Vi hade inte sett på år och dar, men det blev precis så roligt som jag föreställt mig att det skulle bli. Jag och dottern hälsade på min skolkompis Ingela.
Det var inte riktigt som om tiden stannat, inte om man tittade på oss, men vi föll snabbt in i snack om gamla minnen. Vi hade en del gemensamma minnen, men också flera som skilde sig avsevärt. Det är kul att se hur olika man sparar minnen. Vissa saker hon kom ihåg, hade jag helt tappat, och tvärtom. Hennes 15-åriga dotter trodde hon skulle få höra en massa skoj om sin mamma, men tji fick hon. Jag kan ju inte spilla allt på en och samma dag...
Tills vi ses igen... KRAMEN!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar