Trött och stressad

Så mycket som jag gråtit idag, har jag inte gjort på länge. Jag har ont i ögon och huvud. Det går inte över. Dessutom krånglar magen och jag kan inte sova… som vanligt. Jag är sönderstressad… igen.

Jag kan inte berätta vad som står på. Jag är rädd för repressalier. Jag vill inte behöva må sämre än jag redan gör. Jag sover inte om nätterna. Jag har konstant huvudvärk, dels pga stressen och dels pga sömnbrist. Magen krånglar och ger mig enorma smärtor. Rygg och ben värker. Jag äter dåligt. Hur mycket kommer kroppen att orka?

Jag är så glad att jag har min familj. Älskade Kärleken stöttar mig i alla väder och lyckan i mitt liv, Dottern, är helt underbar. Hon har ju redan stått ut i 5,5 år med en utbränd mamma. Hon var fantastisk då och är minst lika fantastisk nu. Hon förstår. Hade jag inte haft deras stöd, hade jag nog rasat samman för längesen.

Jag biter ihop och kämpar på ett tag till. Det måste jag. Jag har givit mig den på att inte förlora kampen en gång till. Jag försöker vara glad utåt, men under ytan gör det bara ont. Hur länge kan jag hålla uppe fasaden?

Tills vi ses igen… KRAMEN!

Bröllopsfotografen

För två och en halv veckor sedan fick jag den stora äran att föreviga detta vackra pars stora dag i livet. Jag älskar att fotografera och hoppas jag gjorde dem rättvisa. Bröllopet stod i Asarums kyrka, där jag även fotograferade ett annat bröllop i maj i år. Jag har redan blivit ombedd att fotografera både bröllop, familjer, bäbisar och studentbaler nästa år. Det ska bli trevligt.

Tills vi ses igen… KRAMEN!

Uppståndelse på Lister

Igår morse körde Kärleken Dottern till skolan precis som vanligt. Jag kröp ner under täcket och läste tidningar i datorn. Det var sovmorgon. Plötsligt ringde Kärleken och frågade om jag ville följa med till Torsö. Ett handelsfartyg hade gått på grund väldigt nära land. Jag nappade direkt och han svängde hemkom för att hämta mig.

Vi trodde det skulle vara mer folk på plats, men det var bara vi. Den stora uppståndelsen blommade upp senare på dagen. Då hade jag redan hunnit skicka in bilder till Kvällsposten/Expressen, som nappade på studs. De ringde upp och ville ha information, som Kärleken fick bistå med. På så vis hamnade båda han och jag i artikeln, fastän vi bara skulle titta lite på båten. Så kan det gå.

Tills vi ses igen… KRAMEN!

Älsklingarna

Ester är den lilla damen, som helst håller sig på avstånd. Ozzy är lillkillen, som vill vara där det händer och som är väldigt närgången. De busar med varandra flera gånger om dagen, men kan också sova bort många timmar av dygnet. Ibland hittar vi dem sovande tillsammans, trots att Ester inte gärna är så nära. Ozzy smyger oftast fram och lägger sig hos henne när hon redan sover. Att de klarar att ligga bredvid varandra på fåtöljens ryggstöd är för mig en gåta.

Tills vi ses igen… KRAMEN!

Köttbullar till pappa

Pappa har allt sedan mamma blev sjuk, fått ta över hushållets sysslor helt och hållet. När mamma sen dog, för snart två år sedan, fanns det ingen återvändo. Han var då redan van och fullt kapabel. Eftersom han lever och frodas, verkar han laga mat som han trivs med.

När jag lagar middagar som blir godast om man gör dem i större kvantiteter. som kålpudding, grytor och stekar, så brukar jag lägga undan en portion till honom. Detsamma gäller när jag lagar lite krångligare rätter, som pappa kanske aldrig givit sig på innan. Det känns bra att kunna dela med sig.

Idag har jag stekt 1 kg köttbullar åt honom, då färsen var billig i den lokala matbutiken härförleden. Pappa brukar fixa sina egna i vanliga fall, men lika väl som att köra färsen till honom, så kunde jag lika väl laga till den. Nu kan han styckfrysa dem och ta fram så många han vill ha vid olika tillfällen. Det är ju snart jul, så det kanske kan passa bra att ha en påse liggande i frysen till det lilla julbordet.

Jag köpte tre kilo färs år pappa. Först lagade jag Chili con Carne och Amerikansk gulash, som jag levererade direkt. I nästa vecka ska det sista kilot bli pannbiffar.

Tills vi ses igen… KRAMEN!

Lagra inför vintern

Höstkylan har kommit. Snart är vintermånaderna här. Det är hög tid att se över vinterförrådet. 

Idag har vi (redan) varit på Biltema och köpt slangar, tändstift och annat som behövs till Volvon. Kärleken bytte olja i helgen och snart har han sett över hela bilen. Den kommer klara vintern galant (hoppas vi). 

Vi har även hämtat en pall pellets på Eko i Fjälkinge. Det behövs. Nästan tomt i källaren. Vi vill inte frysa i vinter. Vid nästa löning hämtar vi en till. Vår plan är att ha minst fyra pallar på lager innan den riktiga kylan slår till. 

När Dottern slutar skolan idag, bär det av mot vinterplagginköp. Både hon och jag är i stort behov. Vi vill inte frysa i vinter. 

Tills vi ses igen... KRAMEN!

American Goulash

American Goulash (fast i USA säger man oftast inte "american") är en riktig favorit för mig. Enkelt och gott. Makaroner, lök, köttfärs, Campbells tomatsoppa, tomater, salt och peppar. 

Min USA-mamma gjorde denna snabba och smaskiga rätt när jag bodde hos henne och Bob i mitten av 80-talet. Jag älskade den då och gör det fortfarande. 

Idag har jag kokat ihop en stor laddning, som vi kan äta ikväll. Dottern ska ju gå mannekäng kl 18, så det kan vara gott med något varmt och lent i magen när alla fjärilar flugit sin kos. 

Tills vi ses igen... KRAMEN!

Min Dotter - mannekäng

Bromölla kommun har begåvats med flertalet rikskändisar. Snart har vi en till. 

19-åriga Felicia Ferm går sista året på gymnasiet, men är redan en duktig kläddesigner. På söndag visar hon, återigen, upp sina alster på Humlescenen i Bromölla. Min Dotter har fått äran att vara en av mannekängerna. Vilken lycka!

Felicia är så duktig. Jag har fått tjuvkika på några av hennes produktioner. Så fina. Och Show stoppern ska vi inte tala om. Den är underbar. 

Mer än så tänker jag inte avslöja. Kom till Bromölla på söndag. Felicia är värd det. 

Tills vi ses igen... KRAMEN!

En energiboost

Att få tid över för att umgås med goda vänner, är ganska sällsynt. Idag tog jag mig dock tid. Jag körde till Bromölla för att träffa en väninna och fick en extra på köpet. Så trevligt och så välbehövligt. 

Att köra till jobbet för ett kvällspass känns nu mindre trist. Dottern har prao fram till kl 18 och Kärleken ska promenera till verkstaden och hämta min bil. Efter två veckors pusslande med en bil, är vi, fr.o.m. ikväll med två bilar igen. 

Tills vi ses igen... KRAMEN!

Samling vid pumpen

Förmiddag. Dottern är lämnad vid sin praoplats i Schack Matt Kids-butiken i Sölvesborg. Klockan är 10. På torget är det samling som vanligt. Herrarna diskuterar allt mellan himmel och jord. Min gissning faller på fotboll, vädret och lite politik. 

Tills vi ses igen... KRAMEN!

Nyttig lunch

Ruccola, vattenmelon, majs, gurka, babyspenat, chilimarinerad pasta, grillad kyckling, paprika, babyplommontomater, machésallad, vitlökskrutonger och currylimedressing. Det är dagens sallad, det. Jag blir mätt och belåten. Jag älskar sallad. 

Tills vi ses igen... KRAMEN!

Min Kärlek

Han är glömsk, men han är min. 

Han snarkar, men han är min. 

Han har svårt att beräkna tid, så det blir lätt fel, men han är min. 

Han hör bara det han vill, men han är min. 

Min Kärlek!

Tills vi ses igen... KRAMEN!

Husets kungligheter gör som de vill

Ester & Ozzy, våra två älskade Birmakatter, tar sig friheter ibland. Mestadels är det Ozzy, som ignorerar den fostran han får och testar oss till yttersta gränsen. Han är en liten Emil. 

Sen vi kom hem från resan och katterna bott på Sudda-Suddas katthotell i Bromölla, har Ester ändrat personlighet väldigt mycket. Vi var rädda att hon skulle vara sur och avståndstagande länge, men det blev precis tvärtom. Hon är kelen och ligger gärna och sover i våra sängar. Hon kommer när man kallar och vill vara med. En helomvändning. 

Allt är ju kanske inte helt positivt, för hon gör även saker som inte får och aldrig gjort tidigare. 

Igår kväll, vid läggdags, fann jag henne på köksbänken, där ingen av katterna får vara någon gång. Hon tyckte det var skönt där, efter de varma grytorna, som stått där tidigare. 

Ozzy, den lille prinsen, är som vanligt. Sällskaplig och nyfiken. Han springer framför fötterna på en, så man nästan snubblar. 

Att lillkillen inte har några hämningar, visar sig ofta, som när han fläkte upp sig på golvet nedanför köksbordet medan vi åt frukost. Det är ju positivt att han är trygg hos oss och njuter av livet, men kanske inte lika trevligt att se under en måltid. 

Tills vi ses igen... KRAMEN!

Mat för en Kung

Först jobb, 8-14, och sen hem till köket. Jag hade lovat familjen kålpudding. Det var så längesen och både färs och vitkål är billigt i den lokala matbutiken, Extra i Mjällby. Det fanns ingen undanflykt. 

Jag tillagar på gammalt klassiskt vis, med risgrynsgröt i. Det blir så saftigt och gott. Kärleken assisterar med att hacka kålen, mortla kryddpeppar, gegga ihop färssmeten, skala potatis och skaka redning. Han är bra att ha, min Kärlek. 

Det blev så gott, så gott och jag är nu så mätt, så mätt. Det kommer bli en lugn kväll utan större utsvävningar. 

Tills vi ses igen... KRAMEN!

En välbehövlig dusch

Kärleken vårdar sin gamla Volvo som den finaste ägodelen. Nästan bättre än han vårdar sin motorcykel. Nästan bättre än han vårdar mig och Dottern. Men inte bättre än katterna och kaninerna. 

Volvon är gammal på pappret, men inte för Kärleken. Det är hans första Volvo. Ford Mondeon fick ge vika för ett år sen och det har inte ångrats för fem öre. 

Om en liten stund är Doris skinande ren och vi kan åka (någorlunda) ståndsmässigt igen. I alla fall om vi vrider klockan 16 år bakåt i tiden. 

Tills vi ses igen... KRAMEN!

Fotbollsdag

Idag spelar Mjällby igen, efter VM-kvaluppehållet. Då är det fotbollsdag hos oss. Fotbollsdag betyder pizza från Baldakinen i Bromölla. 

Jag jobbade 7.30-16 och sen hämtades de förbeställda godsakerna. 

En Santorini (ubåt med gyroskött och tzatziki) till mig. 

Kärleken är fantasilös. Han har bara två sorter på sin lista. Idag valde han Quattro Stagioni. 

Dottern gillar Vesuvio med vitlökssås, så den fick det bli. 

Nu är vi mätta och glada. Matchen är i full gång. Heja MAIF!

Tills vi ses igen... KRAMEN!

Fyrkantiga ögon

Sen den 1:a juni har vi inte haft tillgång till några roliga tv-kanaler. Vi hade gjort oss av med det sämsta tänkbara, Viasat, och ville inte skriva kontrakt med nytt bolag förrän efter semestern. 

Nu är vi hemma igen och allt är i sin ordning, så vi har skaffat nytt att titta på. Hösten och vintern är räddad. Serier, filmer, naturprogram och framför allt FOTBOLL. Jajamen, vi har allt vi kunnat önska. Canal Digital med kompisen C'More bor hos oss nu.

Tills vi ses igen... KRAMEN!

Tillbaka på jobbet

Så där ja, ordningen är återställd. Jag är på jobbet igen. 

Idag har jag hunnit avverka en kurs på två timmar, ett avbytarpass på en timme och om ca en kvart börjar kvällsskiftet. Jag kom kl 10 och får köra hem ca 22.15. Full fart framåt!

Det är väldigt lugnt i fikarummet, så jag passar på att samla krafter. 

Tills vi ses igen... KRAMEN!

En dag i umgängets tecken

Efter en snabb frukost tillsammans med Dottern, bar det av mot Bromölla. Kärleken körde skolskjutsen och jag tog rundan via macken med min kärra. Vi var bortbjudna på förmiddagsfika, men eftersom Kärleken även var i tjänst, var det två bilar som gällde. 

Vi fick en lång, trevlig stund hos mina f.d. grannar Gunilla & Ingvar. Ända sen jag flyttade, först till en annan lägenhet och sen vidare till Nogersund, så har vi sagt att vi måste ses. Äntligen blev det av och trevligt var det. Vi har så mycket att prata om, både politiskt och privat. Gunilla bjöd på vansinnigt goda bullar, så bara dem får mig att vilja boka in fler fikastunder. 

Kärleken körde vidare till jobbet och jag for, efter ytterligare någon timme, ner till samhället för att hämta ett armband och växla några ord med min kära vän Camilla. Tack söta Julia, för det perfekta armbandet! Mamma, i himlen, du finns alltid i mitt hjärta. Jag älskar dig!

Det var inte lönt att köra hem innan Dottern skulle hämtas. Jag hälsade på mina kollegor på jobbet. Jag vill inte störa dem i arbetet, men ett par ord kan man alltid växla. Det finns ju lite information att skaffa när man varit bort i en månad. 

Jag trodde att kvällen skulle bli som de flesta andra, men jag trodde fel. I ett ögonblick hade jag bokat in en fika på Djupekås också. Vår gode vän Thomas är bara hemma i några dagar, så det gällde att passa på. Det är alltid lika kul att umgås med honom och hans härliga fru Ulrica. Thomas har arbetat i Iowa, så där finns det mycket att prata om. Speciellt nu när Kärleken också varit där. Vi fick skratta väldigt mycket. Det blir till att planera in en god middag tills Thomas kommer hem från Indien igen i höst. Då får vi fortsätta skratta. 

Tills vi ses igen... KRAMEN!

Måndag morgon och ordningen är återställd

Så var då allt som vanligt igen. Dottern är tillbaka i skolan. Nian. Sista året i grundskolan. Hon är stor nu, min lilla flicka. Jag hoppas få ta ett foto på henne i eftermiddag, för det blev inte av nu på morgonen. Jag är inte direkt alert. Huvudet är inte helt återhämtat från jetlag och migränattack igår. Jag har visserligen sovit någorlunda i natt, men jag är inte utsövd. Det krävs nog en dag till. Så här har det aldrig varit för mig någon gång innan. Jag som rest så många gånger till och från USA. Jag börjar nog bli gammal.

Idag väntar många måsten. Telefonsamtal som ska avverkas. Viktiga inköp till hushållet, som måste göras, både mat och prylar. Veckoplaneringen ska fixas. Kärleken börjar jobba imorgon och Dottern kommer säkert hem med ett ton läxor, så det måste finnas mat och annat hemma.

Till sist... USCH, vilket väder! Det var helt ok i fredags när vi kom. Då var det ca 20° och lagom av allt. Vi klev av planet i bara t-shirt och behövde inte plocka fram tröjor. Vi klarade oss ända hem. I lördags frös vi inte heller. Men igår... Då blev det kallt som fanken. Bara 15° och snålblåst. Det lättade inte alls under hela dagen. Idag är det ännu värre. Det är kallt, det regnar och det blåser. Usch!

Jag drar täcket över huvudet en liten stund till, innan jag MÅSTE...

Tills vi ses igen... KRAMEN!