Första snön för säsongen

Jaha, så var det dags igen... Första snön, första riktiga halkan. Alla blir vettskrämda och hispiga. Ingen tänker på att vi faktiskt ofta får en snösläng i slutet av oktober, som försvinner kvickt som attan. Det är bara att gilla läget.

Jag går fortfarande i sandaler utan strumpor och det kan jag nog fortsätta med. Det här försvinner under dagen och lär inte bli värre. När jag körde Elin till skolan imorse, så tog jag i alla fall mina Foppatofflor, eftersom de har lite kraftigare sula. Fortfarande var jag barfota.

Tills vi ses igen... KRAMEN!

Från ovänner till bästa kompisar

När Lilly kom till oss i april i år, avvaktade vi ett tag med att släppa henne tillsammans med Felix. Han var ju van vid att vara själv.
När vi sen provade, var det hon som försökte dominera och sätta honom på plats. Hon var mycket vildare och modigare än han någonsin varit. Hon sprang på upptäcksfärd i hela huset och vi blev nästan förtvivlade. Vi var ju vana vid att Felix höll sig kring soffbordet och soffan. Han visade aldrig något intresse av att söka sig nya marker. Lilly, däremot, visste vi aldrig var vi hade. Därför var det nästan skönt när de flyttade ut i den stora fina nybyggda buren.
Som jag berättat tidigare, så dröjde det inte många dagar innan vi märkte att det gick att släppa dem tillsammans. Lilly hade lugnat sig betydligt efter kastrationen och verkade inte alls vilja bråka med Felix.

Nu har de bott in sig i huset igen. De får hålla sig i sin hage, vilket inte alltid är speciellt populärt. Jag tror inte de minns att de sprungit lösa tidigare, men Lilly har bestämt sig för att hon SKA ut. Hon krafsar, gnager och letar efter kryphål. Hon märker att det finns något annat utanför gallret.

Det är i alla fall skönt att vi slipper låsa in dem i buren på nätterna. De trivs tillsammans och är inte alls övervilda. Vi tycker snarare att det är kul att det är lite liv i dem. Lilly och Felix är en bra kombination av två helt olika karaktärer. Våra lejonkaniner!

Tills vi ses igen... KRAMEN!

God natt djuren!

Våra älsklingar bor inne nu. De har en stor fin hage mitt vardagsrummet. De är så pass lugna, så de behöver inte låsas in på natten. God natt, djuren!

Tills vi ses igen... KRAMEN!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Flammor för en flamma - Turkiet dag 6, del 2

Inför EM-kvalmatchen mellan Sverige och San Marino, hade vi bokat bord på restaurangen Planet. Elin var överförtjust i servitören/inkastaren Oscar, så det var inte så svårt val. De har ju lovat att ordna ett fint bord till oss med bra utsikt mot storbildsskärmen. Fotbollen var det viktigaste under kvällen.

Oscar hade smyckat vårt bord med blomblad och svensk flagga. Allt för vår lilla Elin, som han flirtade vilt med. Hon var inte sen att suga i sig komplimangerna.

Vi blev rekommenderade den turkiska grytan, som skulle koka klart vid bordet. Det lät gott, så det nappade vi på.

Grytan innehöll oxkött, kyckling, röd och grön paprika, hela vitlöksklyftor, lök och kryddor. Den var fantastiskt god och väl värd alla pengar den kostade. Jag hoppas jag kan få tag i ett recept som liknar den.

Tyvärr hade de inte rätt kanal för matchen, så vi fick betala och gå över till restaurangen tvärs över gatan. Tack Oscar!

Tills vi ses igen... KRAMEN!

Det hördes ett skrik... - Turkiet dag 6, del 1

... från balkongen. Elin stod som förstenad. Det satt en drake på Chrilles badbyxor. Ja, i alla fall så var det en stoooooor skalbagge av något slag. En flygande skalbagge.
Den gick inte till attack mot oss, så den kan inte varit farlig. Jag kunde lugnt och stilla ta foto av den.

Tills vi ses igen... KRAMEN!

Turkiet dag 5 är slut

Tills vi ses igen... KRAMEN!

Man får se mycket...

Jag blev så full i skratt, där jag låg och slappade på min solsäng under min parasoll. Helt plötsligt hörde jag ett galet kacklande på ett främmande språk. Jag förstod snart att det var ryska och jag såg dessa damer, ivrigt poserande vid strandkanten.
Tyvärr var det alldeles för uppenbart att jag iakttog dem, så jag vågade inte kliva upp och hitta en bättre vinkel. De såg otroligt roliga ut. Varför tvingade inte jag Chrille att ta bilder på mig i en färgglad klänning, glatt poserande mot en vacker bakgrund? Nej fy, det är inget för mig.

Ännu mer full i skratt blev jag när jag såg dem byta plats med varandra. När den andra damen sen fick hatten, höll jag på att bryta ihop. Var det något speciellt med hatten? Jag smög upp och fotograferade. Jag skulle ju till strandkanten och mana på min familj att bli klara för hemgång.

Elin hade sett damerna och ville visa sina talanger. Eller ville hon bara härma? Jag vet i alla fall vem jag helst fotograferar.

Tills vi ses igen... KRAMEN!