På väg hem från skolan undrade Dottern om jag och Kärleken kommit iväg till IKEA i helgen. Jag lyckades hålla masken och drog en liten vit lögn om att jag inte orkat. Hon visste ju hur hängig jag varit i veckan. En viss besvikelse smög sig in i ansiktet på Dottern, men hon sa att hon förstod.
Gissa om det blev ändrade miner när hon klev in i sitt fina rum. Ett glädjetjut. En snurr. Några hopp och skutt. Ett fnitter och en STOR kram.
Dottern var överlycklig, men bannade mig lite för den lilla lögnen. Man ska ju inte ljuga ;-) Fast ibland tycker jag att det går bra. Det var ju i ett gott syfte. Hon blev ju så glad.
Tills vi ses igen... KRAMEN!
- Posted using BlogPress from my iPhone
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar