lördag 4 augusti 2012
Var ska jag sova i natt?
När kvällen kommer och Ester ska lägga sig, så brukar hon välja sin korg nedanför min säng eller fönsterbrädan på övervåningen. Ikväll har hon hittat en annan plats. Hon ligger i min säng.
Jag antar att hon tycker det är varmt överallt och därför väljer denna plats, då fläkten står på rakt emot min säng. Jag förstår henne, lilla älsklingen. Jag avskyr heta sommarnätter, när jag ska sova. Jag kan inte koppla av då. Det är säkert lika jobbigt för en katt med så tjock päls som Ester har. Det är nog jätteskönt för henne på min säng.
Då återstår bara... Var ska jag sova i natt?
Tills vi ses igen... KRAMEN!
Samlar idoler
Fotbolls-VM 1994... Vem kommer inte ihåg den sommaren? Jag gör det i alla fall. Jag kommer nästan ihåg varje ögonblick, varje känsla, varje lyckorus. Jag badade i fontänen på stora torg. Jag skrålade "När vi gräver guld i USA". Jag bet på naglarna. Jag fällde lyckotårar. Jag hejade och tjoade.
Idag träffade jag Klas Ingesson, när han gästade Strandvallen med sitt IF Elfsborg U19-lag. Han såg pigg och relativt fräsch ut, trots sjukdom och rollator. Han coachade sina spelare och skämtade med MAIFs ledare. Allt kändes toppen.
När matchen var jag helt enkelt tvungen att gå fram och trycka hans hand. Han är ju en av mina idoler. Klas log och tog sig tid att prata någon minut. Det värmde att han ser så positivt på allt. Han är en kämpe, en stor förebild. Heja Klas!
Nu har jag träffat en hel drös av killarna ur bronslaget... Thomas Ravelli, Rolle Nilsson, Patrik Andersson, Henke Larsson, Klas Ingesson, Martin Dahlin, Teddu Lucic, Stefan Rehn, Håkan Mild & till sist Jesper Blomqvist. Alla har jag inte på bild, men väl några autografer. Himla trevligt tycker jag.
Lägg därtill att jag även har träffat Kurre Hamrin, Glenn Hysén, Glenn Strömberg, Ralf Edström, Benno Magnusson, Anders Linderoth (jobbar ju för MAIF) och Olle Nordin, som också är landslagsprofiler vi minns. Chippen (fd MAIF och på Strandvallen senast i fredags) och Anders Svensson mfl ska vi ju inte heller glömma. De är lite yngre, men väl landslagsprofiler.
Jag älskar fotboll! Heja MAIF! Heja Sverige!
Tills vi ses igen... KRAMEN!
Varje kväll likadant
Att vi skulle få en knäkatt i Ozzy, det visste vi. Men att han skulle bli Kärlekens svans, det anade vi inte. Han följer Kärleken nästan överallt.
Ozzy sover hos Kärleken. Inte varje natt, men ganska ofta och åtminstone delar av natten.
Han hjälper till med renoveringen. Nu senast har det varit att måla lister och sen tapetsera. Han är väldigt nyfiken.
När han blir trött på eftermiddagen och senare på kvällen, så lägger han sig hos mig eller på en ledig plats i soffan. Men när Kärleken sätter sig och lägger upp benen på schäslongen, ja, då tar det inte många sekunder innan Ozzy har intagit sin plats i knät på Kärleken.
Vilket radarpar!
Tills vi ses igen... KRAMEN!
torsdag 2 augusti 2012
onsdag 1 augusti 2012
Hög puls
Ozzy är verkligen ett litet energiknippe. Ibland undrar jag om han har en bokstavskombination under pälsen. Han är antingen av eller på, aldrig mitt emellan. Han galopperar fram över golvet och får sen tvärnita när han kommer dit han ska. Han kan inte springa lugnt. Det är full fart som gäller. Han klättrar på möbler och hänger i gardiner. Det gillas inte av oss. Vi hoppas verkligen han lugnar ner sig snart.
Det gäller att aktivera honom. Köra slut på honom, helt enkelt. Framför allt på kvällarna måste vi göra det. Annars får vi inte en lugn stund under natten. Även Ester måste ju få ro. Han jagar henne när han kan. Han vill brottas och leka. Det är inte alltid hon vill. Då måste vi gå inte och styra bort honom, så det inte blir slagsmål. Han vill inte förstå när hon markerar att hon inte är intresserad av lek.
Enstaka gånger numera, får vi igång även Ester. Hon gillar helst att iaktta. Vissa leksaker triggar henne och lite tet från Ozzy kan också jaga upp henne några minuter. För det mesta aktiverar hon sig själv.
Ester kastrerades i oktober, vid 6 månaders ålder. Det blir samma sak för Ozzy om två månader.
Tills vi ses igen... KRAMEN!
Choklad
Dottern åker på semester, men hon lämnar spår efter sig. Hon har bakat mumsiga chokladmuffins som vi kan mumsa på och tänka på henne. Gottigt! Tack snälla!
Tills vi ses igen... KRAMEN!
Älskade Dottern
Hon är det finaste jag har. Hon är mitt allt. Hon är min Dotter. Jag är så stolt över henne.
Bilden är tagen för en månad sen, innan solen kunnat färga hennes ljusa hy brun och fin.
Idag är det dags att åka till pappan igen. Hon ska rida och så ska de på minihusvagnssemester. Det ser hon fram emot, tror jag. I vilket fall som helst, så packar hon för fullt på övervåningen, till pulserandet av hög musik. Hon är pigg, min flicka. En dusch fixade det.
Jag kommer sakna dig, mitt hjärta, men jag vet att du kommer ha roligt. Vi ses ju snart igen.
Tills vi ses igen... KRAMEN!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)