Till minne av Ernst och Hulda

Varje år, en lördag i augusti, samlas Ernst och Huldas barn, barnbarn och barnbarnsbarn med familjer till en stor fest med lekar och kräftätning. Kärleken, min sambo, är ett av dessa barnbarn.

De kommer från Nogersund, Sölvesborg, Trelleborg, Göteborg, Falkenberg mm. I över 20 år har traditionen hållit i sig. Både Ernst och Hulda gick bort på 80-talet, och har aldrig varit med om denna tilldragelse. Jag är dock säker på att de ler från sin himmel. Hur många släkter kan stoltsera med en liknande begivenhet? Igår var vi närmre 50 personer på plats.
Varje år är det ett av de sex kvarvarande syskonen, det bortgångna parets barn, som håller i trådarna, tillsammans med sina barn. Den näst äldste brodern gick bort för tre år sedan.

Familjen som håller i trådarna, planerar hela kalaset, men grunden är alltid densamma... tipspromenad, lekar, havskräftor och glatt humör.

Efter samlingen i hembygdsgården, där hjärtliga kramar växlades med glada skratt och välkomstdrinkar inmundigades, var det dags att bege sig ut och svara på de kluriga frågorna. Det var verkligen inte lätt minsann.

Bröderna Roger & Morgan var lekledare och hade minutiöst funderat ut, tillsammans med sina föräldrar och R:s söta fru, hur de skulle köra musten ur oss andra. Ni kan tro att det blev många förtjusta skratt under lekstunden.

Delar av klanen väntar ivrigt på vad som komma skall.

Ytterligare deltagare som skall leka.

Det senaste tillskottet till familjen. Lilla Elin, endast 10 veckor gammal. Vilket litet gryn!

När man ser den här bilden, blir man nog som utomstående, ganska fundersam. Vad sysslar de med? Jo, de leker.

Alla blev indelade i 4 lag. I första deltävlingen skulle fyra lagdeltagare springa en stafett på tid, där man var tvungen att länka ihop alla fyra genom kläderna innan man fick springa över planen och runda en pinne...

En diskborste fastknuten på ett långt rep, skulle träs igenom höger byxben alt klänning, genom alla kläderna och ut genom vänster arm. Sedan skulle den passera likadant genom alla fyra i laget...

Till sist skulle repet knytas ihop och hela laget skulle...

...snabbt som sjutton...

...springa tvärs över planen och runda pinnen och tillbaka. Gissa vilka som vann den deltävlingen? Jodå, mitt lag naturligtvis. Jag var ju inte med =) Dottern var en av de duktiga som snabbt som attan kutade med rep och borste. Flera poäng tillföll oss.

Dessa glada figurer hade inte ens startat sitt varv innan "vi" var i mål. Hihi!

Ni må tro att vi skrattade under hela tävlingen, som bestod av två heat. Det var urkul att se alla varianter av sätt att få igenom diskborsten.

Även MAIF var representerade genom junioren Pontus.


Nästa deltävling gick ut på att tre deltagare ur varje lag skulle kasta frisbee tills de nådde en låda, placerad långt ut på skolgården. Man kastade en i taget och nästa man fortsatte där det förra kastet landade.

Susanne har en riktigt skön stil.

En koncentrerad Malin har tungan rätt i mun.

I denna deltävling gick det inte så bra för mitt lag. Bättre lycka nästa gång.

Johnny visar hur det ska gå till.

Deltävling fyra gick i golfens tecken. Tre personer ur varje lag skulle skjuta tre bollar var mot en pinne. Det lag som kom närmst fick högsta poängen. Jag var med och gjorde inte bra ifrån mig. Huga!

Så var det dags för näst sista deltävlingen. Här glänste vi. Kusin Roger läste upp kluriga korsords-"gåtor", som vi med hjälp av bokstavsprydda lådor, skulle snurra/flytta ihop ord. Vi kom igång bra och snart hade vi ett stort försprång. Att lösa korsord ofta är bra, det har jag alltid sagt =)

Jag vet inte vad Dottern, Kalle & Jenny gör. Dansar?

Sista deltävlingen var en variant av strutfotboll. De fyra deltagarna i varje lag fick på sig ett par "glasögon" av två toarullar och skulle sen spela boll efter bästa förmåga. Först till fem mål eller max 10 min. Två heat. Kärleken och Dottern var i motsatta lag och det var Kärleken som satte första målet i den matchen. Vilken tur att det blev kvittering innan matchen blåstes av.

När alla lekar var avklarade var vi rejält hungriga. Dags att gå tillbaka till lokalen och äta goda havskräftor. Allt som allt var det faktiskt lag Peter, mitt lag, som vann. Jippie!

Det var fri bordsplacering och snart satt alla bänkade och sörplade friskt. Det var underbart gott med dessa nykokta krabater, som kommit färska från Glommen, Falkenberg. Det tillagades på plats lagom till festen. Gott, gott!

KOLLA!!!

Korv till barnen och de stackars vuxna som inte äter kräftor. Mer till oss andra!!!

Dottern äter kräftor som en hel karl. Inte ens jag kom upp i samma mängd. Vilken tjej!

Rolf och Yvonne äter med god aptit.

Ingen kräftskiva utan snapsvisor. I denna skara finns många sångartalanger.

Gamla, fula Bettan kom på besök. Kärt återseende för några, nytt för de andra.

Klar förbättring, älskling!

Gunnar och Pelle underhåller.

Kvällen bjöd på många roliga och snuskiga historier. Familjen har ett vandringspris som går till den som underhållit bäst under kvällen. Ibland har man sett prov på fin sång och dans, men denna kväll var det dock fräckisarna som hägrade. Den ena värre än den andra.

Årets pris gick till Anita, som med sin fräckis satte ribban för alla andra. GRATTIS!

Efter mer sång och lek var klockan mycket. Folk började bege sig hemåt. Efter midnatt sinade skaran lite i taget. När uret visade halv två var det dags för min lilla familj att trava hemåt. Våra nattgäster kom strax efter.

Det hade varit en kanontrevlig kväll, men nu var det dags att få lite skönhetssömn. Det kommer en dag imorgon också. I skrivande stund är även den avklarad.

Nu är det bara att längta till nästa års fest. Den kommer bli minst lika rolig som denna.

Tills vi ses igen... KRAMEN!