söndag 11 november 2007

Kärleken gästbloggar: FRUNTIMMERSFRITT

Tältresning i skogen

När älsklingen, syrran och morsan vill till Ullared är det bäst att lägga benen på ryggen och springa för livet. Det var precis vad farsan och jag gjorde. Som tur var hade vi redan planerat denna utflykt, så damerna kunde inte göra något åt det. Vi blir varje år inbjudna till rådjursjakt i skogarna utanför Älmhult. Jag var med för 4e året, tror jag.

Färdigjagat. Jaktlaget är åter samlat.
Att en gång om året få leva som en riktig grottmänniska är väldigt befriande. Slippa borsta tänderna och bara gurgla i whisky. Strunta i tvål och annan personlig hygien. Inget tjat så långt örat kan höra. Bara grabbhumor och plumpa skämt. Gött!
Vi var 12 glada herrar i olika åldrar som samlats för att göra skogen osäker över ett dygn. De flesta hade träffats förut, men ett par nya hade tillkommit i år. Alltid lika trevligt.
Jag och pappa var på plats vid halv nio-tiden och första passet startade direkt. Vi blev strategiskt utplacerade en och en, men ganska snart förstod jag att inget skulle hända. Jag gick till farsgubben för att snacka lite skit. Förmiddagen flöt förbi och jag hade bara fått njuta av naturen och lite hundskall i fjärran.
Vi blev som vanligt bjudna på Sonjas supergoda ärtsoppa till lunch. Det är en mycket fin tradition. Eftersom det var väldigt kallt igår, värmde den extra gott i kropp och själ.
Men, men... inga inkomster som inte ger utgifter. När eftermiddagspasset kommit igång och det gått en halvtimme, eller kanske en timme, blev jag så skitnödig att det inte fanns någon återvändå. Utan toalett och toa inom räckhåll, fick jag rafsa ihop lite mossa och sätta mig bakom en buske. Nöden har ingen lag. Det var ju NÖDvändigt =)
Precis som jag stod där, halvnigande och med byxorna vid knävecken, hörde jag drevet. Med mossan hängandes mellan skinkorna, hörde jag skottet. Ett rådjur hade sett sin sista gryning.
Skogshuggarfackla
Kvällen kom och det blev bara ett skjutet djur under dagen, men alla var lika glada för det. Speciellt jag och far, som skulle få det med oss hem.
Roland, som står värd för hela eskapaden, gjorde en sedvanlig fackla av en liten timmerstock. En tradition som kommer från de gamla skogshuggarna från förr. Man hugger ett kryss i enden av stocken och sticker i en tjärsticka. Stocken är fuktig, men innehåller så mycket naturlig träsprit så den brinner väldigt länge. Inget annat behövs.
Jag och farsan hade som vanligt 5 kg sillfilé med oss, och minst 4 av dem gick åt när vi stekte sill och serverade med knäckebröd. Ytterligare en tradition alla älskar. Eftersom gevären var säkrade och placerade i gott förvar, åkte nubben och whiskyn fram. Ingen grabbkväll utan lite "pit".
Male bonding kring lägerelden
Dragpel (farsan) och munspel stod för underhållningen medan alla fortfarande var i någorlunda tillstånd att njuta av det. Senare var det bara rövarhistorier och skitprat som höll oss vakna. En efter en kröp vi in i det stora militärtältet med kamin i mitten. Jag orkade väl till ca halv ett på natten, medan pappa hade gett upp en god stund tidigare. Hela gänget hade kommit överens om ett eldvaktsschema om ca en timma per man. Vi ville verkligen inte att elden skulle slockna. Det var 7 minusgrader ute och vi sov direkt på marken. HU!
Bambi i pappas garage

Vi vaknade ganska tidigt, frusna och fortfarande trötta. Jag sov inte så bra i kylan, trots att jag faktiskt är van. Älsklingen envisas med att sova med öppet fönster året runt. Inatt vaknade jag flera gånger. Kanske var det för att ingen stoppade om mig när täcket halkat av. Det var så kallt att kisset nästan frös till is när det kom ut.
En tredje tradition är pannkaksfrukosten. Smeten hade frusit, så vi fick ta in den i tältet och värma den mot kaminen. De första pannkakorna smakar alltid sill, eftersom den stora stekpannan inte blir riktigt rengjord efter lördagens middag. Jag väntar medvetet tills det gräddats ett antal.
Jakten var slut för denna gången och vi satte kurs hemåt. Vi möttes av glada miner och farsdagshälsningar. Bonusdottern hade svept in t-shirt och kalsonger med glittriga döskallar på uppvaktade glatt. Kärleken hade köpt massor av kläder. Jag blev ordentligt ompysslad.
Sambon.




2 kommentarer:

Moster Mjölgumpa sa...

Att en jägare kan vara så duktig på att skriva visste jag inte....

Mossan mellan skinkorna gav mig ett gott skratt.

Mors Deka sa...

Jodå, där finns dolda talanger. Jag blir lika förvånad varje gång.

Han ler och tackar. KRAMEN!