten. Dottern ägnade sig mest åt att leka med Ester, som nu verkade finna sig i att vara hos oss. Hon jagade vippan och hade väldigt roligt.

Det är sent och det är dags för sängen. Dottern hade svårt att slita sig, men det är ju nödvändigt med sömn. det kommer en dag imorgon också. Vi behövde visa kissen att även vi har rutiner.

Tills vi ses igen... KRAMEN!

Äntligen ska vi hämta Ester

Äntligen var det så dags att få hämta den lilla missen. Pengarna var överförda, kattlåda inhandlad, transportbur har vi redan... Japp, det var bara att köra mot Rödeby igen. Härligt!

Dottern fick lilla Ester i famnen direkt när vi kom in i huset. De hade fått leta upp tösen från under en soffa.

Fina föräldrar... Mamma katt och pappa katt vakar stolt över sina små. Det finns två föräldrar till i huset, men det verkar som om alla tar hand om alla. Underbart!

För att inte dra ut på tiden alltför mycket, tog Lena och jag tag i pappersarbetet. Hon hade förberett massor, så det var bara för mig att fylla i mina uppgifter. Strax var jag kattägare. Mmmm...

Pappa katt, Isac, var nyfiken och tyckte säkert att denna transportbur var som ämnad för honom. Han la sig till rätta och ville inte flytta sig för egen maskin. Jag undrar vad som går igenom ett litet katthuvud...

Ester verkade finna sig i att bli "inlåst" i buren. Hon la sig ner och iakttog det vi andra gjorde utanför.

Vi sa 'hej då', men inte 'farväl'. Vi ska ses igen. Nu är det dock dags att köra hem till Listerlandet och låta lilla Ester flytta in i sitt nya hem.

Är du sugen på en liten Helig Birma? Gå då inte på Va-lehtos Helig Birma och titta på de små liven. Så härligt!

Tills vi ses igen... KRAMEN!

På jakt efter en ny familjemedlem

Äntligen kan jag berätta... Äntligen...

Vi har ju våra kaniner, Felix & Lilly, men vi har ändå ganska länge pratat om att skaffa en liten katt. En liten gosig innekatt.

Jag tycker ju egentligen att katter ska få springa lösa och leva sitt eget liv, men det funkar inte så bra där vi bor. Grannarna gillar inte katter.

För att inte göra någon irriterad eller arg, så skulle det få bli en innekatt om det skulle bli någon alls. Ska vi ha en innekatt, ska vi ha en raskatt. Så är det bara. En katt som inte vet något annat om. En katt som är avlad till att vara inomhus hela sitt liv.

Jag har i många år velat ha en Helig Birma, men tyckt att de är alldeles för dyra för min ekonomi. Kärleken pratade om några andra raser han kände till. När vi närmade oss beslutet att någon gång skaffa katt, började han läsa på och kolla bilder på Birmakatter, då jag inte vill ge mig :) Kärleken blev mer och mer sugen på denna ras.

Nu var det ju dock så att vi tidigt bestämde att det där med katt skulle bli något för "framtiden". Då vi har mer tid och inte rusar runt i vardagen så mycket. Hm... När vi blir pensionärer? Äsch, de pensionärer jag känner är ju mer i farten är vi är nu. Varför vänta?

Vi bestämde att vi skulle skaffa katt efter den långresa vi planerar. Det skulle då bli om ett år eller två. Hm...Varför vänta så länge?
Förra helgen, när Dottern var hos sin pappa, började snacket mellan mig och Kärleken igen. Han låg och kollade bilder på nätet och annonser på Blocket. Han var så sugen. Ja, det var ju jag med, men jag är inte den som hoppar jämfota och tjatar. Sån har jag aldrig varit. Jag är en ganska nöjd person. Det som sker det sker. Jag armbågar mig inte fram precis...

Kärleken hittade ett par annonser som verkade intressanta, men det gick snabbt att utesluta den ena. Vi vill inte ha en blandras. Vi vill ha en 100&-ig Helig Birma.

Vi hittade en uppfödare i Rödeby, Va-lehtos Helig Birma. Vi såg att det fanns tre kullar med kattungar, där det fortfarande fanns några otingade raringar. Vi blev alldeles till oss.

Jag mailade uppfödaren Lena och efter många om och men så lyckades vi boka en tid att komma och träffa dem. Tjohooo!
I måndags em var vi på plats och blev alldeles saliga...

Hur fasen kan man välja bland dessa sötnosar? De är ju alla så mysiga och. Men.... det fanns en som fick mitt hjärta att slå några extra slag.
Vi följde med Lena in till Karlskrona för att träffa den andra kattmamman och hennes ungar hos en fodervärd. De skulle vara redo att lämna mamman om två veckor. Egentligen perfekt för oss med tanke på den renovering vi håller på med. De var så söta, så söta. En tjej och två killar, varav den ena pojken var tingad av fodervärden. Hm... Hur skulle vi göra?

Redan när vi träffat de första två kullarna hemma hos Lena, var Kärleken lite fundersam. Om två veckor skulle ju han börja jobba igen... mitt schema blir bara tuffare och tuffare... Dottern är mycket hos sin pappa... Vore det inte bättre att ta en kattunge redan nu, så den skulle hinna lära känna oss och bo in sig innan vardagen kommer på allvar?
Jo, det var faktiskt en bra idé. Speciellt som den kisse jag fallit för var flygfärdig redan nu. Jag ville så gärna ha en liten tjej. En liten Ester. Jag hade fallit för den lilla blåsköldpaddan Eternity of Energy med fräknar på näsan. En helt underbar liten tjej. Min lilla Ester!

Kärleken och Dottern hakade på och tyckte denna lilla tös var ett bra val. Hon var ju så söt. Snart vår kisse.
Det bestämdes snabbt att vi skulle hämta henne på torsdag, idag. Då skulle uppfödaren ändå till veterinären med ett par andra katter, så de kunde fixa Esters intyg samtidigt. Underbart! Hur skulle vi kunna vänta?
Tills vi ses igen... KRAMEN!