Kärleken hade redan varit så duktig att han alldeles ensam rensat båten på dynor, sängkläder och husgeråd. Nu var den redo att lyftas upp på land. Även vi var redo. När kylan kommer, minskar suget efter turer på sjön.
Vår kära Evelina ska denna vintern få sova gott hemma i vår trädgård. Hon brukar få stå med de andra båtarna nere i hamnen, men i år tyckte vi att hon hör hemma hos oss. Den främsta anledningen till detta beslut är alla lastbilar som kör på gruset i hamnen. Båten blir mer än lovligt skitig, både invändigt och utvändigt. Vi är rädda om inredningen.
Trailern som Evelina ska vila på i vinter, är byggd av en framaxel på en lastbil. Den följde med fiskebåten, när den införskaffades. Nu håller kärleken och svärfar på att konstruera om den så den passar den båda damerna ännu bättre. Hellre brödlös än rådlös...
Nu väntar några mörka vintermånader, då längtan efter sjön kommer gro sakta i våra sinnen. När vårsolen börjar värma, blir vi snabbt sugna igen och kan knappt vänta på första turen till sjöss.
Natti, natti Evelina!
Tills vi ses igen... KRAMEN!
1 kommentar:
En båttur är inte att förakta
ba da bam bam bam bam - som bara båtar kan
Skicka en kommentar