Efter en snabb frukost tillsammans med Dottern, bar det av mot Bromölla. Kärleken körde skolskjutsen och jag tog rundan via macken med min kärra. Vi var bortbjudna på förmiddagsfika, men eftersom Kärleken även var i tjänst, var det två bilar som gällde.
Vi fick en lång, trevlig stund hos mina f.d. grannar Gunilla & Ingvar. Ända sen jag flyttade, först till en annan lägenhet och sen vidare till Nogersund, så har vi sagt att vi måste ses. Äntligen blev det av och trevligt var det. Vi har så mycket att prata om, både politiskt och privat. Gunilla bjöd på vansinnigt goda bullar, så bara dem får mig att vilja boka in fler fikastunder.
Kärleken körde vidare till jobbet och jag for, efter ytterligare någon timme, ner till samhället för att hämta ett armband och växla några ord med min kära vän Camilla. Tack söta Julia, för det perfekta armbandet! Mamma, i himlen, du finns alltid i mitt hjärta. Jag älskar dig!
Det var inte lönt att köra hem innan Dottern skulle hämtas. Jag hälsade på mina kollegor på jobbet. Jag vill inte störa dem i arbetet, men ett par ord kan man alltid växla. Det finns ju lite information att skaffa när man varit bort i en månad.
Jag trodde att kvällen skulle bli som de flesta andra, men jag trodde fel. I ett ögonblick hade jag bokat in en fika på Djupekås också. Vår gode vän Thomas är bara hemma i några dagar, så det gällde att passa på. Det är alltid lika kul att umgås med honom och hans härliga fru Ulrica. Thomas har arbetat i Iowa, så där finns det mycket att prata om. Speciellt nu när Kärleken också varit där. Vi fick skratta väldigt mycket. Det blir till att planera in en god middag tills Thomas kommer hem från Indien igen i höst. Då får vi fortsätta skratta.
Tills vi ses igen... KRAMEN!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar