Våren gör mig lycklig

Idag hade jag egentligen massor att göra. Ja, du vet, sysslor i hemmet och diverse annat. Dock kunde jag inte låta bli att lockas med när Kärleken ville ut och cykla på förmiddagen. Det var ju så underbart och skönt ute.

Efter lite däckpumpning och omklädning bar det av. Vi satte kurs mot Strandvallen, Mjällby AIFs boning, och sommarstugeområdet. Oj, vad det gjorde ont i låren. Jag har inte cyklat på hela vintern, så mina stackars muskler var inte beredda på detta. Jag gav mig inte utan fortsatte. Snart var vi framme i Hällevik och styrde mot gamla banvallen och Stiby backe. Kärleken, som vuxit upp här, visste att det brukar finnas hav av vitsippor i hagarna där och det ville han visa.

Jaa, minsann... Vilken underbar syn som mötte mig! Jag blev alldeles tagen av det vackra. Det såg ut som snö. Mmm... jag ville inte gå därifrån.

Istället för att vända och cykla samma väg tillbaka, fortsatte vi sen längs banvallen och kom ut på Tejnabacksvägen, där vi styrde kosan ner mot Skogshagen och sen vidare hemåt.

Vid vägen ner till Strandvallen blev jag tvungen att kliva av cykeln. Oj, nu gjorde det rejält ont i rumpan. Benen mådde mycket bättre. Det var bara de första hundra meterna de stretade emot. Nej, nu skrek rumpan. Aj aj aj!!! Några meter till fots och upp på cykeln igen.

Vilken härlig runda det blev. 5-6 km som start på vårmotionen. Slut på slöheten. Dags att bry sig igen.

Tills vi ses igen... KRAMEN!