Sjuk på riktigt

Du som känner mig, vet att jag har krämpor näst intill varje dag. Jag har kronisk huvudvärk, som väldigt ofta övergår till migrän. Jag har RLS (restless legs), som visar sig nästan varje kväll. Jag har en sned rygg, som plågar mig om jag inte tar värktabletter när jag ska sova eller om jag rört mig på ett inte-så-bra sätt under dagen.

De flesta av mina smärtproblem har följt mig sedan barnsben. De har bara blivit värre med åren. Framför allt gjorde utmattningsdepressionen sitt. Jag kommer nog aldrig bli av med eländet. Jag har lärt mig att leva med det onda och gör så gott jag kan. Jag kom tillbaka efter 5½ år sjukskrivning och jobbar nu precis lika hårt som de flesta andra. Jag är visserligen bara timanställd, men min chef och hennes adepter vet att jag ställer upp om jag bara har möjlighet. Jag är inte rädd för att jobba. Jag orkar. Jag kan. Med eller utan migrän. Med eller utan ryggvärk. Jag viker mig inte.

Trots alla kroniska krämpor som gör kroppen nedsatt, så blir jag sällan "vanligt" sjuk. Jag har inte haft maginfluensa sen jag var 9-10 år (peppar, peppar). Förkylningarna blir sällan knockande. Jag snörvlar ett par dagar, sen är det över. Lunginflammation vet jag inte om man kan klassa som vanlig sjukdom. Jag har iaf åkt på det några gånger i livet, varav 3 eller 4 gånger de senaste 5 åren. Halsfluss fick jag första gången sommaren 2007 och då två ggr inom en månad. Det var min flicka som var ovetande bärare mellan oss och hennes pappas familj. Sedan dess har jag klarat mig igen. Jag gör inte gärna om den upplevelsen.

NU ligger jag däckad!!! Jag har ont i halsen. Ja, bara ont i halsen... men jag känner mig totalt mosad. Jag vet att det inte är halsfluss. Det smakar visserligen äckligt i halsen oavsett hur mycket jag borstar tänderna och dricker varmt, men det gör bara ont på morgonen och sen är det bara tjyvtjockt. Jag är lite dabbig i näsan, men inte värre än att jag slipper snyta mig. Det finns inget som vill komma ut.

Det är så trist. Solen skiner och det är härligt ute. Jag är helledig i helgen och Elin ska inte till sin pappa. Varför ska jag då känna mig så klen? Om jag nu måste vara sjuk, varför kan jag då inte bli riktigt sjuk? Jag har ett tryck över bröstet men orkar inte hosta. Jag har extrem huvudvärk (inte den vanliga). Jag är oanvändbar!

Om en halvtimme måste jag kravla mig upp ur soffan och köra till Bromölla och hämta lilla gumman. Jag har lovat henne en tur via jobbet (MAXI), så hon kan köpa gurka och godis. Hon ska ha grönsaker och dippa till Let's Dance ikväll. Vi missade gurkan när vi handlade igår...

Tills vi ses igen... KRAMEN!