En kruka full med guld

Igår visade jag hur vi börjat fylla det stora kopparkärlet med nya fräscha sommarväxter. Vi (eller jag) kunde inte vänta med att skaffa fler, så idag, efter ridningen och Rockarbete, körde vi till ett par olika växthus och införskaffade tillräckligt med blomster för att fylla hela tunnan.

Bara gula blommor... många olika nyanser av gult... lyser som guld... Underbart! Vi älskar!

Kärlet har visserligen börjat ärga, men man kan skönja en svart ton under. Gult och svart! Mmmm... Heja MAIF!

Tills vi ses igen... KRAMEN!

Hopp i plurret

Efter mycket tjat från Dottern, så bevekade vi oss och drog ner till stranden. Vi hade ju varit på ridning, jobbat på Rocken, handlat blommor och varit hemma hos en god vän. Vi var varma och klibbiga. Det skulle bli skönt att svalka sig - ja, för dem... inte för mig. Jag hoppar inte i. Aldrig!

Det var inte alls skönt, vilket vi visste. Det har ju inte hunnit bli uppvärmt ännu. Dottern var dock så envis att det bara skulle bli av. Gissa om vi var tuffa mot henne sen... Hon skulle minsann doppa sig!!

Kärleken var inte så sugen, men han föll för trycket. Han ville ju inte vara sämre än Dottern. Därför var det också han som blötte ner sig först.

Det var också han som kom upp först... och snabbast. Han tackade så mycket för att han fick. Han frös!

Upp till bevis, Dottern! Nu kan du inte tveka längre. Det var ju du som tjatade hela eftermiddagen om att bada. Hopp i!

Så där ja! Duktigt! Hon är ingen badkruka, min Dotter, men ett tag trodde jag nästan att hon skulle banga. Fast nej... nej, hon brukar stå till sitt ord. Skulle hon bada, så skulle hon bada.

Nu får vi se när det verkligen går att bada. Kärleken sa nyss att han fått blodad tand. Han vill i plurret snart igen. Kanske tar han sig ett dopp under ledigheten nästa vecka - om det är varmt, vill säga.

Tills vi ses igen... KRAMEN!

Akututryckning

Denna bild är lånad av SRF:s facebooksida - förlåt, Johannes! Jag hoppas vi är vänner ändå. Vi sitter i folksskaran t.v. och min blåa bil står i högra kanten av bilden. Ser du UFO:t?

Min goda vän Marie, som jobbar på Sweden Rock Festival och är en av de ansvariga för att det hela går i lås, ringde idag och behövde hjälp. Jag hade ju lovat att rycka in extra om det behövdes, så det var inget att orda om. Självklart körde vi dit - när Dottern ridit färdigt.

Johannes, som också är en av de ansvariga på SRF, är en galen prick. Idag - och förmodligen varje dag - åkte han runt i en motordrift saxlift och fotograferade. Ja, jo, han gjorde säkert något annat nyggit också, men det såg inte vi. det är i alla fall han som tagit de tre första bilderna här. Tack Johannes!

Vi hann inte mer än in på området förrän vi var satta i arbete, terapiarbete. Vi skulle knipsa fast inplastade Running Orders i SRF-nyckelband. Dessa ska säljas i Rockshoparna under festivalen och kommer kosta 50:-/st. Jag gjorde sånt här förra året och det var inte alls trist, bara man har någon att snacka med samtidigt. Vi hade jättetrevligt i solen. Elin hann inte ens byta om innan vi körde dit, så hon fick smita runt hörnet och svida om.

Oj, så många det blev och det är inte ens hälften. Alla kort hade inte kommit, så det får bli en sittning till om någon dag eller två.

Tills vi ses igen... KRAMEN!

Terminsavslutning

Tidigare idag var det dags för terminsavslutning i ridskolan. Tjejerna fick komma med förslag på vad de skulle göra. Det blev rida ut, hoppning och barbackaritt. Med detta vackra väder förstår jag att de ville ut i skogen en runda.

Dottern älskar sin ridning och ska självklart fortsätta efter sommarlovet. Vi får hoppas att hon får möjlighet att rida många gånger under ledigheten, i alla fall hos sin pappa. Där brukar hon ju rida hos en god vän.

Tills vi ses igen... KRAMEN!

Snart prunkar trädgården

Vårt vackra nyförvärv, den späda Guldaklejan, har slagit ut. Båda plantorna har var sin söt, liten gul klocka. Jag smälter. Jag längtar till nästa år.

Då hoppas jag att de båda plantorna vuxit sig stora och fina, som denna mörklila/vita aklejan. Fast detta är faktiskt bara en enda planta. Jag älskar den. Stänglarna vajar så ståtligt och får väldigt gärna sprida sig i min trädgård.

Någon som faktiskt kommit flygande till oss är denna skönhet. En liten Akleja i rosa ton. Den tittar fram mellan en liten buske och en höstaster. Jag hoppas att även den stannar kvar hos oss.

Vid infarten, inklämd mellan grenarna på en buske, står denna vinröda Aklejan. Vart den kommer ifrån vet jag inte. Jag gissar att någon granne i kvarteret har ett helt fång av denna ljuvliga blomma. Mmm....

Vår vackra, gula Lupin står i knopp. Jag gissar att jag inom ett par dagar kan gå ut och njuta av en ljusgul, vacker stängel. Jag är så glad att jag fått tag i en sån. Den är nu tre år gammal. Fast spritt sig har den inte gjort. Inte i vår trädgård i alla fall.

Kärlekens val av perenn för något år sen var denna jättevallmo. Det var en liten försynt planta, som bara gav en liten blomma första året. Nu står den ute vid tomtgränsen och stoltserar med flera fina knoppar. Oj, vad fint det ska bli!

Jag älskar mina Stockrosor. Här är ett exemplar som kommit lite på villovägar. Vi har redan flyttat flera plantor som spritt sig till fel plats i trädgården, men denna gick inte att gräva upp. Det är betong under gräset. Säkert har man öst ut spill där när huset byggdes. Plantan får bo där.

Vackra Allium visar upp sina fina bollar och verkar trivas bra vid infarten till tomten. Det är lökar vi fått från Kärlekens föräldrar, när de stensatte sina rabatter kring huset.

I vår perennrabatt, som fortfarande är under planering och uppbyggnad, finns även ogräsliknande gäster, som vild Förgätmigej. Den är så söt att den får bo kvar ett tag till. Vi köper plantor när vi ser något vi gillar. Det får ta sin tid.

På trappan står i år en vacker Sundaville. Mamma & Svärmor fick varsin sån till Mors Dag i fjol. Då ångrade jag att jag inte köpte en till mig själv. Den var så vacker. I år slog jag till när jag såg dem på torget i stan. Oh, så vacker den är och kommer vara hela sommaren!

I det utskjutande taket över entrén hänger som vanligt en ampel. I år blev även den helt gul. Ni har säkert förstått att jag gillar gult. Just nu blommar den inte så mycket, men den är fullkomligt nerlusad av knoppar.

Den lilla pionbusken har en stolt, utslagen blomma. Fler blir det inom några dagar.

Den stora spricker ut i blom vilken dag som helst. Jag kan knappt vänta. Den är en fröjd att titta på när den prunkar som bäst.

Tills vi ses igen... KRAMEN!

Äppelträdet blommar

I vintras blev två träd sågade vid fotknölarna. De finns inte mer. Det tredje i blickfånget fick en andra chans. Kärleken bestämde att det bara skulle ansas rejält och få leva vidare ett tag till.

I vår har det inte haft några grenar som kunnat blomma, så vi har fått råda bot på det.

Jag har återigen hängt upp blomsteramplar i trädet. Det var väl två år sen sist, men då tyckte vi det var så fint. Den gången var det blandade färger, men i år gäller bara gult.

Tills vi ses igen... KRAMEN!

Stora kopparkärlet

På altanen står vårt stora, fina kopparkärl. Det är egentligen en gammal tvättgryta som stod i källaren innan vi rev ut för att renovera och bygga badrum/tvättstuga. Numera får den agera blomkruka - en jätteblomkruka!

I år har jag tänkt att bara ha gula blommor i den. När jag handlade på jobbet i morse, hittade jag några jag föll för. En gul Canna, som jag ska övervintra till nästa sommar, en ljusgul jättetagetes, en kraftig minisolros och två andra raringar. Jag tor den ena heter Million Bells eller Surfinia eller liknande. Iaf är den släkt med dessa. Den andra har jag ingen koll på. Den är söt i alla fall.

Det ser lite torftigt ut, men krukan kommer fyllas sakta men säkert. Jag vill verkligen bara ha gult i den, så det får ta sin tid. Imorgon är det Kristi Himmelfärdsdag, men kanske är det öppet i någon av handelsträdgårdarna i trakten. Vi är sugna på en växtinhandlingsutflykt.

Tills vi ses igen... KRAMEN!