En rolig dag med hjärnsläpp

When I'm walking down Memory Lane...
När min gamla dator började krabba i höstas, räddade jag instinktivt alla bilder. Om datorn skulle krascha, skulle minsann inte mina foton dö med den.
Igår plockade jag fram USB-minnen och minneskort igen. Jag gillar att gå tillbaka och locka fram minnen. Här kommer ännu ett...
Vi hade planerat en dagsutflykt till Köpenhamn sedan ett bra tag tillbaka. Vi ville så gärna åka ner och göra stan på riktigt. Vi skulle gå på museum, zoo, tivoli och shoppa. Det skulle bli så roligt, så roligt.
MEN NÄR???
Vi hittade ingen bra dag under våren. Vi hittade ingen bra dag under försommaren. Sen blev det sommarlov. Dotterns pappa är mästare på att styra så allt faller till hans fördel. Vi hittade ingen bra dag under sommaren heller. Vi ville ju få in tid för båtsemester också.
Till sist var det bara att grabba tag i första bästa dag som fanns. Vi fick "låna" Dottern från hennes pappa en dag. Ja grattis!!! Just den dagen var nog den regnigaste dagen under hela sommaren.
Vi hängde inte läpp, utan var beredda på att göra det bästa av situationen. Vi packade matsäck och ombyte. Vi gav oss iväg. Kl 7 hoppade vi på tåget i Bromölla med kurs mot Köpenhamn. Regnet stod som spön i backen.
Vi skaffade Köpenhamnskortet och hoppade på bussen mot ZOO. Jag och Dottern hade aldrig varit där, medan Kärleken hade minnen från en skolresa som barn. Jag tror inte hans minnen var lika blöta - åtminstone inte av regn.

Väl tillbaka inne i centrum igen, räddade vi oss undan de tunga dropparna en stund, genom att fly in på Madame Tussaud's vaxkabinett. Det var trevligt. Somliga "gubbar" var väldigt verkliga, somliga var plastiga och konstiga. Jaja, vi torkade ju till lite.

Vi var ordentligt rustade för regn - nästan. Regnställ - check, varma kläder - check, ombyte - check, gummistövlar... NOT!!! Vi tyckte inte vi behövde det, eftersom det var sommar. Men ack så vi bedrog oss. Vårt resonemang var att det skulle vara för tungt att släpa på om det blev bättre väder framåt eftermiddagen. Aj, aj, aj... vilket hjärnsläpp!!! Varför tänkte vi inte på förvaringsboxarna på järnvägsstationen??? Varför var vi så tröga? Nej, istället blev vi dyngsura om fötterna, vilket förtog hela känslan av att vi faktiskt var torra på resten av kroppen - utom där vattnet sögs upp i byxbenen under regnställsbyxorna :(

En ljusglimt var ändå att Dottern var så gott som ensam på Tivoli. Hon behövde inte stå i en enda kö. Hon behövde inte planera sina åk. Det var bara att springa från attraktion till attraktion. Vi stannade inte så länge, eftersom hon fick sitt lystmäte stillat ganska snabbt. Så skönt för mig och Kärleken.

Trötta och delvis blöta tog vi en fika på stationen innan tåget var redo att ta oss hem. Det var den längsta och kallaste resan på länge. Vi kommer inte att göra om samma misstag igen. Fast roligt hade vi i alla fall den 5:e juli 2007.

Tills vi ses igen... KRAMEN!

Min Dotter som hund - ännu ett litet minne bland minnen

Före sin tid som fotbollsspelare och sedermera dansare, var min Dotter en engagerad liten gymnast. Varje vår har föreningen en stor, fin uppvisning. Oftast har dessa tillställningar ett genomgående tema. Detta år var det Disney. Kan ni gissa vad min Dotter föreställer?

Jajamen, en av de 101 dalmatinerna. Detta var hennes sista gymnastikuppvisning. Den 22:a april 2007.

Tills vi ses igen... KRAMEN!

På Kreativum - minnen del 4

Innan jag träffade Kärleken, hade jag aldrig varit på Kreativum i Karlshamn. Det hade aldrig blivit av. Visst är jag smått intresserad av teknik och naturvetenskapliga uppfinningar, men jag hade inte funderat på att åka dit. Jag vet faktiskt inte om Dottern varit där tidigare heller.

Kärleken är ibland som ett stort barn. Han älskar att utforska prylar och testa allehanda teknik. Det var rena drömmen för honom att få visa detta upplevelsecentrum för oss. Gissa om han njöt och lekte. Dottern var minst lika glad.

Det är mer än tre år sen nu. Ja, precis... Detta är ett i raden av mina minnen som dyker upp här. Kärleken tog mig och Dottern till Kreativum den 3:e mars 2007. Jättekul!

Tills vi ses igen... KRAMEN!

Dotter på PRAO

Min flicka går bara i femman. Ändå har hon varit ute på riktig PRAO i två dagar. I åtta timmar per dag, torsdag och fredag, var hon mycket aktiv på min arbetsplats. Hon fick hjälpa till i frukten och en stund i blomsteravdelningen. Alla har kommit med massor av beröm. Jag är en stolt mamma.

Fredrik, ansvarig för frukt och grönt, sa att det var svårt att hinna hitta jobb till flickorna. Dottern och tjejen från parallellklassen var så flitiga att arbetsuppgifterna tog slut lika fort som de dök upp.

Martina i blommorna, var inte sen att hänga på berömmet. Hon sa att Dottern var framåt och tog egan initaitiv. Blommorna på bilden har Dottern skapat alldeles själv. De såldes fortare än kvickt. Vilken tur att jag hann köpa en själv!

Nu kan flickebarnet knappt vänta till nästa PRAO-period. Hon vill t.o.m. jobba gratis i sommar, bara för att det var så roligt. Konstig unge ;) Det bådar i alla fall gott för framtiden.

Tills vi ses igen... KRAMEN!

Lösning

Min härliga vän Moster Mjölgumpa var genast framme och kommenterade förra inlägget. Hon hade en lösning på mitt problem. Toppen! Hon är klurig, min kompis.

Om inlägget inte syns. Vänsterklicka och dra pekaren över hela inlägget, så syns det. Enkelt och bra! Tack vännen!

Tills vi ses igen... KRAMEN!

Konstigt

Är det bara min dator som är tokig, eller har andra samma problem som jag?

Jag kan inte se mitt senaste inlägg på skärmen. Det enda jag ser är en vit ruta och klockslaget för upplägget. Vad står på?

Jag fick ett meddelande om att Moster Mjölgumpa lagt en kommentar. Jag kan läsa den i mailet, men ser inte på skärmen att den finns. Otroligt lustigt!

Nåja, jag vet att inlägget kommer synas när jag lägger in nästa. Alltså detta!

Tills vi ses igen... KRAMEN!

Ingen sovmorgon

Min fina plan var att få sova gott denna gråa söndagsmorgon. Dottern har haft tre tuffadagar och var jättetrött. Jag räknade med att hon skulle sova länge. Kärleken jobbar hela helgen, och eftersom de hade tidig morgon idag, var det klart att han skulle sova på jobbet, för att inte störa mig idag.

Nu sitter jag här i soffan med datorn, teven och kaninerna som sällskap. Klockan är tjugo i åtta och jag har varit vaken över en timme. Suck! Så gick det med den sovmorgonen.

Men du... jag klagar inte. Det här är faktiskt minst lika skönt som att ligga under täcket. Jag var förmodligen ganska utvilad, eftersom jag vaknade självmant. Varför då ligga kvar och låta tiden bara rinna iväg? Nej, en god kopp te och ett (nästan) tyst hus... Det är melodin, det.

Tills vi ses igen... KRAMEN!