tisdag 16 oktober 2007

Korvbegär & koskräck

Idag var sambon ledig från jobbet. Han hade dock ett litet möte att avklara på förmiddagen, men det tog inte lång tid. Han var hemma igen innan lunch.
Jag hade huvudvärk och brist på matfantasi, därför bad jag om råd angående middagen. Det tog inte många sekunder för barnet i sambon att svara. Han ville grilla korv och ta en långpromenad i naturen.
Eftersom jag hade bestämt lekfri dag till förmån för läxor, så tyckte jag att det kunde vara ett trevligt inslag i den grå vardagen. Solen sken och det var ypperligt väder för friluftsliv. När tösen var klar med sina uppgifter packade vi korv, bröd och kol mm, och satte kurs mot Valje halvö.

Det var underbart i skogen och vi njöt till max. En ekorrfamlj skuttade runt bland buskar och trädgrenar och lät sig inte störas av oss. Det var flera stycken. Vi hittade deras nötförråd, men smet snabbt därifrån för att inte störa dem.
Efter en liten rundvandring bland stenar och snår, hittade vi den perfekta gläntan att äta i. Vi tände den befintliga eldstaden och täljde klart de medhavda grillpinnarna. I naturreservatet får man inte bryta grenar, så dem hade vi med hemifrån. Ordentliga som vi är!!!
Grillandet lämnade jag över till de stora korvälskarna. Jag skötte resten av matsäcken istället. Varm choklad och grillsallad. Vi mumsade och njöt. T.o.m. jag, som inte är en korvdyrkare, tycker det är gott när man är ute i naturen.
Jag har vanligtvis väldigt svårt att koppla av om dagarna, men när jag är ute så här, kan jag inte göra annat än njuta av tillvaron. Det var så frifullt. Löven dalade sakta från träden och det susade mysigt bland trädkronorna. En och annan fågel knackade nötter och ett par ekorrar smög förbi på en gren. Inte en enda människa syntes till.
Plötsligt rasslade det till extra mycket bland snåren. Dottern ropade till "Men mamma!". Jag såg hennes förvånade min och stirrande ögon. Jag vände mig i blickens riktning och fick se en lurvig kossa. Den stod några meter ifrån oss och stirrade nyfiket. Sambon blev blek av skräck och gjorde nog i brallan. Dottern skrattade. Jag undrade bara vilken ras det är. Vackra djur! Sambon sa att det är Highland Cattle. Han har nog rätt.
Stackars kärleken! Han har sån koskräck att han genast ville hem. Nu var det minsann inte alls någon mysig eftermiddag längre. Det här hade han inte räknat med, när han valde denna plats. Inom loppet av ett par minuter hade vi fyra ståtliga kor på besök. Den modigaste av den kom ända fram till bordet. Sambon gnydde. Dottern fnittrade. Jag fotograferade.
Kossorna lunkade strax vidare. Vi var inte intressanta mer. De hade annat i sikte. Vatten kanske? De gick i alla fall mot sjön.
Vi åt upp och, efter många om och men, kom vi iväg hemåt. Det var en skön hösteftermiddag. Man måste ta vara på dem man kan. Tids nog kommer ruskvädret.
Tills vi ses igen... KRAMEN!

4 kommentarer:

Moster Mjölgumpa sa...

Vad har ni gjort med kräket. Har ni kastat kardborrar på den eller????

Christina W sa...

Vilken vacker kossa...men jag förstår mannen lite grand...kossan har ju horn som man inte vill komma i kontakt med.

Mors Deka sa...

Till Mjölgumpan: Nej, vi har inte kastat något på dem. De har varit inne bland nässlor och annat i buskarna.
Till Christina W: Sambon har inte hämtat sig än. Han är rejält skraj, men jag skyddar honom. Jag har terapi med honom =) Gulligt av dig att ta hans parti. Han blev glad för det. KRAMEN!

Pappa Nicke i USA sa...

Vilka sköna bilder, jag har inte ko skräck, men skräck för andra djur och levande saker, så jag förstår verkligen känslan....kul grej ändå, inte sånt som händer varje dag...