Våren gör mig lycklig

Idag hade jag egentligen massor att göra. Ja, du vet, sysslor i hemmet och diverse annat. Dock kunde jag inte låta bli att lockas med när Kärleken ville ut och cykla på förmiddagen. Det var ju så underbart och skönt ute.

Efter lite däckpumpning och omklädning bar det av. Vi satte kurs mot Strandvallen, Mjällby AIFs boning, och sommarstugeområdet. Oj, vad det gjorde ont i låren. Jag har inte cyklat på hela vintern, så mina stackars muskler var inte beredda på detta. Jag gav mig inte utan fortsatte. Snart var vi framme i Hällevik och styrde mot gamla banvallen och Stiby backe. Kärleken, som vuxit upp här, visste att det brukar finnas hav av vitsippor i hagarna där och det ville han visa.

Jaa, minsann... Vilken underbar syn som mötte mig! Jag blev alldeles tagen av det vackra. Det såg ut som snö. Mmm... jag ville inte gå därifrån.

Istället för att vända och cykla samma väg tillbaka, fortsatte vi sen längs banvallen och kom ut på Tejnabacksvägen, där vi styrde kosan ner mot Skogshagen och sen vidare hemåt.

Vid vägen ner till Strandvallen blev jag tvungen att kliva av cykeln. Oj, nu gjorde det rejält ont i rumpan. Benen mådde mycket bättre. Det var bara de första hundra meterna de stretade emot. Nej, nu skrek rumpan. Aj aj aj!!! Några meter till fots och upp på cykeln igen.

Vilken härlig runda det blev. 5-6 km som start på vårmotionen. Slut på slöheten. Dags att bry sig igen.

Tills vi ses igen... KRAMEN!

Fina fötter

Är man en duktig fotbollsspelare kan man ju inte springa runt i ett par gamla, slitna fotbollsskor. Nej, då måste man få nya.

Nu är Dottern hel och fin när hon ska träna och spela match. Vilka snygga dojjor vi fick tag i! Riktiga läderskor med klös.

Tills vi ses igen... KRAMEN!

Det går mot ljusare tider

Livet ser bra mycket roligare ut nu, än det gjorde för ett par månader sen. På flera olika plan i min tillvaro, verkar allt mycket enklare. Huvudvärken gör sig ständigt påmind, jag är fortfarande arbetslös och lägenheten är inte såld, men det ser ljusare ut. Jag är hoppfull!

Jag har ett starkt fotbollsintresse, som många redan vet. Sedan barnsben har Kalmar FF legat mig varmt om hjärtat. Min Dotter spelar boll i Edenryds IF och jag följer Mjällby AIF med lupp. Jag är så hängiven supporter att jag åker på så många bortamatcher jag hinner och kan. Fotbollslivet skriver jag ju om i Från åskådarplats.

Nu har det t.o.m. artat sig så att jag blivit tillfrågad att hjälpa till med MAIFs hemsida. Jag ska skriva träningskoll en gång i veckan, fotografera matcher och diverse träningar, skriva en del matchreferat och göra intervjuer. Det känns otroligt spännande och ska bli så kul. Ett hedersuppdrag! I fredags var jag på plats på Strandvallen och fixade träningskollen och i eftermiddag, gör jag debut som ackrediterad fotograf vid sidlinjen. Galet! Imorgon ska jag skriva matchreferat om U21-matchen mellan MAIF och Trelleborgs FF.

Om inte detta kan stärka mitt självförtroende i jakten på fast arbete, så vet jag inte vad som ska göra det. Jag vet i alla fall att jag kommer njuta till fullo av min utökade hobby.

Dags att äta lite middag innan allt det roliga drar igång.

Tills vi ses igen... KRAMEN!

En ren njutning

Växterna vaknar till liv i trädgården. Än är det för kallt att börja gräva och plantera, tycker jag, men det är härligt att gå runt och se livet som börjar i rabatterna.

Tills vi ses igen... KRAMEN!

Däckbytardag i den lilla fiskebyn på Listerlandet

Solen skiner, men det är inte särskilt varmt. Vinden isar. Kanske är det jag som är frusen av mig, men vi var faktiskt tvungna att skrapa rutorna imorse, när vi skulle köra Dottern till skolan i Bromölla. Brr...

Nu är det bättre, men inte varmt nog för mig att vara ute och njuta. Kärleken får sköta utesysslorna. Det är däckbytardag.

Den stora familjebilen har redan fått sina nya sommardäck på. Han är snabb, min Kärlek. Nu är det min blåa fara som sköts om. Bromsarna kollas, fäljarna putsas och sommardäcken skruvas fast. Mmm... det ska bli skönt att slippa vinterbullret.

Tills vi ses igen... KRAMEN!

En lååååång utflykt

Idag har jag varit totalt slut. Jag har inte orkat mycket alls. Det har sina förklaringar.

Igår var det seriepremiär för mitt älskade Mjällby AIF i Superettan. Vi har väntat hela vintern på detta, så gissa om glädjen var stor nu när det äntligen var dags.

Som de sanna supporters vi är, hade vi bokat plats i supporterbussen och lämnade Strandvallen kl 10 igår förmiddag och for åstad.

Efter diverse uppsamlingsstopp, kiss-& rökpauser och matrast, var vi så framme kl 16. Matchen började kl 17.

Det blev vinst för våra gul-svarta, men det satt låååångt inne. Inte helt självklart. Dock hade MAIF spelet mest hela tiden, utan att riktigt kunna ta vara på sina chanser.

Mer om det kommer att finnas i min andra blogg, Från åskådarplats, inom några timmar.

Nu ska jag fortsätta med det inlägget och sen blir det sova av. Måste komma i takt igen. Vi var inte hemma förrän 00.40 inatt och det var stört omöjligt att somna inatt.

Tills vi ses igen... KRAMEN!

Leta, leta, leta...

Tills vi ses igen... KRAMEN!

Påskharen har som vanligt mycket stressigt i helgen. Precis som tomten har till jul.
I år fick vi besök redan på långfredagen.
Vilken tur! Mors Deka & Kärleken ska jobba imorgon, Påskafton, och Dottern har en ganska viktig träningsmatch. Då är det dåligt med tid att ta emot honom.
Men vilken galen påskhare vi fick i år. Han skuttade runt hela trädgården. Upp i båten... In i kaninens bur... och in under kusinens villavagn, som bor på vår tomt. Så tokigt det kan bli!
Tills vi ses igen... KRAMEN!

Det är inte bara vi som varit ute och njutit av det underbara vår-/påskvädret. Felix har fått frottera sig i sin gräsbur och det verkar han ha trivts mycket bra med. Han mumsade friskt av det färska gröngräset. Gott!

Tills vi ses igen... KRAMEN!

Våren är verkligen kommen

Idag åkte utemöblerna ut ur garaget. Dels pga det vackra vädret och dels pga att plats behövdes för avklädningen av Evelina.

Svärmor bjöd på eftermiddagsfika. Den första utomhus för i år. Eftersom det var så underbart på vår terrass, kom hon över till oss med alltihop. Vi bor ju grannar, så det är en ganska enkel match. Härligt var det i alla fall.

Då jag jobbar en stor del av påskhelgen, har jag inte brytt mig om att pynta så mycket. Dock vill jag ha lite vårmys. Lite ljus uppfräschning av matrummet blev det. Lite gult och vitt passar så bra ihop med solljuset som sipprar in.

Nu ska jag förbereda kvällens grillning. Jag tror inte vi kan sitta ute då, men det ska bli skönt att kunna stå ute under hela tillagningen utan att frysa om fingrarna.

Tills vi ses igen... KRAMEN!

Tonix - FF till tusen

Äntligen är det dags för Kalmar FF i årets upplaga av Allsvenskan. För bara några minuter sen började matchen mellan Gefle IF och KFF på Strömvallen i Gävle. HEJA KALMAR!
Det står 0-0 så här långt in i matchen, men jag hoppas på många mål från de röd-vita grabbarna.

Tills vi ses igen... KRAMEN!

Åh, vad jag längtar...

...till seriepremiären av Superettan. Den 13:e april, om 10 dagar åker jag buss till Trollhättan och hejar på de gul-svarta. Det blir en lång dag, men det är det värt. Längtan har varit lång. Nu är den snart över.

Tills vi ses igen... KRAMEN!

Har ni sett tranorna?

Det har vi. Eller... kanske inte riktigt...

Men tranan har varit hos oss i alla fall. Härom natten tittade den förbi och la godis och present i Dotterns strumpa, som hände vid öppna spisen.

Mmm... så trevligt!

Tills vi ses igen... KRAMEN!

Är det vår nu?

Även om termometern inte visar en dygnsmedeltemp på över 0 grader, så vill vi hoppas och tro att våren faktiskt är kommen för att stanna. Det är otroligt skönt ute och man vill bara inte gå in.

Felix, vår härliga lejonkanin, har bott inne hos oss hela vintern, men idag blev det premiär för utebursvistelse. Han fick vara där i ett par timmar under eftermiddagen, då solen värmde gott.

Vi vet inte om han kände igen sig, men vi vill ju hoppas att han ska trivas där framöver, för lite längre fram i vår blir det ju till att bo där på heltid.

Nytt för i år är den fina namnskylten Dottern gav honom i julklapp. Den har hon, med liiiite hjälp av Kärleken, tillverkat och målat alldeles själv.

Felix har vuxit en hel del sen i höstas. Det kunde vi märka när han nosade runt i buren. Den har krympt! När han skulle skutta upp på bo-taket, tog han i för mycket och landade på andra sidan. Oj, vad förvånad han blev! Till sist lyckades han i alla fall hoppa upp och stanna där. Men, så stor han ser ut.

Fortsätter solen att skina varmt över oss, så kommer lille Felix att få spendera någon eller några timmar i buren varje eftermiddag, tills det blir riktigt varmt.

Tills vi ses igen... KRAMEN!